Kriminalkommissarie. Gunnar Appelgren leder polisens forskningsgrupp som ska vässa polisens arbete vid dödsskjutningar. Foto: Arkivbild

Ny rapport: Så ska fler mord lösas

ORTENS OLÖSTA MORD. Snabbare husrannsakan hos offret, fler polistekniker och bättre kontakt med anhöriga. Det är tre punkter som är avgörande för att dödsskjutningar klaras upp, enligt ny forskning från polisens specialgrupp.

  • Publicerad 08:16, 2 sep 2019

"Barn mördas i orten"

Så stod det på den banderoll som rapparen Erik Lundin hissade upp i slutet av sitt uppträdande på P3 Guld januari 2017. Sedan dess har många fler dött.

För dör gör de. Risken att som pojke i åldern 15-29 år dö eller skadas av skjutvapenvåld ligger högst i Sverige bland 13 jämförbara länder i Europa. Och deras mördare åker sällan fast.

Under åren 2011–2018 ledde bara 16 procent av skjutningarna med dödlig utgång i Stockholmsområdet till fällande dom, enligt polisens egen statistik.

– Det är lågt i jämförelse med många andra länder, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren.

Han leder ett forskningsprojekt som ska ta reda på hur fler dödsskjutningar ska klaras upp. I början på nästa år ska slutrapporten presenteras, men redan nu pekar utredningen i en tydlig riktning. Förhör med anhöriga, husrannsakan hemma hos offret och dörrknackningar i området behövde göras fort. 23 minuter är i dag snittiden för polisen att komma på plats efter en dödsskjutning.

Dessutom är hundpatrull på brottsplatsen, fler kriminaltekniker som kan göra brottsplatsundersökning och övervakningskameror som töms avgörande för att ett skjutvapenmord ska klaras upp.

Vanligt polisarbete alltså. Varför går det inte att ordna?

– När flera grova brott sker i snabb takt så kvävs systemet. Det finns inte tillräckligt med kompetent personal att plocka in. Vi behöver bli fler för att kunna ha beredskap. Det saknas tekniker, operativa analytiker och utredningsledare, men rapporten visar också att det behövs snabbare och mer effektiva arbetssätt på alla plan. Hela utredningsprocessen måste öka takten för att bevisning ska säkras och fler mord ska klaras upp.

Framgångsfaktorer

FLO-utredare, som fokuserar på familjemedlemmar.
Hundpatruller som är på brottsplatsen.
Övervakningskameror som kan bistå med bild och film.
Tre eller fler kriminaltekniker som genomför brottsplatsutredningen.
Tidiga förhör med den dödas anhöriga.
Att snabbt göra dörrknackningsförhör.
Snabb husrannsakan hos den dödade.

Ett exempel är när de ska få ut information om vilka en misstänkt gärningsmän varit i telefonkontakt med under tiden runt mordet.

Om vi har säkrat blod från en brottsplats får vi vänta kanske tre veckor på en träff och då har vi bara några dagar på oss att kolla om den personen varit på platsen med sin telefon.

– Många telebolag har bara datalagring i en månad och vi har lång väntetid på dna-analys. Så om vi har säkrat blod från en brottsplats får vi vänta kanske tre veckor på en träff och då har vi bara några dagar på oss att kolla om den personen varit på platsen med sin telefon. Får vi vänta fyra veckor på träffen så är det kört. Vi jobbar för att få ner tiden på dna-analysen, men längre datalagring skulle hjälpa oss ordentligt, säger han.

Bara 16 av 70 vapen återfinns

En annan viktig pusselbit i en mordutredning är vapnet som används. Polisens rapport visar att av de 70 vapen som används i skjutningar mellan 2011 och 2018 har bara 16 återfunnits. Vapnen måste kunna spåras bättre och analysen av skjutvapen måste vässas, menar Gunnar Appelgren.

– När man hittar patronhylsor så kan vi säkra och registrera vilket vapen som avfyrat dem. Om vi senare hittar patronhylsor från samma vapen i en annan skjutning, då kan ett pussel läggas och vi kan koppla vapen till individer. Den informationen kan vi inte få fyra månader senare. Ska man kunna följa vapnen så måste det gå fortare, säger han.

Vi vet att det finns en skepticism mot oss, att vi inte klarar upp grejer och inte gör vårt jobb, att vi trakasserar ungdomar.

Förtroende är förutsättningen för att polisjobbet ska funka, menar Gunnar Appelgren.

– Allt bygger på tillit. Det måste man förtjäna och det byggs genom relationer. Vi vet att det finns en skepticism mot oss, att vi inte klarar upp grejer och inte gör vårt jobb, att vi trakasserar ungdomar. Ibland är det fördomar men ibland är det ett resultat av att vi har gjort bort oss på olika sätt, säger han.

Maritha O’Gilvie Fredriksson, vars son Marley mördades i Vårby 2015, berättade i en tidigare del av vår artikelserie Ortens olösta mord att hon flera gånger kommit till polisen med information som hon hoppades skulle leda utredningen framåt. Ändå hittades ingen mördare och tio månader efter mordet lades utredningen vilande.

Precis så förloras den tillit som är så viktig för polisens arbete, menar Gunnar Appelgren.

– Lämnar du information så ska du kunna lita på att det blir något av den informationen.

Anhörig. Maritha O’Gilvie Fredriksson, vars son Marley mördades i Vårby 2015, efterfrågar fler kameror och bättre vittnesskydd. Hon får stöd av Appelgren. Foto: Claudio Britos

Faktum är att en av de faktorer som återkommer i utredningar som lett till en fällande dom är att en särskild sorts polis fungerar som en brygga för informationen mellan offrets anhöriga och utredarna. Det kallas en FLO, Family Liasion Officer, och är en polis med särskilt ansvar för kontakten med offrets anhöriga.

Med en sådan person kan relationen stärkas och tilliten byggas mellan familjen som drabbats och polisen, tror Gunnar Appelgren.

Svårjobbat utan tillit

– Vi vet att det finns familjer till offer som inte vågar berätta saker de vet för oss. De kanske gömmer vapen eller plockar bort telefoner som hade varit till hjälp för oss i utredningen. Med bristande tillit så blir det väldigt svårjobbat.

Fler övervakningskameror, bättre vittnesskydd och möjlighet att vittna anonymt är alla saker som Maritha O’Gilvie Fredriksson efterfrågar för att få fler mördare fällda.

Gunnar Appelgren skriver under på fler kameror och bättre vittnesskydd. Men anonyma vittnesmål tror han inte på.

– Det är ett sätt att gena i kurvan, det finns risk att det inte blir rättssäkert och jag tror inte det får den effekt man tror. Jag tycker man istället ska vända på det så att man tredubblar straffen för övergrepp i rättssak. Inför obligatorisk häktning och som lägst två års fängelse för den som försöker hota ett vittne, säger han.