Inte bredbent. Eric Palmqwist ser sig inte som Ulf Lundells arvtagare. "Ulf Lundell är ju ganska bredbent. Själv är jag alldeles för smalbent, jag är nog enbent." Foto: Sacharias Källdén

”Kritikerrockaren” Eric Palmqwist vill nå fler

Med sitt band EP’s Trailer Park har Eric Palmqwist vunnit svenska indiehjärtan. Men nu är det solokvist som gäller. SöderortDirekt träffade Kärrtorps­musikern på det lokala kondiset.

  • Publicerad 12:00, 1 sep 2020

Inte nog med att fikabloggaren Mats Karlsson prisat Santa Fés dammsugare som ”minnesvärda”. Här går det också att få syn på en annan kritikerfavorit.

Och när Eric Palmqwist själv ska beskriva sin musik är just ”kritikerrock” ett av orden han kommer på.

– Man får högt betyg i DN men täljer inte guld med smörkniv direkt, säger han.

I början av oktober släpps Erics andra soloalbum Hej då. Då hoppas han på att fler människor utanför recensentbubblan ska upptäcka det han sysslar med. Men att denne Kärrtorpsbo med gotländskt ursprung skulle vara okänd är att ta i; hans band EP’s Trailer Park har uppnått en viss kultstatus.

”Ett av de första i Sverige”

Den för svensk del nyskapande orkestern hade sitt första gig på Hultsfredsfestivalen, där också Erics tidigare band Monostar gjorde sitt sista – dagen före.

Sedan dess har det blivit fem plattor med ”husvagnsparkeringen”.

– Vi var faktiskt ett av de första americanabanden i Sverige. Det var typ vi, Kristofer Åström, Christian Kjellvander och Lars Bygdén som fanns då, det var inte fler tror jag, säger Eric.

Sedan 2015 har det dock inte kommit några EP’s-album. I stället har Eric fokuserat på sitt soloprojekt. Han ser sig som en musiker med det ena benet i americanan och det andra i ”indiegrejen”, varav det sistnämnda präglar det kommande släppet under eget namn. ”Mindre banjo och mer rundgång”, som Eric själv beskriver det.

Ett annat solosignum är de självutlämnande texterna på modersmålet.

– Min förra skiva, En halv gris kan inte gå, var min första på svenska och handlar om vägen ur ett missbruk. Det var jävligt läskigt. Men nu har man redan hoppat från den klippan.

Själv undrar jag om inte en annan läskig sak med att sjunga på svenska är att man förväntas vara en värdig arvtagare till så kallade rockpoeter som Ulf Lundell och Lars Winnerbäck.

– Det vill jag verkligen inte vara, deklarerar Eric.

– Det är okej att vara det, men det är inget jag liksom ... Ulf Lundell är ju ganska bredbent. Själv är jag alldeles för smalbent, jag är nog enbent.

Foto: Sacharias Källdén

När Eric på den kommande fullängdaren lämnar missbruket för att ta sig an ett annat tungt tema – separation och uppbrott – är det återigen baserat på personliga erfarenheter. Men riktigt så naket som ens dagboksanteckningar blir det inte; Eric gör skillnad på ”det personliga” och ”det privata” i sitt skrivande.

I singelspåret Rävarnas hav sjunger han till exempel om hur han och hans sällskap sjunker mot botten bland ”döda fiskar, dy och mörker”.

– Det är väl något slags Titanic-tänk. Man åker iväg på ett sådant där fint skepp, tror man. Man räknar inte med det där isblocket, säger han.

Bestämde sig för att bli nykter

Tre år har gått sedan isblocket sänkte skeppet. I dag tycker Eric att relationen med exet är bra, något han säger sig ha deras femåriga dotter att tacka för. Hon var också en avgörande faktor när han, strax före nedkomsten, bestämde sig för att bli nykter.

– Man kan lära sig mycket om sig själv av att vara förälder. Om man tar det arbetet på allvar kan man också utvecklas lite grann som människa, säger Eric.

I hans fall har utvecklingen också väckt uppskattning bland vänner, även sådana som missbruket tvingade honom att klippa banden med. Nyligen sågs han och polarna i EP’s Trailer Park på nytt.

Eric försöker hålla masken. Förgäves:

– Vi spelade faktiskt in en skiva i somras.

Trivs i Söderort. För Eric Palmqwist innebar mötet med Kärrtorp ”omedelbar förälskelse”. Foto: Sacharias Källdén

Fakta: Eric Palmqwist

Bor: I Kärrtorp.

Gör: Skriver låtar, både till sig själv och till artister som ”gröna linjens egen Hank Williams” David Ritsch­ard.

Aktuell: Med sin andra soloplatta Hej då som släpps digitalt och på vinyl den 1 oktober. På skivan får han hjälp av musiker så som Peter Morén (Peter Bjorn and John), Andreas Mattsson (Popsicle) och Vilma Flood.

Inspirationskällor: Finner stoff till texter i böcker, ljudböcker och poddar. ”Jag har en liten fäbless för John Holm och Magnus Lindberg, de här 1970-talspoeterna. Men all musik som är bra är bra, oavsett genre. Molly Sandén gör bra texter utifrån vem och där hon är.”

Visa merVisa mindre