Reporter Alexander Kuronen testar på Fruängens fredagsutbud. Foto: Alexander Kuronen

Karaoke räddar festfredagen när sömnigt Fruängen tar helg

Vår festreporter Alexander Kuronen har kommit till årets sista anhalt på sin tunnelbanefärd genom ett helgfebrigt Söderort. Det avslutas med klass – i ett lagom sömnigt Fruängen.

  • Publicerad 15:00, 29 nov 2019

Under hösten har vi granskat utelivet längs tunnelbanans sista utposter, de kan ni läsa om här. Nu har turen kommit till Fruängen.

Hagsätra tar helg – med dart, hjortskav och hiphop

Farsta strand tar helg – med laserkrig och burgare

Doobidoo och Hillbillys när Skarpnäck tar helg

Trött efter kneget. Lorenza Ferro jobbar i stan som laboratorieingenjör. – Vi vill producera en maskin för DNA-analys, säger hon. Foto: Alexander Kuronen

Förväntansfulla. Innerstadsbon Sebastian Miller, till vänster, hälsar på sin polare Simon Johansson. Foto: Alexander Kuronen

17.59: Tunnelbanestationen

Utanför Pressbyrån väntar Lorenza Ferro, 30, på sin sambo. Lorenza flyttade till Fruängen för två månader sedan.

Vill hon rulla hatt är det dock innerstaden som gäller.

– Det finns inte så mycket att göra här, inte så många pubar, säger hon.

I kväll spelar det i och för sig ingen roll, ty Lorenza är trött och ser fram emot filmkväll med sambon och ett glas vin.

Passande nog ligger bolaget alldeles runt knuten. På väg in springer jag på vännerna Simon Johansson, 29, och Sebastian Miller, 28, som fyllt sina kassar med skumpa och Flat Tire. Prisvärt, tycker de.

Nu ska de hem till Simon på Ellen Keys gata och spela kort.

– Vi blir sex. Det är ett vietnamesiskt kortspel. Inga hjärter eller ruter, det är ett tokigt spel, säger de.

Torget. Fredagsstämningen kan vara svår att hitta i novemberrusket. Foto: Alexander Kuronen

Fårskinnstofflor. Rebekka har jobbat på Hälsokraft i Fruängen sedan 1994. Foto: Alexander Kuronen

Mittemot bolaget, i hälsokostbutiken, avrundar 64-åriga butikschefen Rebekka dagen bland olika pulver, juicer – och fårskinnstofflor, som det är högsäsong för.

– Sedan finns det de som går i fårskinnstofflor året runt, till exempel de som bor i hus i Mälarhöjden, säger Rebekka.

Klockan 19 stänger butiken. Då bär det hem till Västertorp för Doobidoo och middag.

– Jag kör enkelt: linssoppa och laxrulle, säger Rebekka.

Arbetsglädje. Filippa Palm, 17, och Olivia Plarsmo, 19, tycker att man kommer närmare kunderna sedan stället gjordes om. Foto: Alexander Kuronen

Finsmakare. Eva Pålshammar och Bo Mahrén har med åren blivit allt mer förtjusa i fisk. – Och whisky, tillägger Eva. Foto: Alexander Kuronen

19.05: Erssons

Sedan lokalen byggdes om tidigare i år satsar den över 40 år gamla fisk- och skaldjursaffären på kvällsöppet och fransk bistrokänsla.

– Alla är nyfikna och spända på att jobba, det är arbetsglädje, säger Olivia Plarsmo, 19, som jobbat extra på Erssons i fem år.

I kväll frestar man med tvårättersmeny. För undertecknad, som specialiserat sig på att skriva om vilket hak som erbjuder mest pizza per krona, är notan för toast skagen och bouillabaise något i överkant. Det får man tugga i sig.

– Grönärtspurén var ett anmärkningsvärt inslag!

Kommentaren kommer från bordet intill. Där sitter Bo Mahrén, 70, och Eva Pålshammar, 71, som tagit in fish and chips.

– Vi sågs 1991 på Fasching, säger Bo.

Trots att de är äkta makar har de behållit sina respektive efternamn.

– Har man levt så pass länge blir det lite av ens identitet. Dessutom hade Bosses syster samma förnamn som jag, säger Eva.

Bouillabaise. Så här fina bilder kan man ta när man äter ute i Fruängen. Foto: Alexander Kuronen

Fredagsmys. Isak Hjelm, 18, Britta Kronekvist 54, och Jonas Hjelm, 52, har haft hunden Peak i sex år. – Vi köpte honom på Blocket, säger Jonas. Foto: Alexander Kuronen

På restaurangen släpper man också in levande djur. Den portugisiska vattenhunden Peak, 8, håller sig i skinnet så fint det går medan resten av familjen serveras dessert med tomtebloss.

Sonen Isak Hjelm, 18, tycker att stället är "okej", men dyrt. Han föredrar kvantitet framför kvalitet; på Texas Longhorn i Älvsjö har han vunnit en medalj.

– De har en deal med ett kilo nötkött. Det tog sin tid, i slutet var det som att käka trasiga rötter, säger han.

Långbroparken. Bristen på människor kompenseras av andra levande ting. Foto: Alexander Kuronen

Middagsgäster. Lotta, Ove, Roffe och Katarine besöker gärna Långbro värdshus. Foto: Alexander Kuronen

21.10: Långbroparken

Efter att ha utforskat kroglivet i centrum rör jag mig vidare mot Fruängens utkanter. På Långbro värdshus har julfirandet redan kommit igång på allvar; julstjärnor, glitterslingor, pyntade granar och Bing Crosby i högtalarna.

Att det anrika värdshuset på sistone fått konkurrens av en flådig fiskrestaurang nära tunnelbanan bekommer inte stamgästerna Lotta, Ove, Roffe och Katarine.

– Det är det här stället som drar, säger Ove.

– Min svärfar hade 80-årsfest här. Det var fantastiskt!, säger Lotta.

Medan sällskapet lämnar värdshuset med magarna fulla med högrevsgryta och torsk, rör jag mig längre in i mörkret.

Änderna vid den gamla sjukhusdammen visar snabbt intresse för mig. Även om jag inte har något att mata dem med så väljer jag att inte drabbas av dåligt samvete; bröd från restaurangen hade ändå inte varit någon hit för de små liven.

Svag hiphopmusik hörs. Den kommer närmre.

– Det är Kartellen, de har alltid varit äkta, säger Sebbe, 17.

Han och de tre vännerna klassar kvällen som en "chillfredag". Fruängen i sig är tråkigt, tycker de.

– Man får ta tuben till Liljeholmen eller Hässelby, säger Julia, 15.

Goda grannar. Mauricio Acuna, 46, och Agneta Rahm, 66, möts på Parma. – Man kan komma hit, sitta, titta på match, sjunga och lyssna på andra, säger Mauricio om stället. Foto: Alexander Kuronen

Sånginsats. SöderortDirekts reporter drar sitt strå till stacken och lyckas faktiskt muntra upp ett par personer. Foto: Alexander Kuronen

21.45: Restaurang Parma

Vid det här laget börjar jag undra om inte Fruängen är den sömnigaste platsen hittills i denna artikelserie. Feststämningen infinner sig helt enkelt inte, trots flertalet restauranger och ett systembolag.

Den lokala puben blir min räddning. Två medelålders kvinnor går loss på karaokeanläggningen med en tolkning av Bohemian Rhapsody. Deras favoritrad verkar vara "Mama".

Även här har det gjorts julfint; små tomtenissar dinglar med luvorna fastklämda i taket.

– Vi började i dag, för snart är det jul, säger bartendern.

Ny karaokesångare gör entré. Agneta Rahm, 66, stödjer sig på kryckan när hon sjunger Den vita duvan av Mats Rådberg.

Hennes man gick nyligen bort. Nu försöker hon skaffa sig en ny karl, men enligt henne är det inte så lätt.

– Han ska vara snäll, omtänksam och tycka om katter, säger Agneta.

Varje fredag och lördag är det hon som inleder Parmas karaokekvällar, på ägarens initiativ. Det har hon gjort i åratal. Hon har till och med förärats med ett eget bord mittemot "scenen".

En kvinna i baren propsar på att jag också borde testa att sjunga, journalist som jag är. Sagt och gjort. Det blir Under Pressure, den låttitel jag känner mig mest hemma med.

Trots att min simultanförmåga inte sträcker sig till att kunna låta som Freddie Mercury och David Bowie på en och samma gång, börjar "Mama"-damerna dansa med mig. Efteråt får jag tumme upp av en farbror vid stammisbordet. Fredagen kom till Fruängen till slut.