First we take bagarmossen, then we take berlin. Ellen Ekman är född och uppvuxen i Söderort och älskar fortfarande att röra sig i sina barndoms kvarter. Antingen ritar hon levebrödet ”Lilla Berlin” hemma lägenheten i Bagarmossen, eller i ateljén i Hökarängen. Foto: Karin Nilsson

Lilla Berlin-Ellen trivs söder om Söder

Ellen Ekman spanar. Lyssnar. Sedan vinklar hon upp verkligheten rejält och maxar humorn för att lämna det självbiografiska. I serien ”Lilla Berlin” befinner sig ängsliga hipsters i skottgluggen.

  • Publicerad 15:26, 19 jan 2015

Mina karaktärer kommer aldrig att nå medelåldern med barn och villa.

Du ska ha bott i en garderob de senaste 15 åren för att ha missat segertåget av svenska serier. Hur statusen höjts, hur de tagits in i kulturdebatterna, hur nya unga förmågor – framförallt feministiskt medvetna kvinnor med varierande grad av politisk ilska – klivit upp från en undergroundscen för att dominera.

Samtidigt: det är en liten bransch, pengarna är inte feta. Varför satsar inte fler tidningar, funderar ”Lilla Berlin”-skaparen Ellen Ekman, när serier är så oerhört populärt just nu?

– Dagstidningarna kastar sig inte direkt över nya inhemska samtidsserier. Det är fortfarande mycket billigt som ”Kalle och Hobbe” och ”Fantomen”. Metro ska ha kredd för att de gått i bräschen för att ta fram nya förmågor. Jag hade bara ritat total tio strippar när de plockade upp mig, säger Ellen Ekman.

De två namnlösa katterna röjer som ett Formel 1-race samtidigt som hon mejslar fram veckans produktion hemma i tvåan i Bagarmossen. Fem strippar i veckan blir det – antingen här eller i ateljén i Hökarängen.

Född i Svedmyra, gick på Gubbängsskolan; Ellen Ekman känner sig som mest hemma i Söderort, områdena där hon växte upp, och det var ingen tvekan om att hon skulle återvända efter sina år på Serieskolan i Malmö.

In till stan åker hon allt mer sällan – ”jag har blivit gammal och lat” – trots att det är från Södermalms yngre ute- och kaféliv som hon hämtar det mesta av inspirationen till ”Lilla Berlin” och dess IPA-sippande, sjåpigt innemedvetna medelklass som vägrar växa upp.

Räkna med fler hipstervarv

Öppet mål att skämta om sånt, visst, det erkänner hon. Ungefär som att göra en rolig poäng av kungen eller borgare med hög hatt och monokel, något Ellen Ekman aldrig skulle göra. Men några varv till med hipsterhån säger hon att det går att krama ur SOFO-karusellen.

– Det kommer inte fungera att ta med mig mina karaktärer in i medelåldern, att de får barn och skaffar villa som som i suveräna ”Stockholmsnatt”. Men det är fortfarande kul att teckna ”Lilla Berlin” och den utvecklas ännu. Och jag har så mycket material på lager att jag kan fortsätta skildra 20-25-åringar ett bra tag till. Träffade två fans födda 1996. De blev helt chockade över att jag är född 1986! Att någon så gammal kan skildra unga så träffsäkert, berättar hon och skrattar.

Hon går på krogen, hemmafester, rör sig runt, tjuvlyssnar för att få inspiration. Sedan börjar ett redigt skarvande vid ritbordet för att få till en slagkraftig humorpoäng. För ”verkligheten är sällan så rolig på riktigt” som den är i ”Lilla Berlin”. Om strippet tar avstamp i något hon varit med om själv kan den dräpande repliken i slutrutan vara helt fabricerad. De där riktigt klockrena svaret kommer sällan när det verkligen behövs, utan först några dagar senare.

Från körskolan till ritbordet

– Som när min körskolelärare sa att jag skulle greppa växelspaken som en kuk. När det hände så var jag svarslös. Men så gjorde jag en serie om det och tänkte ut ett kul svar. Om jag bara hade gjort serien exakt som det hände hade det bara varit samma som det var i verkligheten: ett plumpt sexuellt ofredande.

Ellen Ekman

Yrke: Tecknare vars serie ”Lilla Berlin” går i Metro, bland annat.

Bor: Bagarmossen, ateljé i Hökarängen.

Familj: Sambo, två katter.

Tecknat serier sedan: 2011.

Aktuell med: Ställer ut på Seriegalleriet på Söder i februari. Andra albumet med ”Lilla Berlin” kom i höstas, nummer tre släpps i april.

Bäst: ”Rocky” och Julia Thorells två romanalbum.

Sämst: ”Wumo” av Wulff och Morgenthaler. En dansk serie som är rasistisk och sexistisk.

Punchline hon duckar för: ”Jag sparkar aldrig nedåt. Bra humor ska sparka uppåt, eller åt sidan, eller mot en själv.”

Bra och bu i Bagis

Närheten till Nackareservatet. Där kan du åka skidor och bada.

Soldidariteten. Det finns grupper som hjälper EU-migranter.

En trevlig skomakare på torget.

Kulturhuset. Där kan du träffa lokala författare och dansa.

Alla mina vänner.

Saknar: Gym och järnhandel.

Hett i Hökis enligt Ellen

Kul med alla konstnärer här. Och att Konsthall C finns.

Matdax. Bra och billigt!

Järnhandeln. Min pappa tjatar alltid om att det är Stockholms bästa.

Det är så många fina hus i hela stadsdelen.

Den vackra gågatan i centrum.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.