"Hela huset är som ett stort konstverk"

Kartan över Hammarbyhöjden och Björkhagen är på väg att ritas om. Stadsdelarna är på väg att förändras men områdets högsta hus står tryggt kvar på sin plats.

  • Publicerad 10:10, 13 sep 2013

Staden har pekat ut Hammarbyhöjden och Björkhagen som viktiga platser för stadens utvidgning. Enligt planerna ska uppemot 3 000 nya lägenheter på sikt byggas i stadsdelarna.
Förslaget har väckt både protester och engagemang, något som troligtvis skedde även på 50-talet när det mytomspunna och omskrivna höghuset på Björkhagsplan 9 byggdes.
Det är omöjligt att passera området utan att se det. Det vita höghuset vid tunnelbanan, en gång Nordens största bostadshus, är en symbol för både Björkhagen och 50-talets optimism och framåtanda.
I husets egen tidning (ja, du läste rätt) beskrivs fastigheten som den ”malliga betongklumpen”. Och det är mycket mer än bara en egen tidning som är unikt med huset. Arkitekturen, där lägenheterna ligger omlott med varandra, är minst sagt svårbegriplig.
– Hela huset är som ett stort konstverk. Och precis som med vanlig konst behöver man ta in och uppleva det på nära håll för att verkligen förstå, säger Olle Eriksson som bor högst upp i huset.

Fyra meter i tak
Olles lägenhet har fyra etage och på vissa ställen en takhöjd på omkring fyra meter. Trots att entrédörrarna ligger bredvid varandra i korridoren har grannarna på våningen sina balkonger på olika plan. Då lägenheten löper genom hela huset är flera av bostäderna ”snurrade” runt varandra.
På detta sätt får många av våningarna in solljus från morgon till kväll. Arkitekten Georg Varhelyi ska ha tyckt att ljuset i lägenheterna var det han lyckades bäst med när huset blev klart 1957. Tanken var att han själv skulle bo högst upp i huset, men eftersom hans fru visade sig ha svindel blev det omöjligt.
– Jag ser utan problem hela Stockholm från vardagsrummet. När vi har främmande behöver vi inte hitta på något extra, det räcker att folk får komma hit och får titta ut genom våra fönster, skrattar Olle Eriksson.
Ljusinströmningen är lyckad än i dag. Värre är det med andra arkitektoniska idéer. Bland annat finns det bara en entré till husets samtliga lägenheter, lägenheterna i söder får bastutemperaturer på somrarna och en ”gångväg” från torget går rakt igenom huset. Bara för att nämna något. Hade huset ritats i dag hade det troligtvis överklagats både en och två gånger.
– Det finns flera brister som arkitekten på 50-talet naturligtvis inte räknade med skulle bli ett problem närmare 60 år senare, säger Olle Eriksson.

Flytt sällsynt
Huset byggdes som ett boende ”från vaggan till graven” med större familjelägenheter högre upp, små ungdomsbostäder i de fem nedersta våningarna och restaurang, apotek och tvättstuga i bottenvåningen. Människor från alla sociala skikt skulle kunna bo i här. Riktigt så blev det inte.
Restaurangen är nedlagd och ungdomsbostäderna är sedan länge ombyggda till större lägenheter. Vissa av dem används nu som genomgångsbostäder för flyktingfamiljer som har fått uppehållstillstånd. Medan boendet på de lägre våningarna i vissa fall är tidsbestämt är flyttarna från de större lägenheterna högre upp i huset sällsynta.
– Det är knappast någon som flyttar härifrån om de inte måste. Jag har varit runt i flera större lägenheter i närområdet, men inget slår känslan i det här huset, säger Jenny Edlund.
Hon släpper in oss i en ateljélägenhet på våning sex, en tvåa på 86 kvadratmeter med samma imponerade takhöjd som Olle några trappor upp.
– Jag flyttade hit 1995 och kommer nog aldrig bo någon annanstans. Man blir bortskämd, både med utsikten och med grannarna, säger hon.

Husets egen tidning
Ett projekt för att öka just grannsämjan var hustidningen ”Vita huset” som lanserades 2005. Redaktionen består av en grupp boende i huset, bland annat Olle Eriksson. Vid starten sattes det upp höga ambitioner, tidningen skulle vara på 24 sidor och delas ut flera gånger om året. Nu har den krympt till fyra sidor, och delas ut två gånger per år.
– Nu är vi på en mer rimlig nivå, det tog mycket tid och pengar att få ihop så mycket material. Tidningen startades för att vi som bor i huset skulle lära känna varandra bättre. På många sätt fyller den fortfarande sitt syfte. Och alla som bor här är nog medvetna om att vi lever i ett minnesmärke inom svensk arkitektur, säger Olle Eriksson.

Fakta

Björkhagens malliga betongklump

Ritad av: Arkitekten Georg Varhelyi och stod klar 1957.
Antal våningar: 17.
Antal lägenheter: 88 stycken.
Bostadsbolag: Svenska Bostäder.
När huset byggdes var det Nordens högsta bostadshus.
Husets unika uppdelning av bostäder beskrevs i den prisade artikeln ”Ett hus – två världar” som publicerades i tidskriften Re:public 2008.
Björkhagens höghus finns med i Arkitekturhögskolans litteraturmaterial, en skiss på byggnaden finns på Arkitekturmuseet.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Staden om hånade rondellen i Söderort: "Bra"

Nyheter Trafikkontoret gillar bygget trots att förare kör rakt över Områdets nya rondell blev en snackis i Hägerstensåsen i höstas. Men trots att många fortfarande kör rakt över den är staden nöjd. “Rondellen fungerar bra”.fredag 18/1 16:19

Hyran för p-plats chockhöjs i hela Stockholm

Nyheter Alla kommunala bostadsbolag höjer avgifterna kraftigt – dubbelt så dyrt i vissa områden Stockholms kommunala bostadsbolag höjer p-hyrorna kraftigt på flera håll i staden. I vissa områden sker en fördubbling, skriver DN.fredag 18/1 12:13