Startklar. Magnus Ljunghorn blev pilot som 24-åring, och jobbar nu uppe bland molnen. Foto: Mikael Andersson

Magnus jobbar 10 000 meter upp i luften

Fem dagar i luften, fyra dagar på marken. Vi träffar Brommapiloten Magnus Ljunghorn som berättar om livet i cockpit, hur han ser på begreppet flygskam – och om piloter någon gång känner flygrädsla.

  • Publicerad 16:00, 20 jun 2019

Uppvuxen i Skälby, Järfälla, valde Magnus Ljunghorn att läsa till gymnasieingenjör på Bromma gymnasium. Det naturliga valet hade varit att utbilda sig vidare till civilingenjör, men när han var 21 år insåg han att det var pilot han skulle bli.

– Jag såg på Facebook att en kompis pluggade till pilot, och blev sugen på att testa. Jag gjorde alla flygpsykologiska tester där de lastar på en massa uppgifter för att se hur man hanterar stress, berättar Magnus Ljunghorn.

Testerna gav goda resultat, och han blev antagen till pilotskolan i Västerås, ett tvåårigt yrkeshögskoleprogram. Via skolan hade han praktik på Norwegian, och blev efter examen anställd där.

– Då hade jag precis fyllt 24 år. Min första flygning var ner till Malmö. Det var en surrealistisk känsla, att gå från att flyga små flygplan till ett stort Boeing 737 var ett stort kliv, säger han.

Hur var det att ansvara för alla passagerare?

– Man tänker mest på att flyga flygplanet. Jag har ju också familj och vänner att komma hem till, så säkerheten är viktig.

Har du någon gång varit rädd?

– Nej, piloter har läget under kontroll. Vid turbulens är det naturligt att vingarna skakar, oron för det grundar sig oftast i okunskap, ett plan tål otroligt mycket.

Planerar efter väderförhållanden

Magnus Ljunghorn har precis landat efter en flygning från Malmö, och har nu bytt till ett annat plan. Han sätter sig i cockpit för att förbereda inför nästa tur till Kiruna. Schemat består av fem dagars arbete, ibland 12-timmarspass, och sedan fyra dagars ledighet.

Vanligast är att ha fyra flygningar per dag, men vissa dagar kan det vara upp emot sex stycken.

– 70 minuter innan avfärd ses hela besättningen i vårt crew-rum för att gå igenom dagens flygning. Vi pratar väderförhållanden, vilken väg vi ska ta, går igenom passagerarsiffror, flygtider och om det är något speciellt för dagen, berättar han.

Samtidigt pågår en intensiv debatt om flygets påverkan på klimatet, initiativ för att öka tågresandet har startats och begreppet flygskam tog sig in på debattsidorna.

Framtid. Magnus Ljunghorn säger att pilot är ett framtidsyrke och att det kommer behövas fler. Foto: Mikael Andersson

Hur ser du på klimatdebatten och begreppet flygskam?

– Det finns ju lite grund till det, men jag tycker det är lite överdrivet. Sverige är det fjärde största landet i Europa till ytan, och vi har långa avstånd till allt. Idag ska vi flyga till Kiruna, det tar en timme och en kvart, att ta tåget skulle ta betydligt längre tid.

Han berättar att man försöker kompensera med ett färdplaneringssystem med uppdaterade väderförhållanden för att på så sätt hitta den flygrutt som ger medvind och drar minst bränsle.

– Flygplanen blir hela tiden bättre, det här planet drar 0,27 liter bränsle per passagerare och mil. Jämförbart med att sitta två personer i en miljöbil. Därför satsar vi på att investera i nya flygplan, och på att fylla så många stolar som möjligt vid varje avgång. Det är utsläppen som ska minska, inte resorna, och det går åt rätt håll.

Resten av dagens besättning har börjat anlända till planet, och flygvärdinnorna öppnar luckor och skåp för att gå igenom säkerhetsrutiner.

Vad har du för mål i framtiden?

– Det är bara att fortsätta, målet är så småningom kaptensstolen. Och kanske att gå ner i arbetstid. Men pilot är ett framtidsyrke, vi kommer behöva fler.

Vad är det bästa med jobbet?

– Utsikten. Det kan vara gråmulet här nere på marken, men oavsett om det är vår, höst eller vinter så lyser solen alltid där uppe.

Magnus Ljunghorn

Ålder: 26

Bor: Mariehäll

Utbildning: OSM Aviation Academy, Västerås

Längsta flygningen: Dubai

Intressen: Golf och träning