Kvinnorna som fick nog – nu firar Grupp 8 ett halvt sekel

Fri abort, smärtlindring vid förlossningar och barnomsorg till alla. För 50 år samlades åtta kvinnor i Hässelby strand. De startade Grupp 8, som vi idag kan tacka för mycket av det vi ser som självklarheter.

  • Publicerad 15:13, 27 apr 2018

8 maj 1968.

Det är en vårkväll i Hässelby strand. I en lägenhet sitter åtta kvinnor runt ett köksbord. Stämningen i rummet är fylld av pepp. Men att de ska komma att förändra situationen för Sveriges kvinnor vet de ännu inte om.

Kvinnorna har inte kommit till Hässelby för att prata. De vill förändra samhället genom att agera.

De åtta kvinnorna runt köksbordet lever i ett samhälle där hemmafrunormen är väldigt stark. En bov i dramat stavas sambeskattning. En annan är bristen på barnomsorg.

De lever i ett samhälle där aborträtten är väldigt begränsad. Det krävs starka skäl för att få genomföra en abort och det kan ta flera månader innan en kvinna får ett ja eller nej.

De lever i ett samhälle där männen inte får vara med när deras barn föds. Den födande kvinnan har ingenting att säga till om. Det finns knappt någon smärtlindring förutom lustgas och för många kvinnor blir förlossningen en traumatisk upplevelse.

Den här kvällen bestämmer de åtta kvinnorna sig för att starta en aktionsgrupp. Den får namnet Grupp 8.

– Vi startade gruppen för att vi var trötta på att prata – vi ville agera. Och vi lyckades få igenom mycket, säger Birgitta Bolinder.

Grundare. 1968 var Birgitta Bolinder med och bildade Grupp 8 i en lägenhet i Hässelby strand. "Det bästa var systerskapet", säger hon. Foto: Mikael Andersson

Symbol. 1974 började grupp 8 ge ut tidningen "Kvinnobulletinen". Birgitta Bolinder visar upp ett ex av premiärnumret. Foto: Mikael Andersson

Saker vi tar för givet

För 50 år sedan satt hon runt det där köksbordet i Hässelby strand. Nu, en vårdag 2018, sitter vi i vardagsrummet hemma hos Birgitta på Kungsholmen.

I dag tar vi rätten till fri abort, smärtlindring vid förlossning och att alla barn har rätt till barnomsorg för givet. För det kan vi tacka Grupp 8, som under 1970-talet bidrog till att det blev verklighet.

När vi träffas har en annan jämställdhetsrörelse varit i fokus: Metoo. Birgitta Bolinder har som de flesta andra följt höstens händelser.

– Jag har pratat med jämnåriga som sagt ”jag har aldrig varit med om något sånt, kanske var inte män så förr”. Men det är klart att de var. Jag tror att det handlar om att unga kvinnor är mycket bättre på att säga ifrån än vad vi var när vi började, säger hon.

Samtidigt är Birgitta Bolinder chockad över allt som kom fram under de där intensiva månaderna.

– Jag tänker att det handlar om makt. Allt handlar om makt. Vi kämpade för smärtlindring vid förlossning, nu handlar det om personalbrist och att kvinnor inte får plats på BB när de ska föda barn. Att kvinnor fortfarande tjänar sämre än män och får lägre pensioner, säger hon och fortsätter:

– Nu börjar jag gråta för att jag blir så arg, jag kan göra det ibland. Jag blir så arg när jag tänker på kvinnor som jobbat hela livet och sen får så väldigt låg pension.

Och där Instagram och Facebook spelade stor roll under höstens Metoo-rörelse, spred kvinnorna i Grupp 8 sitt budskap genom tidningen ”Kvinnobulletinen”.

Att ”Bullen”, som den också kallades, har betytt mycket för många kvinnor blir tydligt när vi en vecka före intervjun hemma hos Birgitta träffar henne på Hässelby museum. Hon håller ett föredrag om bildandet av Grupp 8.

– Åh, ”Bullen”. Det var den som väckte mig. Det var så jag blev intresserad av kvinnofrågor, säger Eva Sahlin, som sitter i publiken.

Barbro Jernström som också lyssnar på föredraget håller med.

– Min man blev inte glad när ”Bullen” kom i brevlådan, haha. Jag hade jobbat inom barnomsorgen tidigare och kände en viss prestige i att ”mina barn ska minsann inte gå på dagis”. Men det var svårt, jag blev rätt isolerad hemma, säger hon.

”Det blev kaos när vi kom in”

Under föredraget berättar Birgitta om några av alla de aktioner och demonstrationer som Grupp 8 anordnade. Som mötet de hade med socialborgarrådet för att diskutera barnomsorg.

– Alla kvinnor som hade små barn hemma tog med sig dem till stadshuset. Det blev kaos när vi kom in och flera tjänstemän kom springandes och visste inte vad de skulle göra. Kvinnorna räckte över sina barn och sa ”tar du min bebis, jag ska på möte med socialborgarrådet”, säger Birgitta Bolinder.

Publiken skrattar. Några nickar igenkännande.

Aktionerna gav resultat och skapade starka reaktioner. Som panelsamtalet om rätt till smärtlindring vid förlossningar.

– En manlig läkare satt där och sa att smärtan behövdes för att de skulle kunna följa förloppet under förlossningen. Publiken blev helt galen och en kvinna ställde sig upp och vrålade ”om jag hade livmoderhalscancer skulle du tycka att smärtan var viktig då med?”, säger Birgitta Bolinder.

1974 sattes föreställningen ”Jösses flickor” upp, där Susanne Osten och Margareta Garpe från Grupp 8 var väldigt inblandande. Bland annat gjorde de musiken och när Birgitta sätter på en annan låt av samma kvinnor gungar publiken på Hässelby museum i takt. Några sjunger med i den i dag välkända texten och håren reser sig på mina armar:

”Ååå tjejer, ååå tjejer vi måste höja våra röster för att höras”.

Ett starkt systerskap

En vecka senare, i vardagsrummet på Kungsholmen, berättar Birgitta att det inte alltid var så lätt att just höja rösten som tjej. Hon fick dra ut telefonjacket hemma för att män ringde till henne på nätterna.

– Första gången jag fick ett knöligt brev öppnade jag det och det var fullt av använt toapapper och kondomer. Det var så äckligt att jag behövde duscha efteråt. Men sedan öppnade jag inga såna brev.

Hon fortsätter:

– På den tiden var ju männen tvungna att kolla upp våra adresser, köpa ett kuvert, frimärke och posta brevet. Så det var ingenting mot hur det är nu för tjejer när det räcker med ett klick.

Men även om det emellanåt var jobbigt att vara engagerad feminist har Birgitta främst ljusa minnen från den tiden.

– Det bästa var systerskapet. I början funderade vi på om vi skulle låta männen vara med men kom fram till att vi ville köra själva, haha, säger hon.

Vad tänker du att ni har betytt för kvinnor och jämställdheten i Sverige?

– Det fanns många kvinnor som verkligen var hjältar och gjorde mycket mer än jag. Jag var aktiv de första åren – många höll ut mycket längre. Jag är stolt över att vår rörelse växte, tog många olika former och blev till dagens feminism som inte fanns när vi började.

Under många år bodde Birgitta Bolinder på Hässelby familjehotell på Ormängsgatan. Där hade Grupp 8 flera av sina möten. Foto: Mikael Andersson

"Utan Grupp 8 hade vi inte varit här"

Vällingbybon Kristina Henkel är grundare av bokförlaget O/LIKA och har skrivit boken "Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två". Hon föreläser om genus och jämställdhet och är även gruppledare för Fi i Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. Såhär säger hon om Grupp 8:

"Om de inte hade dragit igång Grupp 8 hade vi inte varit där vi är idag. Det är slitigt att jobba med de här frågorna och de visade på systerskapet och poängen med separatistiska och trygga rum. Även att humorn är så viktig! Det finns en myt om att feminister är tråkiga men det stämmer ju verkligen inte! När vi får ha trygga rum som inte slukar vår energi kommer lusten och kreativiteten."

Det här är Grupp 8

Bildades 8 maj 1968 av Barbro Backberger, Birgitta Bolinder, Gunnel Granlid, Birgitta Svanberg, Greta Sörlin, Ulla Torpe, Mona Malmström och Anne-Marie Axner. Efter bildandet kom snart Åse Åkerstedt, Iréne Matthis och Louise Waldén också med. Även Gunilla Thorgren, Margareta Garpe, Ebba Witt Brattström, Susanne Osten var nyckelpersoner inom Grupp 8.

1974 kom lagen om fri abort i Sverige. Antalet platser inom barnomsorgen ökade avsevärt under 1970-talet. Då fick även kvinnor rätt till smärtlindring utöver lustgas vid förlossningar.



 

"Det var en platt organisation med en tanke om direktdemokrati genom stormöten. I praktiken blev det så att de som skrek högst och höll sig vakna längst fick säga sin åsikt. Det tog knäcken på mig så därför slutade jag, även om jag var med på aktioner och så", säger Birgitta Bolinder. Foto: Mikael Andersson

Budskap. "Ingen klasskamp utan kvinnokamp. Ingen kvinnokamp utan klasskamp", var ett av budskapen som Grupp 8 ville sprida. Här syns de i en intervju i DN. Foto: Mikael Andersson

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Elias blev hjälte mot mästarna

Nyheter Elias Björnsjö Ranefur, 21, slog in den avgörande matchbollen när hans Halmstad tog SM-guld i bordtennis. – Att vinna SM-guld med mina lagkamrater var makalöst roligt, säger han.fredag 25/5 8:48

JUST NU Misstänkt våldtäkt på Arlanda

Nyheter Kvinna ska ha utsatts för övergrepp inne på en toalett –  del av flygplatsen är avspärrad En kvinna har anmält att hon har våldtagits inne på en toalett på Arlanda i natt. Delar av flygplatsen är nu avspärrad och kvinnan har förts till sjukhus.fredag 25/5 8:36

Vi är Västerort