Gravplats. I hörnet av kyrkogården finns ett 80-tal gravstenar, de sista begravdes här 1901. Även gravvaktarbostaden med stall. Foto: Sacharias Källdén

Här massbegravdes folk när koleran lamslog Stockholm

Det var fartyget Mitchell från England som tog koleran till Sverige. På bara några veckor dog tusentals stockholmare. Många begravdes här på Kolerakyrkogården i Söderort.

  • Publicerad 08:30, 22 feb 2020

När tullaren Emanuel Malmberg gick ombord på fraktfartyget Mitchell från Hull i England, som hade ankrat i Tegelviken (idag Vikingterminalen), visste han inte att han skulle ta med sig döden in i Stockholm.

– Han gick ombord för att kontrollera deras last. De hade 1 170 tunnor stenkol som skulle lastas av i Stockholm, och en låda sytillbehör som någon hade beställt. Det visade sig att det fanns kolerabakterier ombord och orsaken var dåligt kött som man hade saltat om. Emanuel bjöds på mat och dryck och fem dagar senare insjuknade han och dog, berättar Mats Hayen, historiker från Stockholms stadsarkiv.

Fyllde kyrkogårdarna i stan

När väl smittan hade fått fäste i Stockholm i september 1834 spred den sig som en löpeld, och trångboddhet och brist på rent vatten satte fart på bakterien, förklarar Mats. Symtomen var diarré, kräkningar och uttorkning.

– Man hade ju ingen aning om då hur det smittade eller hur man skulle bota det. Så istället för att återställa vätskebalansen hos de här människorna, som var helt uttorkade, ägnade man sig åt svettning och åderlåtning, vilket bara förvärrade det hela, säger han.

På en karta från 1800-talet är kolerasjuka områden markerade med gult. Sprittan spreds snabbt, på bara en månad dog tusentals personer. Foto: Sacharias Källdén

Grav. Här vilar en person vi namn Carl A. Krook, en av de som dog i kolera 1853. Foto: Sacharias Källdén

På bara fyra veckor dog 3 665 stockholmare, det betyder 120 personer per dag. Varken kistor eller gravplatser räckte till så man var tvungen att hitta en ny plats där liken kunde jordfästas. Det blev Kolerakyrkogården, som ligger mellan Gullmarsplan och Hammarbyhöjden.

– Det var en strategiskt bra plats eftersom Göta landsväg, som då var en huvudled in till Stockholm, passerade förbi precis här, säger Mats.

Likvagnar kom på nätterna

När kyrkogårdarna inne i staden, där de första kolerafallen begravdes, var fulla började man frakta ut kropparna till Hammarby.

– Man ställde kistorna i portarna så hämtades de upp av likvagnar på nätterna, de hade en liten klocka som plingade, berättar Mats.

År 1853 kom nästa koleravåg till Stockholm, då dog cirka 3 000 personer under några veckor.

Idag ligger kvarlevor från cirka 1 500 personer kvar i marken i koleraparken och det finns ett 80-tal gravstenar kvar, även gravvaktarbostaden med stall.

– Man lade ned 12-15 personer i varje grop, utan kistor, för de återanvändes. Det var fångar och dagsverksarbetare som fick göra jobbet, berättar Mats och guidar runt i parken som är full av gropar överallt.

Han förklarar.

– Med tiden har kropparna förmultnat, och där har marken sjunkit. Så det är i groparna folk ligger begravda, kan man säga.

Drabbade även rika personer

Den sista personen begravdes 1901, efter det började Sandsborgs kyrkogård att användas. Gravvaktarens släktingar bodde kvar i huset till 1901, sedan dess förvaltas huset av staden och används som förråd. Egentligen är det bara två av gravstenarna i parken som kan kopplas till koleran, enligt Mats.

– Här till exempel, en person vid namn Krook som dog 1853, det var sannolikt kolera. Övriga här dog troligen av andra skäl eftersom den användes som vanlig kyrkogård efter att koleran ebbat ut.

Kyrkogård. Intill Gullmars ligger totalt cirka 1 500 kolerasmittade stockholmare begravda. Parken är gropig då marken har sjunkit där kropparna förmultnat. Foto: Sacharias Källdén

En ståtlig gravsten i form av ett metallkors finns också kvar i norra delen av parken, inte långt från nya skrapan Sthlm01. Den tillhör skeppsbyggarmästaren Johannes Weilbach som dog i kolera 1853.

De flesta som dog var fattigt folk och arbetare, men bland de smittade fanns även rika människor.

– Cirka 20 procent av de som dog var högre ståndspersoner, personer med viktiga befattningar i Stockholms kultur- och näringsliv, så koleran slog ut stora delar av staden, säger Mats och tillägger att på den tiden bodde runt 80 000 personer i hela Stockholm.

Kolerakyrkogården och gravvaktarbostaden är kulturminnesmärkta och får inte bebyggas eller förändras.

"Man ställde kistorna i portarna så hämtades de upp av likvagnar på nätterna, de hade en liten klocka som plingade" berättar Mats Hayen, historiker från Stockholms stadsarkiv. Foto: Sacharias Källdén

Kontrast. Den nära 200 år gamla gravvaktarbostaden. I bakgrunden syns nya skyskrapan Sthlm01. Foto: Sacharias Källdén

Mer om koleran i Stockholm

Stockholm drabbades av två koleraepidemier,1834 och 1853, och totalt cirka 6 600 personer dog.

Sjukdomen beskrevs såhär: ”I stolgången kännes ett brännande, likt av kokhett vatten, häftig och plågsam kramp i ben och armar och i bukmusklerna, ögonen insjunkna, ansiktsdragen bliva skarpa och infallna, huden är kall och betäckt med klibbig fuktighet, knappt någon puls kännas, andedräkten mödosam och avbruten, läpparna blå och kalla. Den sjuke lämnar ingen urin, kraftlösheten tilltager, törsten blir osläcklig” och efter ett tag ”nu kännes intet mer lidande, och döden följer.”

Koleran smittade via luften och beröring och kom ursprungligen från Indien, med soldater och sjömän till Europa. Efter andra koleravågen ordnades bättre vattenförsörjning åt invånarna i Stockholm.

Grönt ljus för 166 studentlyor i Björkhagen

Nyheter Lång process Nu, sex år efter att detaljplanen skickades på samråd första gången, kan Söderorts nya studentbostäder börja byggas. Närmare bestämt i Björkhagen.fredag 3/4 9:11

AIK bandy flyttar till Söderort

Sport Satsar på guld med två nyförvärv i världsklass Under säsongen har AIK bandy haft problem på sin hemmaplan Bergshamra IP. Nu står det klart med en ny lösning som innebär flytt till helt nya hallen på Gubbgängens IP. Samtidigt har klubben lyckats...torsdag 2/4 13:54