Slöjd for the kids. Liljevalchs Mårten Castenfors pekar på konst värd 175 000 kronor. Foto: Sacharias Källdén

Liljevalchs skänker konst till skola

Hammaren. Skäran. Och radikal slöjd för hundratusentals kronor. Liljevalchs har donerat ett 40-tal verk för att pynta Stockholms största gymnasium. "Bra konst ska väcka känslor", säger både Liljevalchs chef och skolborgarrådet.

  • Publicerad 16:28, 7 mar 2019

Se så jävla fräck konst det är!

Konsten har suttit uppe i någon månad på Anna Whitlocks. Men officiell invigning skedde först i veckan på gymnasiet på Kungsholmen. Och en snackis har det blivit.

– Ja, när det var nytt var det allt vi pratade om på lunchen, berättar eleven Leia Moberg, och får medhåll av kompisen Mimmi Wikner:

– Det blev uppmärksamhet. Alla spekulerade i vad de betyder. Jag tycker det är coolt, jag gillar sovjetisk konst.

Det som pryder lunchrummet på jätteskolan Anna Whitlocks, öppen sedan augusti 2018, är en mikroskopisk del av konsthallens Liljevalchs avslutade utställning om sovjetisk affischkonst.

Det är sidor ur poeten Vladimir Majakovskijs "För rösten" som hamnat bakom glas och ram. För att vara mer exakt: en rysk upplaga från 1923, bildsatt med litografier av El Lisitskij.

Konstchefen: Kul med politik!

Lisitskijs grafiska formgivning är enligt Liljevalchs chef Mårten Castenfors "oerhört stilbildande": "Se så jävla fräck konst det är! Pekfingrar som pekar, dödskallar, allt du kan tänka dig!".

– Jag ville ha kvar dem men kidsen måste få något att titta på. Jag tänker att när de sitter här och tragglar matte och annat trams, då jävlar ska de få se! Sedan är det lite politiskt, vilket är kul och spännande, säger Castenfors.

Tjuvkika på årets vårsalong på Liljevalchs

Begeistrade. Mimmi Wikner och Leia Moberg, elever, och Lotta Edholm, liberalt borgarråd, gillar alla sovjetkonst. Foto: Sacharias Källdén

"Dålig konst ser ingen"

Det politiska ligger i att Majakovskij var kommunist, även om just "För rösten" är en kärleksförklaring till hans käresta. På en av tavlorna ser man hammaren och skäran, diktaturen Sovjetunionens symbol. Mårten Castenfors ser inga problem med det.

– Dålig offentlig konst ser ingen. Bra offentlig konst skapar känslor, hat eller kärlek. Om jag kan väcka irrationella känslor, om jag kan få en enda av eleverna att tänka "va fan?!", då är mitt jobb gjort.

Oproblematiskt med hammaren och skäran

På plats för invigningen med snittar och cider var skolborgarrådet Lotta Edholm (L). Även hon ser hammaren och skäran som oproblematisk i sammanhanget.

– Ja, för det rör sig om konst. Konstens uppgift är att ifrågasättas och diskuteras. Dessutom är tavlorna oerhört snygga, säger Liberalernas Lotta Edholm.

Ciggilska utanför Stockholms nya jätteskola på Kungsholmen

Nyskapande. El Lisitskijs formgivning från 1920-talet, är tidlös enligt konstkungen Castenfors. Foto: Sacharias Källdén

Konst slängdes av misstag

Förutom de inramade verken har konsthallen donerat en stor lampa som hänger i entrén, designad av  Anders ”Lagombra” Jakobsen. Castenfors beskriver Lagombra som en superstjärna inom radikalslöjden.

Lampan gjordes speciellt till en utställning på Liljevalchs för tio år sedan. Men genom åren har en bit av den slängts bort av någon som inte fattade att det var konst, då det egentligen var "en stor jävla stol".

Så Lagombra har gjort ett helt nytt mittenparti till lampan. Castenfors gör en modest värdering av verket till 175 000 kronor och hoppas att eleverna inte ska råka förstöra den när de viftar med innebandyklubbor.

Eleverna Wikner och Moberg tycker att det radikalslöjdade konstverket är uttrycksfullt, roligt, och bättre än en vanlig lampa.

RÖSTLUND: Hur mycket konst tål Kungsholmen?

Version två. Delar av ursprungsverket slängdes av någon som inte förstod att det var konst. Foto: Sacharias Källdén

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.