Humor. "Jag gillar att skoja med mina patienter", säger bokdebuterande Susanne Brijker som arbetar som sjuksköterska. Foto: Mikael Andersson

Hon vill lyfta äldres ensamhet i ny bok

Ensamhet bland äldre är knappast ämnet som förknippas med ett gott skratt. Men med romanen Mannen som hyrde en familj angriper bokdebuterande Susanne Brijker problemet med humor som vapen.

  • Publicerad 16:11, 20 sep 2019

Det är en krispig septembereftermiddag i Bolinderbyn. Susanne Brijker, som nu debuterar som författare, letar efter sin egen bok, som visar sig ligga i handväskan på vardagsrumsgolvet.

– Jag har alltid hatat att skriva! Det är som att gymma. Det är trist, men det är skönt när det är över. Att ha skrivit en text man är nöjd med, det är som att ha svettats på gymmet.

Vi backar bandet till 2012. Susanne Brijker har vad hon kallar en kris – maken reser mycket, barnen är rätt små. Det blir mest till att jobba, ta hand om barn och hem, sova, repetera. Så Susanne börjar på en skrivkurs, och det är på den krokiga vägen genom barn- och ungdomslitteratur till fantasy som debutboken Mannen som hyrde en familj nu släpps.

"Många sitter ensamma"

Idén har legat och grott i några år, och kommer från hennes jobb som ASIH-sjuksköterska (avancerad sjukvård i hemmet), som innebär vård av patienter som är kroniskt sjuka eller exempelvis har cancer.

Boken, den handlar om 40-talisten Gustav, som med en lång karriär i ryggen fortfarande jobbar efter 70 års ålder, men saknar familj.

Och när han efter en stroke flyttar in på ett lyxigt äldreboende hyr han, liksom titeln avslöjar, en familj för att passa in.

– Den gamla klyschan om att ’skaffa barn, så blir du inte ensam som äldre’, stämmer inte. Så jag brukar skämta om att skippa att skaffa barn, spara den där miljonen det skulle ha kostat, och hyr en familj i stället, säger Susanne Brijker.

Genom åren har Susanne mött mycket ensamma, äldre människor – vars familjer kanske inte ens dyker upp vid dödsbädden.

– Det är så många som sitter ensamma, den enda kontakten de har är den standardiserade med vården. Många saknar driv att göra något åt det, det kräver ju mycket av en. Många anhöriga bor långt från sina gamla föräldrar, och är mitt uppe i sina egna liv. Sen kanske lilla söta mamma som jag möter har varit en dålig förälder, så kan det ju också vara.

Debuterar. "Det känns bra och pirrigt men väldigt nervöst. Kommer folk hata den? Tänk om den bara blir läst av de närmast sörjande. Men jag tycker att den blev fin. Och min man snyftade när han läste slutet!" Foto: Mikael Andersson

Research. "Jag har knappt gjort någon research alls, till exempel har jag låtit Gustav växa upp på Surbrunnsgatan i Stockholm och föreställt mig hur det såg ut där på 40-talet. Vi får väl se om jag får några arga kommentarer på något som är fel, haha!", säger Susanne Brijker. Foto: Mikael Andersson

Uppstått ett tomrum

Hon tror att ensamheten bland äldre på mindre orter kan vara ännu större än i städer, samtidigt som Stockholm ofta är synonymt med långa avstånd.

– Det blir lätt så fel när man pratar om det här, men tidigare var kvinnor i hemmet i större utsträckning och skulle vårda. I dag är det inte så längre. Jag tycker inte att man ska gå tillbaka till det, men det har uppstått ett tomrum, säger Susanne Brijker.

I sitt yrke kommer hon både till hem som är fulla av människor, ofta från kulturer där anhöriga ska vara närvarande in i slutet, och hem där en ensam anhörig vakar dag och natt, men kanske inte vågar ringa fler familjemedlemmar för att be dem komma dit.

– Det finns de som inte vill störa. ’Hans son är ju så upptagen’, så kan det låta. Men om du inte ska ringa när en person ligger på dödsbädden, när annars ska du ringa?

Det tunga ämnet som ensamheten utgör angrips däremot med humor i romanen. I baksidestexten beskrivs den som en tragikomisk feelgood. En humor som är helt nödvändig, menar Susanne Brijker.

– Det är lite svart humor! Men det var inte utstuderat att jag skulle skriva feelgood. Jag bara skrev, och har alltid varit klassens clown. Jag gillar att skoja med mina patienter. Man behöver ett gott skratt när tiden är svår. Eller kanske på grund av att tiden är svår.

Det här är Susanne

Namn: Susanne Brijker

Ålder: 50

Bor: I Bolinderbyn, Kallhäll, med familj

Gör: Debuterar som författare med romanen "Mannen som hyrde en familj", på Hoi förlag. Arbetar som ASIH-sjuksköterska.

Bokrelease sker i Kallhäll Folkets hus, klockan 19-22 lördag 21 september. Alla som vill är välkomna!

Stockholm Direkt