Måste prata. ”Jag är fortfarande mitt i sorgprocessen. Men efter det här har jag fått kontakt med så många andra mammor som också har förlorat sina barn. Och det är så tyst om det, trots att det är så vanligt. Vi måste prata mer om det”, säger Grace Caspers. Foto: Claudio Britos

Hon berättar om dottern som aldrig fick leva

Grace Caspers skulle egentligen berätta om lyckan att vara en tvåbarnsmamma som väntar sitt tredje barn. Men när hon på tisdag ställer sig på Stadsteaterns scen blir det i stället med berättelsen om att få en dotter som aldrig får leva.

  • Publicerad 14:00, 26 nov 2018

Den 6 oktober märkte Grace Caspers att något var fel i hennes mage. Orolig vände hon sig till mödravårdscentralen. De sa att hon inte skulle oroa sig. Men oron lade sig inte.

Dagen efter åker hon in till förlossningen på Karolinska. De lyssnar på magen.

– Det fanns inget hjärtljud.

Nicky Esmeralda, hennes efterlängtade tredje barn som hon burit i magen i 24 veckor, levde inte längre.

– Det enda jag minns är att det blev svart för ögonen. Det kändes som att världen rasade. Det var så tomt. Ofattbart.

Det var inte det här som skulle hända. Några veckor tidigare hade hon lagt upp ultraljudsbilden på Facebook. Grannar kom förbi med mat som var bra för barnet, hennes föräldrar längtade efter sitt barnbarn.

I Sätra Kidz lokaler satt barnen och gjorde långa namnlistor. Nästa lördag skulle de ha en babyshower i samma lokaler.

– Det kändes så självklart. Som att vi var välsignade och som att alla var gravida tillsammans med mig. Alla spänningar i familjen hade försvunnit, vi gick alla och bara väntade, säger hon.

Vissa tog avstånd. Andra kommer fram och vet inte vad de ska säga. Vissa tycker inte att man ska prata om det alls. Och allt snack om guds vilja...

Tillbaka på Karolinska den 7 oktober får Grace Caspers veta att hon måste föda ut Nicky Esmeralda. Det tog sex timmar.

– När jag först fick henne på mitt bröst gick jag sönder. Hon var så kall. Men när jag kramade jag om henne blev jag så lugn, jag kände en sån enorm och obeskrivlig kärlek. Vi har varit tillbaka till sjukhuset igen och varit med henne en hel dag, jag har haft ett sånt behov att vara med henne. Jag klippte en liten bit av mitt hår och lade hos henne så att hon alltid ska vara med mig. Mina barn hade med sig leksaker till sjukhuset som de lade hos henne, samtidigt som de fick träffa henne och klappa om henne. Men det är en jättetomhet.

Omgivningen tog avstånd

Väl hemma började det tunga sorgearbetet. Nyinköpta barnkläder fick packas ihop. Framtidsplaner ställas in. Och Grace var tvungen att möta omgivningen.

– Reaktionerna har varit blandade. Vissa tog avstånd. Andra kommer fram och vet inte vad de ska säga. Vissa tycker inte att man ska prata om det alls. Och allt snack om guds vilja... Jag vet själv inte riktigt hur jag ska bete mig, ibland känns det som att jag går runt och bär på något obehagligt. Det har varit jättetufft, men samtidigt intressant att se hur samhället fungerar kring sorg. Folk kan inte riktigt hantera det. Döden är tabu, trots att det är något av det mest naturliga vi har, säger Grace.

Få vill prata om det

Varje år föds i snitt 430 döda barn i Sverige. Grace har märkt att det är många som har gått igenom samma sak som hon. Men få pratar om det.

Samtidigt som hon blev gravid blev hon kontaktad för att vara med i Storydox, som skulle ha en berättarföreställning på temat Mamma. Hon skulle berätta om sitt liv som blivande trebarnsmamma och grundare av föreningen Sätra Kidz.

På tisdag, när hon kliver upp på Stadsteaterns scen, är det en annan historia hon kommer berätta.

– Jag vill berätta om min dotter, så att hon får leva vidare. Och jag gör det för alla mammor som gått igenom det här, vi måste våga berätta och prata om det. Dels för att andra ska förstå vad vi går igenom, men också för att mödravården behöver förbättras. Det behövs mycket mer forskning kring varför barn dör i magen.

Talar ut. Nästa vecka berättar Grace sin och dottern Nicky Esmeraldas historia på Kulturhuset stadsteatern i Skärholmen. Foto: Claudio Britos

Fler mammor berättar

Förutom Grace Caspers historia kan du lyssna på Carro och Diana Sinisalos berättelser om hur det är att förlora en son och bror efter en dödsskjutning och Ida Junker som berättar om konsekvenserna av att lova mamma att alltid vakna i sin egen säng.

Efter de tre berättelserna kan du som är där och lyssnar vara med på berättarcafé och dela med dig av din egen historia.

Var? Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen.

När? Tisdag 27 november, klockan 18.15.

Kostar? 60 kronor.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.