"I Skarpnäck skulle allt bli annorlunda"

För två veckor sedan skrev vi om Skarpnäcks centrum, som inte är ett centrum. Vi tog med oss mannen som chefade över förortens födelse för en tur längs Skarpnäcks, och minnenas, allé.

  • Publicerad 09:34, 23 feb 2015

Ambitionen var skyhög. Allt skulle fungera från det att första flyttbilen bromsade in vid Pilottorget.

– Vi hade lärt oss av kaoset när Järvafältet bebyggdes då det var brist på allt. Och vem skäller man på då? Jo, kommunen såklart. Här skulle det bli annorlunda, berättar Leif Blomquist medan han spanar längs den 800 m långa Skarpnäcks allé.

LÄS OCKSÅ "Visst har allén sin charm ändå?"

Han är arkitekten som var ansvarig för Skarpnäcksfältets bebyggelse. Idag är han 74 och pensionär. Då och då åker han ut för att titta till stadsdelen som i tio år var hans jobb.

Spaden sattes i marken i mars 1982. Boende fick flytta in i augusti 1983 då de första 50 lägenheterna stod klara. Samtidigt öppnade Konsum, förskola och skola. När plugget slog upp portarna fanns där bara tre elever. Det kvittade. Allt skulle finnas.

– Servicen från kommunen var oerhört ambitiös. Det fanns dagis i varje kvarter. Och vi valde röda tegelhus istället för miljonprogrammens gråa betong. Nästan alla gillar tegel.

Att ta en promenad med Leif Blomquist genom Skarpnäcks mittpunkt, som vi kartlade i förra veckans tidning, är en djupdykning i ett områdes födelse. Han har koll på allt: vem som ritat vad, mer eller mindre skarpslipade byggherrar, finansiering, lagstiftning, bordlagda planer, rävspel och rykten.

Till exempel sägs det en hög myndighetschef drog i trådar för att rädda en skola i Sköndal, där han bodde, vilket gjorde att Skarpnäck förlorade en skola. ”Men det kan jag inte bekräfta”, säger Leif Blomquist och flinar.

– Det fanns planer på en ridanläggning men det rimmade illa med dåtidens politik. Ridning ansågs överklassigt.

Kollektiv på modet

Mycket av 70-talets vänsterrörelse härskade och ”sossepolitik” styrde hur och vad som byggdes. Skarpnäcksfältet delades upp i bostäder, idrott/rekreation och arbetsplatser, en tredjedel var. Som stadstjänsteman kunde Leif Blomquist bara rätta sig efter det politiken dikterade. Att kollektivhuset Tre Portar blev till är för att ”någon i stadshuset ville det, kollektiv var på modet då”.

Kulturhuset ligger mitt på Skarpnäcks allé. Från början var det ett Folkets hus med en trädansbana på gräsmattan bredvid. Där skulle tunnelbanan ha legat, men den fick flyttas då den nuvarande placeringen innebär mindre slitage på spåren.

– Kulturen skulle inte bara skulle finnas inne i city för eliten, utan den skulle flyttas ut i förorterna. Teatergruppen Jordcirkus bodde här i Folkets hus under många år. Folkets hus var sossarnas idé men när borgarna tog över körde de det i konkurs.

Leif Blomquist är nöjd med hur de skapade Skarpnäck. Även om han tycker att de låsta grindarna och stängda gårdar som kommit med att det blivit bostadsrättsföreningar, är trist. Och kritiken att det saknas ett riktigt centrum, som förts fram av boende på de här sidorna, rycker han på axlarna åt.

– Den har alltid funnits. Staden har alltid kritiserats för att byggasovstäder. Vi ville skapa en smådstadskänsla där det ändå händer saker längs hela allén. Det är affärer på skuggsidan och bostadshus med uteplatser ligger på solsidan. De här tunnelbaneförorterna ska ha det grundläggande, en vardagsservice. Det är en utopi att det skulle bli som inne i stan. Och i slutändan: det är marknaden som styr.

Hur lång tid tog det?

1976: Beslut om att utreda hur Skarpnäcksfältet kan användas.

1978: Kommunstyrelsen beslutar att fältet ska bebyggas.

1982: Första etappen, inklusive en skola, börjar byggas vid det som nu är pilottorget.

1983: Första människorna börjar flytta in.

1989: Akka bostäder färdigställda.

1994: Tunnelbanan invigs.

Varför loftgångar?

Det är gott om loftgångar, bland annat i det prisbelönta kvarteret Varmfronten. Enligt Leif Blomkvist har det med finasieringen att göra.

– Om du bygger mer än två våningar måste du ha hiss, som är väldigt dyrt att bygga. Med loftgång kan du klämma in fler lägenheter per hiss trots att folk i regel inte är så förtjusta i det.

Skarpnäcksfältet är enligt honom ”högexploaterat”:

– Det är 100 lägenheter per hektar. Det är mycket för en förort.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Tellus skänker biljettintäkter till Hammarby

Nyheter "Känns bra att vi kan göra en liten insats för Bajen" För Tellus bandy är den klassiska annandagsbandyn otroligt viktig. När storebror Hammarby står för motståndet rasslar pengarna in från "bortasupportrarna". Men i år har man valt att dela med sig av...måndag 17/12 16:30