Tolkas. Konstnärer har fått tolka och förvandla de äldres minnen på äldreboendet Brahem till bilder, texter och skulpturer. "Vackert", säger Gunilla Ericson, 90 år, om sitt konstverk. Foto: Sacharias Källdén

Här förvandlas de äldres liv till konstverk

En gammal läderväska, en jordglob och en spegel med blommor. På äldreboendet Brahem på Östermalm har de äldres minnen fått nytt liv i tredimensionella konstverk.

  • Publicerad 20:00, 23 feb 2020

Det är alla hjärtans dag och i entrén på äldreboendet Brahem har det samlats personal, äldre och anhöriga. Det är premiär för utställningen Minnesresan – där fem livsberättelser från de som bor här gestaltas i bilder, text och konstverk.

– Jag blev lite förvånad. Jag kände igen flaggorna, säger Gunnar Ljungdahl, 99 år, och skrattar till.

Han har precis kollat in konstomvandlingen av hans liv – en jordglobsskulptur med olika länders flaggor på tandpetare, svartvita fotografier och en beskrivande text som börjar med "99-åringen... som reste ut, upplevde världen och kom hem".

Bott i nio länder

– Det var korrekt. Jag har bott i nio länder och tjänstgjort som ambassadör för Utrikesdepartementet. Jag var med när Sverige valdes in i FN. Jag har träffat mycket människor och tänker mycket på mina minnen, säger Gunnar.

Världsvan. "Det här är ju mina flaggor", sa Gunnar Ljungdahl när han fick syn på jordglobskulpturen som symboliserar en del av hans livsberättelse. Foto: Sacharias Källdén

Rikt liv. Gunnar Ljungdahl, 99, har bott i nio länder och jobbat som ambassadör för Utrikesdepartementet. Han är nöjd med sitt liv. "Jag har träffat mycket människor." Foto: Sacharias Källdén

Bredvid honom sitter Gunilla Ericson, 90 år, som istället gestaltats med en spegel med blommor runt om.

– Det var vackert gjort. Det stod att jag tyckte om växter och siffror, säger hon.

Utställningen är skapad av konstnärerna Katarina Von Wachenfeldt och Ewa Malmsten Nordell från Wimiart. De besökte Brahem förra våren och intervjuade då de äldre om deras minnen.

– Det är lätt att känna sig bortglömd som gammal. Många upplever det lite som att bli satt på avbytarbänken och bli mer anonym. Det är orimligt när det handlar om fantastiska medmänniskor med stor livserfarenhet. Vi vill att de ska känna sig viktiga och sedda, säger Katarina Von Wachenfeldt.

"Bygger närhet mellan oss"

Hon hoppas också att utställningen ska inspirera personalen till att jobba närmare de äldre och kanske börja med lite nya aktiviteter, baserat på vad de gillar.

– När vi kan identifiera oss med andras berättelser och livshistoria bygger det närhet mellan oss. Ju mer vi vet om varandra och ju närmre vi kommer, desto mindre skit i samhället. När det inte funkar i vården är det nästan alltid för att personalen inte intresserar sig för den man vårdar, att det är en unik individ med massor i bagaget, säger Katarina.

Ewa Malmsten Nordell fortsätter:

– Det kan ge en mer känslomässig koppling mellan personal och boende. Det är mycket fokus på mediciner och annat praktiskt idag. Vi vill att de ska bli nyfikna på vem det är, inte vad personen har för sjukdom.

Lotta Forssell är aktivitetssamordnare på Brahem och tycker projektet är väldigt positivt, också för relationen mellan de boende och deras anhöriga.

– Det är jättespännande. Det finns en glädje hos de äldre i att dela sin berättelse och lämna över det till närstående. De vet inte allt om varandra, säger hon.

Kommer ni fortsätta med liknande projekt här?

– Jag har en tanke på att göra något med gymnasieungdomar. Att vi kanske fortsätter med att de får intervjua äldre. Men vi får se, säger Lotta Forssell.

Nostalgi. Konstnärernas syfte med utställningen är delvis att väcka nyfikenhet och intresse hos personalen för vilka de äldre egentligen är och vad de bär på för bagage. Foto: Sacharias Källdén