”Jag har aldrig varit feg”

Håbos kryssdrottning är knappast okänd i kommunen. Men vad med berättelsen bakom politikern? Bålstabladet träffade Agneta Hägglund och det blev en berättelse om sorg, mod och en evig vilja att fortsätta framåt.

  • Publicerad 08:17, 2 nov 2018

Den fem månader gamla flickan ligger helt tyst i sin vagga. Det är tidig morgon. Hon studerar sina händer sådär som barn gör när de upptäcker allt som fortfarande är nytt. Kanske anar hon något. En känsla. Bredvid henne, i en säng, ligger en 21-årig kvinna. Flickans mamma. Hon är död.

– Ibland kan jag tänka: ”Visste jag? Kände jag det på mig?” Det måste ha varit konstig stämning i rummet. Mormor och morfar var där. En faster och pappa måste ha varit uppriven. Jag har funderat på hur mycket det har präglat mig. Om det har präglat mig, säger Agneta Hägglund.

Kakfatet står på bordet framför oss. Till intervjupersonens stora förtret är det mest köpebröd, men drömmarna som ligger där har hon bakat. Hon berättar hur hon en gång fick ihop 28 sorter och tog med sig kommunhuset lagom till jul.

– Det blev lite mycket. Jag eldade upp mig själv och det blev till slut som en sport. ”28 sorter. Kan jag baka 30?” Nej, jag måste ju ge mig. Men det där är det folk som pratar om fortfarande. Det handlar om att visa uppskattning för de jag jobbar med.

Därefter glider samtalet in på politiken och det är inte så märkligt att det är dit hon rör sig. Det är som politiker Håbo främst känner Agneta Hägglund. Hon är den som kryssas flest gånger i val efter val, även i år när Socialdemokraterna backade rejält, men det här ska inte handla om politik. Det lär bli många tillfällen till att prata om det i framtiden. Nu blir det historia.

– Jag föddes 1950 i Ångermanland. Uppvuxen hos mormor och morfar eftersom min mamma dog.

Du har inga minnen av henne?

– Nej. Exakt vad det var vet man inte. Det är 67 år sedan. Man gjorde ingen obduktion. Min pappa kom in i sovrummet och så låg hon död där. Så jag är uppvuxen hos mormor och morfar.

Växte upp hos mormor

Att hon skulle bo hos sin pappa var det aldrig tal om. Hon konstaterar att det inte var så vanligt vid den tiden att män tog den sortens ansvar. Faktum är att nästan hur en än räknar förlorade Agneta även sin pappa den där dagen.

– Jag var väl och hälsade på någon gång. Jag minns att jag gjorde två fars dags-kort en gång. Men han var inte den pappa han borde ha varit för mig.

– Mormor tog hand om mig. Hon var runt 40. Hon var inte så gammal, men det tyckte ju jag. Alla hade ju så unga mammor så jag sa ofta: ”Tänk om jag också hade en ung mamma.” Det måste ha känts för henne. Men det hon gjorde för mig. När jag tänker tillbaka på det ... det är otroligt.

Hos morföräldrarna saknade Agneta annars ingenting. Hon fick kärleken döden annars kunde ha stulit och hon är tacksam för att de alltid fanns där. Hon kallar sin mormor omväxlande för mamma när hon pratar och sin moster för syster. Så nära var de varandra i ålder och verklighet. Agneta längtade dock bort. Hon ville vidare.

– Jag visste tidigt att jag ville bli barnskötare. Jag gick ett år hemteknisk skola och därefter två år på folkhögskola. Sedan flyttade jag till Upplands Bro.

Hur kommer det sig att du flyttade?

– Min dåvarande fästman fick jobb på lagret i Bro. Så jag flyttade efter. Det var ju stort, men jag började jobba lite smått på lagret. Men jag skulle söka till barnskötarutbildningen och det gjorde jag och kom in. Man måste ha varit tuff ändå. Tog körkort, fick köra upp vid Brommaplan.

– En sak jag minns än i dag är hur jag stod lite för länge vid ett rödljus. ”Väntar du på norrskenet, lappjävel?”

Men körkort blev det, jobb blev det och så småningom hamnade hon i Håbo där första barnet föddes. 1977 fick hon öppna Ängsgårdens fritidshem tillsammans med en kollega. Jobbet var vägen in i facket som i sin tur blev vägen in i politiken. I många år, i två vändor, har hon varit kommunstyrelsens ordförande. Nu är hon åter opposition och frågan är givetvis hur länge till hon fortsätter?

– Jag är ju pigg. Tack och lov. Vad skulle jag göra annars? Jag har för mycket energi.

Framtiden är otydlig således, men där bakom finns det som skapade henne.

– Jag tycker att man borde tänka bakåt oftare. Vad är det som har präglat mig? Men jag har aldrig varit feg. Jag vågade anta utmaningarna.

Agneta Hägglund

Ålder: 67 (född 5 december 1950).

Yrke: Kommunalråd och oppositionsråd.

Familj: Särbo Esbjörn (som bor i Sundsvall), döttrarna Linda och Sofia, svärsönerna Andreas och Joakim, barnbarnen Tilda, Alva och Oscar.

Tre favoritkakor att baka.

Drömmar. De tycker jag är roliga att göra.

Bullar. Vanliga kanelbullar.

Olika sorters mjuka kakor.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Lasse är ljuset i Skokloster

Tusentals lampor, en egenbyggd julbock och lampor i alla dess färger. Lasse Nyström är Håbos egen Clark Griswold.lördag 8/12 12:45

Senaste numret

Bålstabladet