På väg in från kylan? "Jag är gråsosse i grunden. Det är alla. Jag gillar Juholt." Foto: Sacharias Källdén

Marcus Birro är i ständigt blåsväder

"Jag garvar åt den patetiska människa jag är." Marcus Birro är författare i ständigt blåsväder. Ekonomin är sargad. Högertrollen har övergivit honom. Och han har straffat ut sig själv ur de flesta gemenskaper. Men en ny bok blir det: där sätter han eld på Stockholm.

  • Publicerad 20:00, 27 okt 2019

Västerbron sprängs, Stadshuset rasar, slottet attackeras. Det är upptakten till ett kammarspel inspirerat av terrorattacken på Drottninggatan 2017. I kaosets blir en grupp människor inlåsta på ett hotell.

– När Drottninggatan skedde blev jag instängd på ett hotell. Det var en känsla som jag var tvungen att använda. Och det är kul att spränga bron. Det är inte islamister som gör det, om du tror det, säger Marcus Birros om sin kommande bok.

En timme med den 47-årige författaren och poeten innebär tvära kast. Självdistans och brutal självinsikt möter självmotsägelser. Med svador av svordomar svingas det hårt mot en namnlös kulturelit, media, politiker, Södermalm, utan att det konkret sägs vad som är åt helvete.

Och det vevas mot mig, som intervjuar, då jag vill ha honom till "ett reaktionärt högerspöke som enbart skriver om att Sverige är i förfall". Spoiler: det stämmer inte, tycker den nyblivna vegetarianen, och uttrycker beundran för Greta Thunberg och hennes "sunda ungdomsrevolt".

Birro blandar smockorna med värme, skämt, framtidstro, och placerar skulden där den hör hemma när något blivit knas: hos sig själv. Men helst vill han prata om sin nya bok, än så länge namn- och förlagslös: "Ingen vågar publicera mig."

– Tidigare har jag bara skrivit om mitt inre. Framförallt har det aldrig hänt något i de 20-tal böcker jag släppt! Det är 200 sidor med en kille som går och längtar, inte undra på att ingen köper dem. Nu händer det saker, action! Sånt är svårt att skriva.

Birro beskriver sitt skapande som att han inte behöver bry sig längre. Han är uträknad. Alla skiter i honom. Så då kan han lika gärna spränga Västerbron i väntan på att den avskyvärda medelåldern ska ta slut, och en efterlängtad pension kan infinna sig.

Birros exfru om tavlan som gör succé på nätet: ”Jag vill veta var den hamnar”

Backa bandet. Han ångrar den beryktade SD-lunchen. Men säger att ”media piskade upp en jävla lögn om att jag är någon jävla halvnazist". Foto: Sacharias Källdén

Vid sidan om rasar han i social medier om hur samhället är fel ute. Åt vilket håll Sverige ska gå istället? "Inte en jävla aning", svarar han. Ändå slår han fast att konsensuskorruption straffar alla som tycker annorlunda. Makten distanserar sig från folket och Birro står ensam som en sanningssägare, blockerad ur kulturella sammanhang. Inget snack i "Babel" för honom.

FB-ilskan mixas med passionerade texter om fotboll, resor, kärlek, att sparka i lövhögar på Roms kyrkogårdar.

"Swisha för oberoende journalistik"

Allt publiceras med en uppmaning om att donera pengar. Ibland med motiveringen "stöd oberoende journalistik", trots att han inte är journalist. Söderbon gör ingen hemlighet av att ekonomin är på dekis. Siffrorna i hans AB står djupt på rött.

– Så tycker jag att man kan göra. Gillar du det jag skriver? Swisha en tjuga. Det fungerar ibland. Det är inte jättemycket jag får in.

Ekonomiskt klarar han sig – det har varit värre.

– Jag kommer från fattigdom och har haft ett stökigt liv med kronofogde, soc, missbruk. Men jag vände det till ett aktiebolag som omsatte miljoner, till där jag är nu. Om man är mån om att sitta i TV4 i sponsrade kostymer när klassresan går upp så kan man berätta om när den går ner.

Massor av gnäll

Birro vet att han gnäller. När han har jobb, när han inte får jobb: klagan och offentligt missnöje.

– I åratal pissar jag på människor och tar avstånd från kulturelitens gegga. Sedan blir jag besviken för att ingen vill ha med mig att göra, det är patetiskt. Och jag är väl rätt patetisk. Men jag kan skratta åt det. Fast det är lätt att glömma alla de som gillar det jag gör, i mitt gnäll. Jag är oändligt tacksam för de som skriver eller skickar en slant till mig.

Han funderar kring hur många litterära fans han har kvar. För fem år sedan kunde han läsa poesi för 400 kulturtanter. Nu har bokningarna sinat.

SD-svansen stack

En grupp säger Birro dock att han är glad över att de är borta: de mörkaste rasisterna som slöt upp efter den skandalomsusade lunchen med Sverigedemokraternas partitoppar 2015.

– De drog när de förstod att jag inte är SD, inte islamofob, inte en kvinnohatande högergubbe. Då försvann 50-70 000 kronor i månaden i swish. Och det är jag glad för. "Men du är inte som vi trodde” – nej, det kan ni ge er fan på att jag inte är. Jag säljer mig inte.

Marcus Birro ber om ursäkt – och är tillbaka på Södermalm

"Det här att jag skulle vara en politisk agitator, jag är mer en Kurt Olsson. Jag kan garva åt den patetiska människa jag är. Min fru skulle säga att det är mer självdistans än August Strindberg hemma.” Foto: Sacharias Källdén

Fotbollsfanatiker

Som författare har Marcus Birro gett ut ett 20-tal böcker sedan 1992. Förutom att fila på sin kommande roman så leder han fotbollspoddarna "Studio allsvenskan" och "Calcio amore", och arbetar för fotbollslaget Örebro SK. Tillsammans med sin fru har han också podden "När muren föll".