Deprimerad. Varje dag på jobbet påminns Anders Kronhamn, sektionschef på SRV återvinning, om mänsklighetens överdrivna konsumtion och mår lite dåligt. Foto: Claudio Britos

Här hamnar dina prylar när de dör

Det snöar vit plast mellan högarna av gamla möbler och krossade sopor. Det luktar unken lerig festival. Det här är Gladö återvinningsanläggning, konsumtionssamhällets slutstation.

  • Publicerad 08:30, 23 nov 2019

Jag kan bli fruktansvärt deprimerad ur perspektivet mänsklig konsumtion. Jag har sett flyttfirmor som kommer hit och slänger hela skilsmässobon.

Däcken slirar uppför den leriga backen innan bilen stannar framför en smutsig utsikt.

– Det här är nutidens soptipp, säger Anders Kronhamn, sektionschef på SRV återvinning.

Vi står på en 30 meter hög kulle av isolering, asbest, toalettstolar och jord på SRV:s återvinningsanläggning i Gladö kvarn.

Under oss kör stora hjullastare fram och tillbaka och flyttar sopor mellan olika gigantiska högar och rakt framför oss breder den gamla soptippen ut sig.

Den innehåller Södertörnsbornas samlade avfall, inklusive hushållssopor, från 70- till 00-talet. Men i dag är den gräsbeklädd och uppe på kullen frodas fågellivet, bland annat med hjälp av Huddinge kommuns rovfågelmatning.

Kullen vi står på är mer modern. Det är fortfarande en deponi, alltså ett sopberg som bara byggs på tills det slutligen täcks över med en plastduk och ett jordlager och bildar en kulle. Men den innehåller inte sopor som kan förbrännas eller återvinnas.

– Vi vill inte deponera. Det är bara någon procent av det totala flödet som kommer hit. Men gamla handfat går inte att återvinna eller förbränna, inte isolering heller, säger Anders Kronhamn.

Deprimerad av jobbet

Vi har kommit till slutet av Anders guidade tur genom konsumtionssamhällets slutstation och han har just erkänt att han kan bli deprimerad av sitt jobb.

– Jag kan bli fruktansvärt deprimerad ur perspektivet mänsklig konsumtion. Jag har sett flyttfirmor som kommer hit och slänger hela skilsmässobon. Det kan vara helt oanvända inplastade grejer, men jag antar att folk blir så arga att de inte vill se grejerna igen, säger Anders.

Sedan 2011 styrs Sveriges avfallshantering av den av EU bestämda avfallshierarkin.

I första hand ska avfall, särskilt farligt sådant, minimeras.

I andra hand ska det återbrukas.

Det är först i det tredje steget, återvinning, som vi kan peka ut något på anläggningen i Gladö: Den stora cisternen där Södertörnskommunernas matavfall förvandlas till biogas som driver bussar och bilar.

Energihög. Det mesta som kommer till SRV:s anläggning i Gladö krossas och görs redo för kraftvärmeverkens ugnar. Där tas sopornas energi till vara och blir el och fjärrvärme. Foto: Claudio Britos

Återvinningen i Gladö

SRV återvinning AB ägs av Södertörnskommunerna Huddinge, Haninge, Botkyrka, Salem och Nynäshamn gemensamt. Anläggningen i Gladö tar huvudsakligen emot det som sorteras på återvinningscentraler och från företagskunder och förbereder soporna för förbränning. 

I Gladö finns även Scandinavian Biogas som tar hand om allt biologiskt avfall, till exempel hushållens matavfall, och gör det till biogas som används bland annat som drivmedel i bilar och bussar.

Men det mesta på anläggningen handlar om förbränning, det fjärde steget i hierarkin. Det är där rundturen tar sin början, vid en nydumpad hög fylld av lastpallar, en ölkyl, gamla kontorsmöbler, en nallebjörn och ett paket kondomer.

Kort och gott: Brännbart.

– Den där kylen ska ju inte vara här, den kommer vi sortera ut. Farligt avfall som till exempel elektronik ska inte förbrännas. Samma sak med de här metallskenorna. Metall ska bli ny metall, säger Anders.

15 personer jobbar med att väga, sortera och krossa SRV:s sopor. De flesta kör stora maskiner som hjullastare och grävmaskiner med gripar.

Totalt hanterar de 300 000 ton sopor årligen.

När soporna har sorterats lastas de in i en kross. I första steget finfördelas soporna, sedan sugs metallbitar ut med hjälp av en stor magnet och i sista skedet siktas allt för att sortera ut det allt för finfördelade.

I slutet av maskinen sprutar sopor färdiga för förbränning ut. Just nu har ett stort parti plast gått genom maskinen. Vita plastbitar fångas av vinden och snöar ner över oss där vi står mellan en jättehög med plast, papper och trä och en jättehög med bara trä.

Båda högarna ska vidare till kraftvärmeverk där energin i högarna ska bli el och värme.

– Man måste skilja på materialåtervinning och energiåtervinning, säger Anders.

Det som kommer till Gladö är dels det som privatpersoner slänger på återvinningscentraler och dels stora containrar från företag som flytt- och byggfirmor. Hit kommer inte den vardagliga sorteringen av tidningar samt glas-, pappers- och plastförpackningar. Det sköter nämligen Förpacknings- och tidningsinsamlingen FTI.

Det FTI sysslar med är materialåtervinning. 93 procent av glaset som kommer ut på marknaden av de producenter som är anslutna till FTI återvinns och 91 procent av tidningarna.

Överflödet på prylar i Sverige är ganska stort. Vi har ju ett stort varuhus som är rätt bra på att kränga grejer.

Fel. En plastförpackning till en chokladkaka har hamnat fel. Förpackningar ska sorteras på FTI:s återvinningsstationer. Där är huvudmålet att göra nya förpackningar av de gamla. Men en del går ändå till förbränning. Foto: Claudio Britos

Lite plast återvinns

Men med plast är det svårare. Endast 42 procent återvinns.

Men som Sveriges Radios serie Prylarnas pris har visat inbegriper de siffrorna även förbränning av de insamlade soporna.

När det kommer till plast är det i själva verket endast ungefär 15–20 procent som faktiskt blir till nya plastprodukter. Orsakerna till att det återvunna i stället skickas till förbränning är flera, men bland annat har det att göra med att det finns en mängd olika plastsammansättningar som är olika svåra och dyra att återvinna.

Innan vi är framme vid turens slut stannar vi till vid ett par högar av soffor och fåtöljer, mattor och madrasser. Det är grovsopor, eller grovkross som Anders kallar det.

Även dessa ska krossas för att gå till förbränning. Många av möblerna är i sådant skick att de hade kunnat återanvändas, om det inte vore för att legat ute i en sophög i regnet.

Ett sätt att försöka undvika att möblerna går direkt till förbränning är de återbrukscontainrar som finns SRV:s återvinningscentraler.

– Vi har återanvändningscontainrar på våra centraler i samarbete med second hand-butiker. Men det är små flöden jämfört med den totala mängden avfall. Och mycket som går till second hand-butikerna kommer tillbaka till oss till slut ändå. Överflödet på prylar i Sverige är ganska stort. Vi har ju ett stort varuhus som är rätt bra på att kränga grejer.

Foto: Claudio Britos

Vad hamnar var?

Återvinningsstation: Tidningar samt plast-, pappers- och glasförpackningar ska återvinnas i de gröna containrarna på FTI:s återvinningsstationer. Dessa ska i första hand materialåtervinnas av FTI och bli nya förpackningar och tidningar.

Återvinningscentraler: Här ska det som inte går att slänga på en återvinningsstation slängas, till exempel möbler, farligt avfall, trä samt papper och plast som inte går att återvinna hos FTI. Metall sorteras ut och återvinns. Trä, plast och papper krossas och skickas vidare till kraftvärmeverk för att bli el och värme. Sådant som inte kan förbrännas eller återvinnas deponeras.

Sorterahemma: Villabor som har anslutit sig till SRV:s tjänst ”Sorterahemma” sorterar sina glas-, plast- och pappersförpackningar samt tidningar i egna kärl. Kärlen töms av SRV, men materialet körs till FTI:s anläggningar

Matavfall: Körs av SRV till Scandinavian biogas anläggning i Gladö där det blir biogas som bland annat används som drivmedel i bilar och som biogödsel inom jordbruket.

Hushållssopor: Det som inte går att sortera slängs i den vanliga soppåsen. Den går direkt till förbränning.