Jeanette från Bagarmossen är en av de 33 mammor som delat med sig av sina erfarenheter att förlora sitt barn i missbruk. Foto: Sacharias Källdén

Jeanettes son dog i en överdos

33 kvinnor boende någonstans mellan Ystad och Haparanda har en sak gemensamt – deras barn har gått bort i missbruk. Nu delar de med sig av sina berättelser i boken "Vi begravde våra barn". Jeanette från Bagarmossen är en av dem.

  • Publicerad 16:37, 19 feb 2018

”Mitt hjärta och själ är i tusen bitar. Min son finns inte längre. Han dödförklarades imorse kl 05:29 efter en överdos av metadon/benzo. Mitt hjärta har också stannat. Jag, Swempa, hans syskon och flickvän är i chock. Detta var min mardröm, och nu är jag där. Min fina Krippa finns inte längre och jag vill bara lägga mig ner och dö”, skrev Jeanette på Facebook den 11/11 2013.

Det är ungefär fyra år sedan Jeanette Ankartjärn-Norrleen klev innanför porten i Bagarmossen och möttes av hennes man och civilpolis i hallen. "Christofer är död", sa de.

– Jag kunde inte ta in det. Jag vet att min dotter satte sig på en stol och skrek rakt ut och att jag bara upprepade "Nej, nej, nej". Min man tog tag i mig, tittade mig i ögonen och sa "Jo, Jeanette, han är död".

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Marken under henne rämnade. Jeanette tog sin väska och sprang planlöst, sprang som för att fly bort från sig själv. En polis hann ikapp henne och ledde henne tillbaka in i lägenheten och verkligheten.

– En präst kom hem till oss och jag tvingade honom att läsa varje bön han kunde. Så fort han slutade bad jag honom läsa en till, som tur var hade jag en bibel han kunde läsa ur. Jag var helt manisk, säger hon.

"Trodde vi gjorde rätt"

Christofer började missbruka hash och alkohol i tidiga tonår. Jeanette satte tydliga gränser och kom snabbt i kontakt med Sveriges missbruksvård och goda råd.

– Vi trodde verkligen att vi gjorde rätt men idag är vi inte av samma uppfattning.

Christofer lades in på Maria Ungdom i fjorton dagar. Där skulle han avgiftas tillsammans med andra missbrukare som alla var i olika skeenden av sin tillfrisknad.

– Om man säger såhär, Maria Ungdom var allt annat än drogfritt. När han kom ut därifrån skickades han fram och tillbaka till behandlingshem. Oftast handlade det om att bli avgiftad snabbt och kosta Sverige så lite pengar som möjligt.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Jeanette tror, precis som många andra mammor som varit med och skrivit boken, att det är i eftervården som problemet ligger.

– Vården i Sverige är ett skämt. Som missbrukare har du väldigt många skyldigheter men inga rättigheter. Missar du ett möte med socialen kan du exempelvis bli av med din plats på stödboendet eller förlora socialbidraget och vad händer då tror ni? säger hon och fortsätter:

– Alkoholmissbruk är en sjukdom, narkotikamissbruk också. För vilken annan sjukdom i Sverige ska man straffas?

När Christofer blev myndig slogs sekretessen på. Jeanette fick inte veta om Christofer mådde bra, om han levde eller var han var.

– Vi fick rådet att stänga honom ute, det skulle få honom att förstå att han nått botten. Men vid det laget hade han tagit flera överdoser och fått andningsstopp i en polisbil, han hade redan nått botten.

"1986.05.25 - 2013.11.11"

En natt i november 2013 tog Christofer en överdos metadon. Hans dåvarande flickvän och en granne på stödboendet släpade honom i fötterna in i duschen. De spolade honom med kallvatten men Christofer vaknade aldrig igen.

– Det har tagit mig fyra år att förstå det. Trots att jag fått dödsbesked, fått veta vad hans lungor vägde vid obduktion och begravt honom så kunde jag inte ta in det. Det är först nu jag börjar förstå att jag har ett liv, säger hon och fortsätter:

– I Sverige orsakas nästan 1 000 dödsfall per år av narkotikaklassade läkemedel. Det är något som är fel i vården om folk dör som flugor. Nu är det valår och med den här boken vill vi trycka på att den här typen av vård behöver prioriteras. Vi får aldrig våra barn tillbaka.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

"Vi begravde våra barn"

Allt började med en grupp på Facebook för föräldrar som förlorat sina barn. Nu har 33 mammor från den gruppen skrivit en bok om deras barn som dött av läkemedel och droger.

I den här boken har mammorna delar mammorna med sig av personliga berättelser, smärta och sorg. Men också om hur vi kan förhindra att fler barn dör av droger. Vad kan föräldrarna göra? Vad kan politiker och tjänstemän göra?