Här fick resenärerna en färdknäpp

  • Publicerad 16:17, 5 sep 2016

År 1785 anlade ägaren till Stora Frösunda, Adolph Fredric Wijnblad, ett utvärdshus vid den norra stora landsvägen (Uppsalavägen), mitt emot Haga norra grindar. Namnet blev Hagalunds Värdshus.

På platsen för värdshuset står det i dag ett högt gult tegelhus, det före detta landstingshuset. Det ligger där Hagavägen och Råsundavägen tar sin början.

Vid denna tid fanns det ett flertal utvärdshus längs den stora landsvägen mot Uppsala, norr om Norrtull. Som exempel kan nämnas Stallmästaregården, Solnadals värdshus, Järva krog och kort därefter även Hagalunds värdshus.

Värdshuset byggdes i 1700-talsstil, i en våning med brutet tak och klassiska fönsterluckor. Originalfärgen kan ha varit gulaktig, men senare ommålades byggnaden till falurött. Det fanns inget vatten i huset, så det fick hämtas från den närliggande kyrkogården och ibland från Koppartälten. På vintern var det kallt och dragit på golvet av trästock med överlagd korkmatta.

Hagalunds värdshus var till en början ett mycket populärt rastställe och besöktes av en del kända personer, som greve Axel von Fersen den yngre. Värdshuset och dess besökare blev även omskrivna i litteraturen av Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche och Elias Sehlstedt med flera. Populariteten berodde nog delvis på att arrendatorn, källarmästare Benjamin Grafström, var en duktig person, vilket gav Wijnblad ökade arrendeinkomster.

År 1794 anlades en större värdshusbyggnad i två våningar, något söder om det befintliga värdshuset. Anledningen var troligen att Hagalunds värdshus var mycket populärt med ett utmärkt läge vid den stora landsvägen.

Under 1800-talet minskade antalet gäster och värdshuset blev en enklare krog för bönder och vanligt folk. På 1860-talet upphörde värdshusrörelsen, och vid sekelskiftet 1900 byggdes tvåvåningshuset om till bostäder för kyrkogårdens arbetare. Det revs dock senare när kyrkogården utvidgades.

År 1954 var sagan om Hagalunds värdshus slut till mångas besvikelse.                  

Värdshuset plockades ner i delar och förvarades i Solna yrkesskola. Tanken var att det skulle byggas upp igen på ett lämpligt ställe. Men den nedmonterade byggnaden skadades i en brand 1956, vilket ledde till att sakkunniga några år senare avstyrkte en återuppbyggnad.

Synd på så rara brädor.

Stockholm Direkt