Hon reser till Syrien trots kriget "Jag vet aldrig om jag kommer levande hem"

Trots att ett krig rasar i Syrien fortsätter Diana från Gubbängen att åka till huvudstaden Damaskus för att hälsa på släkt och vänner. De kan inte ta sig därifrån – hon kommer dit frivilligt. ”Damaskus är min kärlek”, säger Diana.

  • Publicerad 23:07, 16 feb 2016

Mina vänner säger ”varför kom du hit?”

– Sista dagen vi var i Damaskus såg vi en bomb slå ned på andra sidan gatan när vi var ute på stan. Ibland undrar jag om jag kommer att komma levande hem igen när jag går ut, säger 21-åriga Diana.

För några veckor sedan var hon och hennes mamma, 45-åriga Farah, på ett månadslångt besök i Damaskus. De hörde bomber som slog ned i staden och kunde plocka upp kulor från automatvapen på balkongen.

Nu sitter de båda i en tyst lägenhet i Gubbängen och dricker kaffe och äter kakor från Syrien. Diana har precis kommit hem från sin praktikplats hos en designer i Stockholm. Utanför fönstret börjar det skymma. Damaskus känns långt borta men Diana visar en kula hon hittade på sin farmors balkong.

– Mina vänner säger ”varför kom du hit?”. Men jag älskar Damaskus. Luften, hur man umgås, allt känns mer levande där.

Skräcken för att Dianas bror och pappa ska tvingas in i armén gör att de inte följer med på resorna till Syrien. För Farah och Diana är längtan efter landet och släkten för stor.

Skrämmande rutt

Resrutten går med flyg till Beirut, sedan tar Farah och Diana en privat chaufför som kör dem över gränsen till Syrien och till Damaskus. Båda tycker att resan är skrämmande.

– Jag är inte rädd för att dö själv men jag är orolig för min dotter. Det finns tjejer som försvinner. Jag ville egentligen inte att hon skulle följa med mig men hon vägrade stanna hemma, säger Farah.

När hon berättar hur det känns att se sitt land förstöras är gråten nära.

Flyttade från Sverige

Diana föddes i Sverige. Båda hennes föräldrar hade bott här länge, men när Diana var 8 år fick hennes pappa ett jobb i Syrien och familjen bestämde sig för att flytta tillbaka till Damaskus där de har en stor del av sin familj. Diana berättar att hon först inte trivdes alls, men att hon sakta började känna sig mer hemma.

De bodde där fram till 2011, då de bestämde sig för att flytta tillbaka till Sverige där föräldrarna ansåg att barnen skulle få en bättre utbildning. Strax efter att de åkt började demonstrationerna mot president Bashar Al-assad ta fart i kölvattnet av den arabiska våren.

– Innan oroligheterna började hade vi det jättebra i Syrien. Vi var medelklass, varken rika eller fattiga. Vi sympatiserar inte med några av de grupper som strider om makten nu. Det är svårt att veta vad som är sant och vilka som gör vad. När demonstrationerna började kunde nog ingen föreställa sig att det skulle bli så här, säger Diana.

Hon berättar att Damaskus är lugnare än Aleppo och andra städer som är helt förstörda av kriget. Där är striderna mellan regimen, olika motståndsgrupper och Islamiska staten, värre.

Vill bo i Syrien

Farah säger att alla i Damaskus trots det saknar någon anhörig, antingen har de dödats eller tvångsrekryterats till armén. Kriget har förstört ekonomin och för många är det en kamp att skaffa mat för dagen åt sin familj.

Trots fortsatt krig och uppskjutna fredsförhandlingar tror de båda att det kommer att bli fred i Syrien, även om de tycker att det är svårt att se en politisk lösning nu.

– Jag vill bo i Syrien i framtiden. Damaskus är min kärlek, säger Diana.