Foto: Claudio Britos

Hornsbergs strand har slutit sig

I Hornsbergs strand pratar man om att "hela blåa linjen kommer hit" och att "förorten invaderar". Och förr öppna ytor har fått gallergrindar, något områdets arkitekt tycker är trist. Kungsholmens exklusiva strandkvarter är hårt segregerat – trots mängder av människor utifrån.

  • Publicerad 20:00, 8 okt 2019

"En vi och dom-känsla? Ja, det finns det absolut här." Det säger kvinnan i 60-årsåldern som är ute och rastar hunden längs ett höstpinat Hornsbergs strand.

Säsongen är över, den långa gatan ligger öde. Under mitten av året är sträckan fullsmockad med människor som badar, solar, har ledigt. Människor med adress någon annanstans och som enligt många boende skräpar ner, kör för fort, parkerar lagvidrigt, skränar, stör, är hotfulla.

– Om man bor här så undviker man att gå ner till vattnet när det är sommar. Det har förändrats, så var det inte förr, minns kvinnan som levt här i ett drygt decennium.

Det här är inget nytt – vi har skrivit många, många artiklar om det som brukar kallas för "stöket på Hornsbergs strand", då värmen förvandlar stritan till en attraktiv urban playa. Mellan raderna står det outtalade, att det är "förorten som invaderar", som kvinnan formulerar det, och räknar upp Akalla, Rinkeby, Tensta, Hässelby. Och sedan de hälsovådligt framförda bilarna: Porsche, Mercedes, BMW.

Hundrastaren tycker dock att det är positivt att det lyxiga bostadsområdet blivit till en jättefin arena för alla. Även de utifrån som kanske inte har lika bra badmöjligheter där de själva bor.

– Men tyvärr blir det ändå en segregation då lokalborna inte blandar sig med besökarna. Visst, jag kan förstå att om man betalat nio miljoner för en lägenhet så gillar man inte att vakna upp på söndagsmorgonen och mötas av massa skräp. Men bor man i innerstaden får man leva med lite puls.

Infekterad tvist när populär restaurang sägs upp

"Åk hem"

En man i 40-årsåldern säger att många av hans grannar pratar negativt om att "hela blåa linjen samlas här", även om de flesta nog inte bryr sig alls. Och Louise Fransson beskriver sommardagar som att "kliva in i någons vardagsrum" utanför dörren.

– De som är här kan vara lite respektlösa. "Va fan, är du 15 år gammal", tänker jag när någon gasar omkring. Men jag trivs väldigt bra ändå. Det är bara några månader om året, säger hon glatt.

Louise Fransson tänker att det har mycket med den egna mentaliteten att göra om man stör sig eller inte: "Jag är själv från orten."

– När någon varvade motorn utanför huset så gick grannen ut på balkongen och skrek "åk hem!".

Grannar går samman mot stöket i Hornsberg

Vardagsrumsvolym. Undersköterskan Louise Fransson och sonen Colin trivs, trots livat om somrarna. Foto: Claudio Britos

En lugn stadsdel

Paret Anna Axeheim och Stefan Linder Lindström är på besök från Fredhäll. De är ofta här, de har många vänner i Hornsbergs strand, men undviker gärna kvarteren under semestertider. Det är för många människor på för hög volym. Och så buskörningen då.

– Vi har vänner som flyttat på grund av det. Och andra som inte tycker det är så kul att det mest är ungdomar som inte är härifrån. Annars är bilden utifrån att Hornsbergs strand är en väldigt lugn stadsdel, säger Anna Axeheim.

Popularitet blir problematisk

Det är sorgligt och ironiskt att något man gör blir så bra och omtyckt att det blir bekymmer. Så filosoferar Charlotte Holst, huvudarkitekten bakom Hornsbergs strand. Hennes verk här längs Ulvsundasjön är internationellt känt och arkitekter reser från hela världen för att se det med egna ögon. Senast förra veckan guidade hon en grupp från Schweiz längs betongen.

– Just den allmänna parkmarken längs vattnet tycker utlänningarna är fantastisk. Och att Hornsbergsområdet en ny innerstadsmiljö, en stenstad med lagom höga hus, utanför city, förklarar Holst.

De planerade alla innergårdar så att vem som helst skulle kunna besöka dem.

– Vi ville öppna gårdarna med arkader, så kallade urbana fönster, en tanke som kommer från postmodernismen på 1980-talet. Inte slutna kvarter som i innerstaden. Det var egentligen ingen vision att innergårdarna skulle vara öppna för vem som helst att besöka dem. Snarare en förhoppning.

Grannar går samman mot stöket i Hornsberg

Ännu olåst. Arkitekten Charlotte Holst på en öppen innergård. Foto: Claudio Britos

Mer galler och fler grindar

Nu har allt fler bostadsrättsföreningar genom åren satt upp galler och grindar, med hänvisning till att utomstående är fulla, urinerar, och grillar hänsynslöst på innergårdarna. Det har också varit prat om droghandel.

Det har brf:na all rätt till då det är privat mark. Och Charlotte Holst säger att de valde att lämna den möjligheten öppen när de arbetade fram detaljplanerna, trots att de kunnat sätta stopp för det genom att göra gårdarna till så kallade x-områden. Arkitekterna anade den här popularitetsutvecklingen.

– Jag har stor förståelse för bostadsrättsföreningarna, att de gör så. Samtidigt tycker jag att det är väldigt synd. Nu för tiden är alla portar och gårdar låsta, när jag var barn kunde man gå in överallt. En stängd stadsmiljö är tråkigare, tycker Holst.

RÖSTLUND: Bråket ställer frågan på sin spets: Vem får vara i Hornsberg?

Här var förr en fri passage. Foto: Claudio Britos