Kistorna står redo för bränning, alltid med huvudändan mot ugnen. "Det bara är så, det är en väldigt traditionsbunden bransch", säger krematorietekniker Stefan Pettersson. Foto: Mikael Andersson

Norra Stockholms sista anhalt finns i Västerort

I dagsläget väljer nio av tio stockholmare att kremera sig, men hur går det egentligen till? I Råcksta ligger ett av stadens två krematorier, vilket betyder att det är en plats där en stor del av Västerortsborna en dag kommer att hamna.

  • Publicerad 16:21, 15 nov 2019

"För att jobba här krävs en teknisk utbildning, och att man inte är rädd för döden", säger krematorieteknikern Stefan Pettersson. Foto: Mikael Andersson

Ett tjugotal kistor i olika färger ligger utmed väggarna i kylrummet på Råcksta krematorium. Det är kallt där inne, närmare bestämt 5,9 grader, enligt termometern på väggen.

Till Råcksta kommer de i Stockholms kommun som vill kremeras, och som avlidit norr om Slussen. De söderut hamnar hos Skogskyrkogårdens krematorium.

För många kanske det här är en något makaber syn, men krematorieteknikern Stefan Pettersson är van. I fyra år har han jobbat på krematoriet.

– Man blir bra på att abstrahera, jag ser bara kistor. Det hade varit en annan sak om vi hade öppnat locken, men det gör vi inte. Det är när man träffar anhöriga som det blir mer verkligt, säger han.

I kylrummet förvaras kistorna innan begravningsceremoni eller kremering. Totalt finns det plats för 94 kistor på Råcksta krematorium. Foto: Mikael Andersson

Noga med identitet

Utanför kylrummet går en lång, bred korridor. När det är dags för en person att kremeras så hämtas kistan av någon av krematoriets fem anställda, som kör den ett trettiotal meter till ugnarna.

Innan bränning dubbelkollas kistans märkning, QR-kod och namnlapp, så rätt person kremeras. På locket läggs också en värmetålig bricka. All annan information försvinner i ugnen.

– Vi har alltid hängslen och livrem, så ingen bränns innan de ska ha begravningsceremoni, säger Stefan Pettersson.

Under bränningen går det att se in i ugnen genom ett litet, runt fönster. Foto: Mikael Andersson

Efter bränningen skrapas askan, med hjälp av en metallraka, ned i en behållare för att kylas ned. Foto: Mikael Andersson

Huvudändan först

Så placeras kistan på ett spår, med huvudändan mot ugnen, och med en knapptryckning öppnas en lucka och kistan åker in.

– Det tar en timme till 90 minuter. Det beror på kroppen, muskler innehåller vatten, så har nån mycket muskler tar det längre tid, säger Stefan.

Varje dag kremeras ungefär 20 personer i krematoriets fyra ugnar. Efteråt skrapas kvarlevorna ur ugnen med hjälp av en metallraka, ned i en behållare, för att kylas av.

Tidigare brukade den metall som var kvar efter bränning begravas, men idag skickas den till Nederländerna för återvinning. Foto: Mikael Andersson

Men än är inte allt aska. Kvar finns ben och annat som kan ha funnits i kroppen och kistan vid bränningen.

– Det kommer en del spikar från kistan, och höftleder eller knäleder i metall. I morse hittade jag en galge, det var nog någon som bränts med sina egna kläder. Stora metallbitar plockar vi ur och skickar till Holland för återvinning, säger Stefan Pettersson.

Det som återstår mals sedan ned till en finare aska, för att sen med hjälp av en tratt hällas över i en urna. Sedan ställs urnorna i ett lager, där ett hundratal askor förvaras i väntan på upphämtning.

Innan urnorna fylls med aska står de uppställa, sorterade efter material. Foto: Mikael Andersson

"Några vill trycka på knappen"

Vanligtvis hålls anhöriga utanför den här, mer praktiska, delen av krematoriet. Det finns rum för personligt avsked, med egen ingång, så de inte behöver se kylar, förvaring eller ugnar. Men det finns undantag.

– En del vill följa med och se insättningen i ugnen. Några vill trycka på knappen. Det är vanligare bland buddhister och hinduer, som har kremering som tradition, säger Stefan Petterson.

Blir det någonsin jobbigt att arbeta så nära döden?

– Det kan bli jobbigt när det är barn som dött. Att någon hämtar upp askan efter avlidna föräldrar är en sak, men föräldrar ska inte behöva hämta sina barn, säger Stefan Pettersson.

I det här rummet kan anhöriga ta farväl av den avlidne. Rummet nås via en egen ingång, så anhöriga inte behöver se resten av krematoriet. Foto: Mikael Andersson

Det lilla korset längst fram i Rosens kapell fram kan bytas mot en annan religiös symbol. Det kan också lyftas bort helt, för att göra kapellet en konfessionslös lokal. Foto: Mikael Andersson

Råcksta begravningsplats

Anlades i början av 60-talet.

Utformades av trädgårdsarkitekt Gunnar Martinsson och arkitekt Klas Fåhraeus.

Har plats för 30 000 urngravar och 700 kistgravar.

På platsen finns två begravningskapell: Liljans kapell, med 50 sittplatser och Rosens kapell, med 200 sittplatser.

De båda kapellen ligger ovan krematoriet, och kistorna lyfts upp till kapellen via en kisthiss.

Kremering

Ugnen är ungefär 650 grader när kistan åker in, men under bränningen höjs temperaturen upp mot 1000 grader.

Eldens drivs av gas från stadens biogasnät.

En bränning tar en timme till 90 minuter.

Vi är Västerort

    Stockholm Direkt