På väg till Visby. Kyrkoherde Elisabet Munro och integrationsansvariga Josefin Wahlberg Vannérus ska berätta om arbetet i Össeby församling för hela Sverige. Foto: Privat

Nu går Brottbys integrationsarbete på ”export”

Össeby församling har jobbat hårt på att integrera nyanlända. Och arbetet har gått så bra att de är inbjudna till en rikstäckande konferens för att berätta mer.

  • Publicerad 14:19, 6 okt 2017

Varje vecka ordnas café i församlingshuset. Nya och gamla Brottbybor gör utflykter tillsammans, går ut och springer ihop och det finns en fadderverksamhet.

– Vi har sökt bidrag från Stockholm stift för att kunna bedriva verksamheten och vi har kommit ganska långt på ganska kort tid och fått bra genomslag, säger Josefin Wahlberg Vannérus som är ansvarig för Össeby församlings integrationsarbete.

Nu har nätverket Ideellt Forum bjudit in henne och kyrkoherde Elisabet Munro för att de ska hålla seminarium om sitt arbete.

– Det var väldigt roligt, att vi från lilla Össeby blev inbjudna. Vi är ovana, men stolta, säger Josefin.

Vad är hemligheten?

– Vi tycker inte synd om, vi tycker om, det är en ledstjärna för oss. Vi gör inte det här för att göra något för någon, utan vi gör tillsammans och då blir det bra. Då känner man sig delaktig och uppskattad. Det är kärnpunkten.

Hur fungerar det med religionen – de flesta nyanlända och ensamkommande är väl inte kristna?

– Från vårt perspektiv är det en diakonal uppgift, vi ser inte det här som en mission, att omvända, utan att det är kyrkans uppdrag att finnas till för alla människor. När det gäller ungdomar som kommer från Afghanistan och har en muslimsk bakgrund säger de ”Gud är Gud”. För dem är Jesus en profet, för oss är hans Guds son. Men att det är mer likheter än skillnader, det hade inte jag förstått tidigare, säger Josefin.

Hon berättar om en ung svensk kille som var konfirmerad, som sade ”det är så svårt att tro på Gud när jag aldrig har sett honom”. En ung muslimsk kille svarade ”men har du sett kärleken? Och den tror du väl på?”.

– En muslimsk ungdom som försvarade Gud för en ungdom som är konfirmerad, det kändes stort, säger Josefin.