Kjell Lindgren går i pension. Foto: Sacharias Källdén

Polisen som mästrade CIA lägger av

Kjell Lindgren har arbetat som polis i Stockholm hela sitt yrkesliv. Vi träffade honom för att prata om några godbitar från den långa karriären.

  • Publicerad 09:00, 31 mar 2019

Innan polisyrket

Det fanns aldrig i min värld att bli polis. Jag är en bondpojk från Björnliden, en by med tre gårdar i Norrlands inland. Egentligen ville jag jobba med maskiner. Men under lumpen kom en polis och berättade att han hade världens bästa jobb, och efter det skickade jag in en ansökan till polishögskolan. Vi var flera på logementet som ansökte.

1974: Antagen till polishögskolan

Min mamma ringde och sa att jag var kallad på förhör hos polisen i Skellefteå. Jag fattade ingenting. En gång hade jag kört bil utan körkort mitt i skogen, och vem fan hade tjallat om det nu?!?!? Under ”förhöret” frågade de mig om allt mellan himmel och jord, men det enda jag tänkte på var vad jag var misstänkt för. När de till sist sa att jag skulle få börja på polisskolan i Sörentorp förstod jag vad det handlade om.

1979: Det bästa polisjobbet

Som polis kommer du ofta efteråt, när eländet redan inträffat. Men när jag arbetade som kvarterspolis i Hallonbergen hade vi chans att arbeta förebyggande och försöka påverka saker till det bättre. Det var väldigt stimulerande.

1985: Konstigaste uppdraget

Jag var yttre befäl i Solna och fick larm om att elva hästar var på väg in mot stan i full fart i södergående riktning på E4:an. Vi spärrade av vägen vid Järva krog med hjälp av två radiobilar. Jag for ut från bilen och fick tag på en kuse som jag lyckades leda av vid Frösunda. Hästar är flockdjur och som tur var följde de andra tio hästarna efter. De hade tydligen rymt från en hästgård i Sollentuna.

1992: Knasigaste jobbet

Jag jobbade helg, det var en oerhört lugn kväll men så fick jag ett larmsamtal via sambandscentralen. Det var en kvinna som ringde, men något livshotande problem var det inte tal om. Hon hade vunnit en videobandspelare, men lyckades inte få den att fungera och nu var alla serviceställen stängda när hon skulle vilja se på film. ”Vi från polisen skickar ut det bästa vi har” sa jag och en kvart senare ringde jag på hemma hos kvinnan och satte i alla kablar rätt. Det bästa med att vara polis är att man ofta får hjälpa människor.

1995: Den mest stimulerande tiden

Jag fick erbjudande om att vara lärare på Polishögskolan, något jag var i fem år. Jag trivdes otroligt bra och det kan nog varit mina bästa år som polis.

2000: Millennieskiftet

Det var väldigt många som oroades över att datorer, klockor och säkerhetssystem skulle krascha i och med att vi gick in i 2000-talet. På nyårsnatten stod jag högst upp i polishuset på Kungsholmen med en kollega och tittade på fyrverkerierna. Vi delade på en magnumflaska Pommac, blickade ut över stan och avvaktade att något skulle hända. Men allt var som förr, förutom att jag sedan dess inte kan dricka Pommac.

Efter polisyrket

Sista veckan i april blir min sista i polishuset. Men det är inte slut på utryckningar för det. Jag har fem barnbarn som titt som tätt behöver hjälp, så det blir nog att fara ut och hjälpa till framöver också.

Kjell Lindgren

Ålder: 65 år

Varför Kjelle på namnskylten? Inom kåren säger alla Kjelle till mig. Det finns två andra Kjell Lindgren. En polis, som får alla mina julkort. Och en astronaut från Taiwan. Tror du mig inte så googla. Jag har för övrigt bra kontakt med båda.

Arbetar som: Polisens presskontakt i Region Stockholm.

Urval av händelser som polis: Var med i arbetet att göra Drottningholm säkert för kungafamiljen att bo i. Arbetat på samtliga kungliga bröllop, arbetat med bevakningen under Obamas besök (sa till CIA att ta det lugnt: ”We do this the swedish way”.)

Göra som pensionär: Spela golf, tillbringa tid i Norrland, ta hand om barnbarn, njuta av livet.