UPPVÄXT. Gunilla Åberg växte upp i huset i korsningen av Filmgatan och Björkvägen. Foto: Leif Oldenburg

Hundra år av kvinnokamp

Den 21 mars fyller Solnas socialdemokratiska kvinnoklubb 100 år. Gunilla Åbergs Solna-historia är lika gammal, med kvinnorna i centrum.

  • Publicerad 12:57, 8 mar 2019

Under de senaste 100 åren har staden genomgått större förändringar än de flesta andra kommuner – från slott, herrgårdar och torpstugor till höghus och trafikleder.

Socknen dominerades i förra seklets början av stora jordegendomar men den växande förorten var 1919 indelad i fyra municipalsamhällen: Hagalund, Nya Huvudsta, Lilla Alby och Råsunda. Tillväxten hade börjat på allvar. Befolkningen i Solna ökade från 14 650 personer 1909 till 19 950 tio år senare. De flesta var arbetare.

Kvinnoklubben bildades den 21 mars 1919, tio år efter grundandet av Solna arbetarekommun. Den behövdes antagligen. På gamla bilder från seklets början finns bara män – arbetare som storstrejkar och kostymklädda herrar som inviger Folkets Hus. På listorna över förtroendevalda återfinns bara manliga namn.

Löneskillnader

De flesta arbetarkvinnor lönearbetade, för det mesta utanför den ordinarie arbetsmarknaden, som städerskor, tvätterskor och pigor. Men även i de formella regelverken var det stora skillnader på manliga och kvinnliga löner. År 1900 tjänade en manlig textilarbetare 22 öre i timmen, att jämföras med de kvinnliga arbetarnas 15 öre i timmen. Båda hade dock samma veckoarbetstid: 57 timmar.

I den skrift som Solna arbetarekommun gav ut till sitt 70-årsjubileum 1979 finns en intervju med Hanna Nyberg, en av kvinnoklubbens grundare. Hon beskriver ett liv i stor fattigdom:

–  Jag ska tala om för dej att det var så jädrans fattigt. Vi fick köpa två säckar ved i veckan att elda med. Det var så kallt. Och brödkort var det. Och det fanns ofta ingen mjölk. Under första världskriget tyckte vi käringar att vi skulle göra någonting för att få mat. Vi kunde ju inte svälta. Våra barn hade ingen mat och grät. Vi ville ha litet jord att bruka. Då fick vi mark av godsägare Max Wibom på Huvudsta gård. Det var mark som legat i träda i tio år, men vi odlade både grönsaker och potatis. Vi fick 300 kilo potatis. Men när vi odlat upp marken höjde Wibom arrendet.

Kvinnoklubbens första ordförande blev Stina Ekberg, som på 1920-talet också blev den första kvinnliga riksdagsledamoten från Solna.

Lång historia

Gunilla Åberg är aktiv i dagens s-kvinnoklubb. Hennes familjs Solna-historia är lika lång som klubbens.

– Min mormor föddes 1897 i Hagalund. Stadsdelen hade precis börjat byggas och mormors föräldrar kom flyttande från Småland. Jag tror att min mormors far var stenhuggare. Min mamma Elvy föddes 1917 på Nordstjärnegatan 5 i Hagalund, i ett stenhus som numera är rivet.

Ett år senare dog Elvys pappa i spanska sjukan. Då hade mamman Elvys lillebror i magen.

– De var inte gifta, min morfar och mormor. Det hanns liksom inte med innan han dog, det var ju världskrig och oroligt.

Gunillas mamma Elvy och hennes lillebror växte upp med sin mamma och mormor i Hagalund. Mormodern arbetade som bokbindare på Victor Petterssons Boktryckeri på Holländargatan i Stockholm.

Stenstaden

Stenstaden på Råsundavägen började byggas på 1910-talet. 1924 stod den villa, som Gunillas farfar hade byggt, färdig i hörnet Filmgatan/Björkvägen. Där kom Gunilla så småningom att växa upp, på övervåningen tillsammans med sina föräldrar. Hennes pappa arbetade som bud på Systembolaget när han var ung.

– Jag minns hur han berättade om kylan när han cyklade runt med bud på vintern. Men senare steg han i graderna och blev chef på Systembolaget.

Gunillas farfar arbetade på järnvägen, som stins i Sundbyberg. SJ var under en lång tid stadens största arbetsgivare, och tågen stannade i Hagalund, Ulriksdal och Huvudsta. Spårvägen kom 1908 och hade vändplan vid korsningen Råsundavägen/ Gränsgatan.

Gunillas mamma arbetade som affärsbiträde på Finska Linne på Drottninggatan i Stockholm innan Gunilla föddes, men var sedan hemma tills Gunilla började skolan. Då fick hon anställning på Systembolaget.

– Efter skolan gick jag hem till hennes väninna som bodde i ett grannhus. Man hjälptes åt.

De olika municipalsamhällena hade olika status, då som nu. I Råsunda var det fint att bo medan det i Hagalund och Huvudsta fanns mycket slum. När Solna blev stad 1943 flyttades Lilla Alby över till Sundbyberg.

När den allmänna rösträtten hade införts 1918, utan ekonomisk gradering och för både kvinnor och män, blev socialdemokraterna redan 1919 största parti med 24 av 40 mandat i kommunfullmäktige.

 

Stockholm Direkt