1969. Mangårdsbyggnaden på Lissma gård, eller ”slottet” som det kallas, stod klart 1820. När bilden tas har slottet förfallit under flera decennier. Snart kommer byggnaden att eldas upp i en brandövning. Foto: Alf Nordström, Stockholms läns museum

Här bodde sovjetryska krigsfångar i Huddinge

Underrättelsetjänst, mord och soldater som marscherar på gat­orna. Det var verkligheten i Lissma under andra världskriget. En ny podcast berättar historien om det sovjetryska flyktingläger som installerades i den gamla herrgården.

  • Publicerad 08:30, 28 sep 2019

”När de kom hit första veckan var det militära uniformer och det var marscher på vägarna och de sjöng ryska soldatsånger.”

Den nu 92-åriga Lennart Granstedt minns barndomens Lissma i Stockholms läns museums podd, som de senaste veckorna utforskat den spännande historien om Sveriges ryssläger.

Det var år 1942 och andra världskriget rasade fortfarande, inte minst på östfronten mellan sovjetiska styrkor och Nazityskland. Krigsflyktingar tog sig till det neutrala Sverige för att få skydd. De sovjetiska soldater som hade lyckats fly ur fiendens fångenskap placerades av svenska myndigheter i särskilda interneringsläger.

Det hette att de ryska fånglägren var under svenska statens kontroll, men det var egentligen KGB som styrde och ställde

Ett av lägren placerades på Lissma gård. Baracker byggdes intill den gamla huvudbyggnaden, eller ”slottet” som det kallades i folkmun, och en sovjetisk flagga hissades i flaggstången. Lägret i Lissma var ett slags transitläger dit flyktingarna kom innan de skickades vidare till ett av de övriga sex lägren ute i landet.

– Det var väldigt nerhyssjat och absolut ingenting som svenska staten ville skulle komma ut just då. Vi försökte ju till varje pris undvika att bli inblandade i kriget vilket innebar att man försökte hålla sig väl med olika makter. Det hette att de ryska fånglägren var under svenska statens kontroll, men det var egentligen KGB (fram till 1946 hette den sovjetiska underrätelsetjänsten NKVD reds. anm.) som styrde och ställde, berättar Sofia Nyblom, frilansjournalisten som har gjort poddavsnitten om rysslägret i Lissma.

Inga hjältar bland fångar

I podden hör vi Sebastian, son till en av soldaterna som kom till lägret. Han berättar hur hans pappa bestämde sig för att rymma från lägret efter att ha sett en propagandaaffisch. Budskapet var att han som låtit sig tas till fånga istället för att stupa för fosterlandet inte var att betrakta som hjälte.

– Det förväntades att man skulle gå i graven med eventuella hemligheter om militära operationer. Om de blev tillfångatagna skulle de begå självmord. Det var inte bra att ha associerat med utlänningar, inte heller med svenskar, säger Sofia Nyblom.

Det var ändå många av flyktingarna som var patriotiska och ville hem till Sovjetunionen för att bygga upp landet efter kriget. Men väl hemma mötte många en dyster framtid. Vissa skickades till arbetsläger i Gulagarkipelagen, andra kom undan lite lättare men hade svårt att hitta arbete eftersom de hade stämplats som desertörer.

1941. Sovjetiska styrkor i Moskva på väg mot fronten. Foto: RIA Novosti-arkivet

1942. Tyska trupper rycker fram nära ryska Demjansk. Foto: Tyska riksarkivet

Någon hade slagit ner honom med ett vattenledningsrör. Det ska ha varit en kille som tjallat

För Sofia Nyblom var historien om rysslägret i Lissma helt okänd innan hon började med podden. Förutom gamla Lissmabor har hon också intervjuat barn till de gamla flyktingarna. Hon slogs av hur olika upplevelser de hade av den här tiden.

– Astrid och Lennart var barn och ungdomar. De hade sin bild som var väldigt festlig, rolig och färgrik, säger Sofia Nyblom.

Flyktinglägret blev en färgklick ute på Lissmas landsbygd. Soldaterna anordnade danser, konserter och filmvisningar.

”De var väldigt duktiga sångare och musikanter, många av ryssarna. Ibland uppträdde en operasångare och balalajka spelade de mycket. Och så hade de sina kosackdanser”, berättar Astrid Klasbo i podcasten innan hon själv börjar sjunga en rysk visa som hon lagt på minnet.

– Men det fanns också det mörka stråket som Lennart antyder med slagsmål och mord. Dolda agendor, övervakning och kontroll, säger Sofia Nyblom.

Soldat slogs ihjäl

Soldaterna i lägret drog inte alltid jämnt. Vissa var patrioter och andra inte vilket fick misstankar att börja gro. En kväll, mitt under en pågående filmvisning, slogs en av de ryska soldaterna ihjäl.

”Någon hade slagit ner honom med ett vattenledningsrör. Det ska ha varit en kille som tjallat för tyskarna när de var i ett läger i Norge”, berättar Lennart som själv blev förhörd av polis den kvällen.

Men varför soldaten dödades vet man inte. Mordutredningen lades nämligen ner. Enligt Sofia Nyblom sköttes utredningen officiellt av den svenska polisen, men den sovjetiska legationen lade embargo på den.

I dag finns varken barackerna eller Lissmas gamla 1600-talsslott kvar. Efter många år av förfall brändes till slut huvudbyggnaden ner i en brandövning.

Hur påverkade rysslägret Lissmabygden?

– Det bodde inte så mycket människor där. Poängen var ju att det skulle ligga avlägset men ändå nära Stockholm. Men de som bodde där har nog påverkats ganska mycket. Det tycker jag man kan höra på Astrid och Lennart. Det var en viktig och lite mystisk del av deras barndom.

Poddaren. Sofia Nyblom är frilansjournalist. Hon arbetar bland annat som kritiker och krönikör i Svenska dagbladet samt som radioproducent i P2.

Stockholms läns museums podcast

Stockholms läns museum har sina lokaler i Flemingsberg, men de är inte öppna för allmänheten. Deras museum är nämligen digitalt och tillgängliggörs på webbplatsen stockholmslansmuseum.se.

Museet har dessutom en podcast som många gånger har djupdykt i Huddinges historia. Tre avsnitt är tillägnade Flemingsberg och ett avsnitt handlar om kärnkraftverket i Ågesta.

Avsnitten om rysslägret har producerats av produktionsbolaget Munck på uppdrag av Stockholms läns museum.