Föräldraledig i Farsta. Martin besöker Hökarängsbadet såväl sommar som vinter. "I Farsta finns det en unik närhet till naturen", säger han. Foto: Sacharias Källdén

Martin Schibbye är inte rädd för att återvända

Föräldraledige Martin Schibbye har offrat en hel del i sin strävan efter att rapportera om platser som andra journalister glömmer. "Jag skulle inte må bra av att lägga anteckningsblocket på hyllan", säger han när SöderortDirekt träffar honom på en far och dotter-promenad i Farsta.

  • Publicerad 08:00, 7 dec 2019

Martin Schibbye sitter på huk i Farstaängens parklek och hugger med spaden i den frusna sanden så gott han kan.

– Det är det här som skiljer agnarna från vetet!

När han satt fängslad i Etiopien lovade han att han skulle skaffa barn bara han fick komma hem igen. I dag har han två. Ettåriga Görel som gör sällskap i sandlådan är det senaste tillskottet, och anledningen till att Martin är pappaledig. Femåriga Torun hänger på förskolan om dagarna.

Bott i Farsta har Martin gjort i drygt tio år, och det tänker han fortsätta med.

– Det är en fantastisk plats med en stark, egen identitet, säger han.

Trots att det gått sju år sedan Martin kom hem från Etiopien, händer det fortfarande att folk i centrum kommer fram till honom och uttrycker glädje över att han inte längre sitter bakom lås och bom.

– Utan engagemanget som följde kanske det inte hade slutat som det gjorde. Så det är ett lätt pris att betala. Folk är också väldigt respektfulla, kommer fram och gratulerar och gläds åt en. Då får man ibland säga "ja, och så har jag skrivit en ny bok nu", säger Martin.

Boken i fråga tar upp ett annat uppmärksammat fall med en fängslad journalist. När ”Jakten på Dawit” kom ut hyllades den av kritikerna, bland annat för det som Martin själv hävdar var bokens avsikt: att förstå människan bakom ikonen Dawit Isaak.

– Sedan hoppas jag också att boken leder till att vi får en uppdaterad syn på regionen, både Eritrea och Etiopien, säger han.

Farstaängen. Parklekens gungor och sandlådor är uppskattade inslag av både far och dotter, även när det börjar bli kallt. Foto: Sacharias Källdén

Full fart. Att fokusera på jobb när man är föräldraledig har visat sig vara lättare sagt än gjort. "Hon kräver 300 procent av koncentrationen", säger Martin om dottern Görel. Foto: Sacharias Källdén

En bild av regionen kan man få av att se filmen 438 dagar, baserad på den bok Martin och fotografen Johan Persson skrev efter tiden i det etiopiska fängelset. I samband med biopremiären kritiserade Martin filmmakarna för att tumma på sanningshalten i skildringen av landet.

Vill man förstå dagens Etiopien finns det dock en del som är problematiskt även när man läser förlagan. Situationen har nämligen hunnit förändras i landet; en ny premiärminister tillträdde förra året och fängslade journalister släpptes fria.

– Det är som en politisk jordbävning, tiotusentals politiska fångar som har släppts, säger Martin.

Han gör vad han kan för att hålla allmänheten uppdaterad. Utöver bokskrivandet driver han reportagesajten Blankspot, som syftar till att uppmärksamma "vita fläckar" – platser som vanligtvis inte uppmärksammas av de svenska medierna.

Även om han inte, som tidigare, är bortrest 200 dagar om året är det fortfarande resandet, skrivandet och rapporterandet som får honom att fungera.

– Det vet också Linnea som jag är gift med, att jag inte skulle må bra av att lägga anteckningsblocket på hyllan. Jag skulle inte bli en trevlig människa att vara med då, säger han.

Sjöbjörn. Martin har en dragning till vattnet. "Jag ser fram emot att segla", säger han om året som kommer. Foto: Sacharias Källdén

Flickan i Farsta. Martin har ett Instagram-konto där han publicerar bilder på den ofta mössprydda statyn i centrum. "Det är Farsta i ett nötskal, den mänskliga värmen i att man tar hand om statyn", säger han. I dag saknar den dock huvudbonad. Foto: Sacharias Källdén

Senast i fjol jobbade Martin utomlands, i samband med att han slutförde arbetet med den nya boken. Då for han till Eritrea – i närheten av den etiopiska gränsen.

– Man behöver visa för sig själv att man inte är rädd, komma upp på hästen igen när man ramlat av. Därför vill man tillbaks till regionen där det gick snett, säger han.

Men du har inte varit i Etiopien sedan tiden i fängelse. Är det något du skulle vilja?

– Ja, en dag. Det som är fantastiskt är att det alltid varit helt otänkbart, och i dag är det helt plötsligt möjligt i och med den nya omläggningen av politiken i landet.

Först väntar dock jul- och nyårsfirande i lägenheten i Farsta. Vad gäller det nya året önskar sig Martin särskilt en sak:

– Att Dawit blir fri.

Den föräldraledige journalisten ser också fram emot att fortsätta bevaka regionen Eritrea-Etiopien.

Till dess får han nöja sig med att gräva vidare i sandlådan.