Issatay Bayahkmetov har lidit av ångest och depression under flera år. Sen han började att dagligen ägna sig åt akrobatik, poledance, klättring och skateboard behöver han inte längre ta den medicin läkarna skrev ut åt honom. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

Issatay från Vårberg klättrar bort sin ångest

Issatay Bayahkmetov klättrar hela tiden. På jobbet, på väg till jobbet, på väg hem. Han klättrar hemma innan han ska sova, han klättrar på sin fritid, han klättrar hela tiden. Och han kan inte sluta – då blir han sjuk.

  • Publicerad 11:51, 28 okt 2019

Issatay Bayahkmetov tar några snabba steg och hoppar sen upp på lyktstolpen. Klättrar med fötter och händer upp i dess topp, sätter en fot runt stolpen och släpper sen händerna så att han står rakt ut i 90 grader. Som om fysikens lagar tog en paus i Vårberg centrum. Han snurrar runt, tar nytt grepp, den här gången med händerna om stolpen och ställer sig sedan raklång ut i luften igen. Några unga killar stannar och fotar.

– Gör det igen mannen, ropar en av dem.

Issaay Bayahkmetov är ute varenda dag och klättrar på saker och åker skateboard. Med sig har han en stor väska med rep i. Dom slänger han ibland upp i träd och klättrar med. Ibland klättrar han på klippor. Ofta, som idag, på någon lyktstolpe som han råkar gå förbi.

Issatay Bayahkmetov i Vårberg centrum. "Alla klättrar som barn. Vi människor älskar det. Sen slutar vi när vi blir vuxna. Jag slutade bara inte." Foto: Sophie Bordenave Lindborg

– Alla klättrar som barn. Vi människor älskar det. Sen slutar vi när vi blir vuxna. Jag slutade bara inte, säger han.

Han kommer från Vårberg. Har bott här sedan han var tio år gammal och familjen flyttade hit från Kazakstan och till Sverige. Han började tidigt åka skateboard, gör det fortfarande nästan varenda dag.

– Jag älskar allt det jag håller på med lika mycket. De olika formerna av klättring, skateboardandet. Skulle jag kunna hade jag gjort allting samtidigt.

Han jobbar till vardags som scenbyggare. Vilket betyder att han klättrar även på jobbet. Men då är det allvar, inte lek.

– Vi bär ofta bär på tunga saker där uppe med folk gående och jobbande där under. Det är ansvar och man måste vara försiktig. Jag gillar det jättemycket. Det lär mig att vara kontrollerad och tänka på riskerna. Det ansvaret är väldigt belönande faktiskt, säger han.

På lekplatsen intill puckelbollplanen skickar eftermiddagssolen sneda strålar. Issatay slänger ett rep upp i en av ekarna runt en av dess kraftiga grenar. Drar upp ett annat rep, tjockare och mjukare, lätt elastiskt och klätt i ett tyg. Det är specialgjort för luftakrobatik. Han hoppar upp. Tar tag i det med händerna och klättrar upp enbart genom att använda armarna.

– Jag är självlärd. Kollar på Youtube och kopierar tricks. Just luftakrobatik började med att jag bara klättrade med rep i träd. Men så upptäckte jag att jag kunde göra tricks och började undersöka det mer, lära mig mer och köpa bättre rep, säger han.

Alla klättrar som barn. Vi människor älskar det. Sen slutar vi när vi blir vuxna. Jag slutade bara inte

"Jag klättrar i berg, friklättrar, klättrar med rep, klättrar i träd och sysslar med luftakrobatik. Jag är helt självlärd förutom en kurs i poledance. För det mesta lär jag mig nta tricks och konster från Youtube" säger Issatay Bayahkmetov. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

Men klättringen är inte bara en hobby. Det är medicin.

Issatay Bayahkmetov har så länge ha kan minnas lidit av ångest. Trycket mot bröstet som kom krypande, känslan av att falla, paniken som närmade sig. Han har kämpat mot depressioner.

– När jag var yngre drack och rökte jag mycket för att dämpa ångesten. Jag hade svårt att sova och det blev en ond cirkel. Jag blev trött, hade en dålig dag på jobbet, fick ännu mer ångest över det, ännu svårare att sova, säger han.

Till slut fick han medicin. Ångestdämpande och antidepressiv. Men han märkte också att ju mer han åkte skateboard, ju mer han klättrade, desto bättre mådde han.

Lyckostolpe? Issatay Bayahkmetov klättrar som medicin. Här på en lyktstolpe i Vårberg Centrum. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

– Kroppens egna endorfiner gör att jag mår bra. Det är en så skön känsla när jag varit igång. Den där tröttheten när jag kommer hem.

Så därför är han igång. Friklättrar i träd, klättrar i berg, klättrar med rep, klättrar på jobbet. Åker skateboard och har börjat med poledancing. Idag har han slutat röka och dricka. Han har slutat med medicinerna.

– Jag klättrar hela tiden och är ute varenda dag. Hela dagarna. Till och med ibland när jag ska sova börjar jag klättra istället för jag har två poles hemma haha!

Västerholmsstråket är Issatay Bayahkmetovs favoritplats. Han bor nära och här kan han åka skateboard, klättra i de stora träden och på lekplatsen. Foto: Sophie Bordenave Lindborg