Foto: Mikael Andersson

PORTRÄTT: Afghanska barn i Stockholm om rädslan för att utvisas

De ska plugga, välja gymnasium och tänka på framtiden. Men i stället tvingas de asylsökande afghanska barnen fundera på om de får stanna i sitt nya hemland. Vi bad några av dem berätta sina historier.

  • Publicerad 11:19, 27 okt 2016

Charlotta Lindström. Foto: Mikael Andersson

Ett nytt avtal gör att det blir lättare för Sverige att avvisa människor till Afghanistan. Barn som nekas uppehållstillstånd kommer att skickas tillbaka, även om de saknar familj i sitt forna hemland. Det har fått många lärare att ilsket protestera och i en uppmärksammad debattartikel i SvD krävde 300 lärare att det här stoppas. Och i lördags hölls en stor demonstration i Stockholm. Charlotta Lindström, lärare på Skarpatorpsskolan i Skarpnäck, var där.

– Det handlar om vår plikt som lärare att engagera oss när barn far illa. De behandlas så illa. De kommer hit, får leva i ovisshet länge, och så skickar vi tillbaka dem. Till vad? Det är orimligt, säger Charlotta Lindström.

Hon berättar att de afghanska elever som hon har hand om blivit väldigt oroliga sedan avtalet blev känt. De är rädda, ledsna, inåtvända, och har fått svårt att koncentrera sig.

– De är mycket mer ambitiösa än svenska elever och jobbar som svin. Men nu tvivlar de. Är det någon idé att kämpa? Det märks på skolresultaten.

Charlotta Lindström tycker att en viktig faktor saknas i debatten: alla hennes elever är hazarer.

– Många som kommer till Sverige från Afghanistan är det. De är ett förföljt minoritetsfolk som inte är välkommet någonstans. Det är farligt att vara hazar och talibanerna tvångsrekryterar dem. Jag förstår inte varför de inte får flyktingstatus. De kommer inte hit för att få mobiltelefoner.

RÖSTLUND Vi skickar barnen till ett liv med lite och ingen framtid

Ali. Foto: Mikael Andersson

Om jag har familj där? Jag vet inte. Jag är rädd för att återvända.

Ali, 15 år, årskurs 8

”Jag flydde hit för att jag fick problem med mullorna. Jag arbetade åt kristna fast jag inte är kristen själv. Det gillade inte mullorna. Först var jag i Iran, sedan flydde jag till Turkiet, sedan Sverige. Nu har jag varit här i ett år och åtta månader. Min släkt är i Iran. I somras sa Migrationsverket att jag måste åka till Afghanistan. När vet jag inte. Om jag har familj där? Jag vet inte. Jag är rädd för att återvända. Om Sverige skickar tillbaka hazarer kommer talibanerna att döda oss. De och Daesh (IS) kontrollerar polisen. Jag vill att svenska folket ska veta det. När jag blir stor vill jag bli polis och hjälpa människor.”

Mahdi. Foto: Mikael Andersson

Jag vill läsa till elektriker. Efter det vill jag designa kläder. Jag gillar det.

Mahdi, 16 år, årskurs 9

”Jag har varit i Sverige sedan augusti 2015. Jag kom via Iran där jag bodde själv ett tag. Där är alla rasistiska mot hazarer. Min mamma har bott här i tre år. Hon är jättegammal och kan inte läsa eller skriva. Men hon och min storebror har personnummer och är svenskar. Men jag och min andra bror kom hit brottsligt. Jag vet inte om jag får stanna. Jag tror att jag får nej. Min pappa är död. Han gick till city och blev dödad av en talibanbomb. Alla i FN vet att det inte är säkert där. När jag är här i skolan är det bra. Men när jag är hemma tänker jag bara på Afghanistan och kan inte studera. Jag vill läsa till elektriker på gymnasiet. Efter det vill jag designa kläder. Jag gillar det."

Alireza. Foto: Mikael Andersson

I Afghanistan kanske talibanerna dödar mig. I Afghanistan finns ingen framtid för barn.

Alireza, 15 år, årskurs 9

”Min pappa är död. Min mamma och syster är i Iran. Jag vet inte om jag har någon familj i Afghanistan. Där är inte tryggt. Där, varje vecka, Daesh smäller bomber och de dödar varandra. Där är livet svårt för barn. Här är livet lätt och skolan är jättebra. Kanske Sverige skickar tillbaka mig, varje vecka, varje dag, är det nya regler här. Jag vill bli ingenjör. Men i Afghanistan kanske talibanerna dödar mig. I Afghanistan finns ingen framtid för barn.”

Zabiollah. Foto: Mikael Andersson

Alla pratar om vem som får stanna. Vem vet om jag får? Om jag får det vill jag studera så mycket som möjligt.

Zabiollah, 16 år, årskurs 9

”Jag, min mamma och mina syskon flydde. Men polisen tog dem. Min pappa är död. Det var min mamma som bestämde att vi skulle fly. Det är inte säkert i Afghanistan. Varje dag är det krig. Ena dagen styr talibanerna, nästa dag är det militärerna. Talibanerna gillar inte oss hazarer. De tar oss ungdomar för att kriga för dem. Jag väntar på min andra intervju med Migrationsverket. Hur det känns? Vad ska man säga? Jag vet inte. Jag mår inte riktigt bra, varje dag. Alla pratar om vem som får stanna. Vem vet om jag får? Om jag får det vill jag studera så mycket som möjligt.”

Ghorban. Foto: Mikael Andersson

Jag trivs jättebra. Jag har fyra, fem svenska kompisar i skolan. Jag har bra betyg!

Ghorban, 16 år, årskurs 9

”Jag trivs jättebra. Jag har fyra, fem svenska kompisar i skolan. Jag har jättebra betyg! I matematik, SO och svenska. Engelska är jag inte så bra på. I framtiden vill jag bli lastbilsmekaniker. Jag har bott i Sverige i ett år. Jag flydde genom Iran, Turkiet, Grekland, Makedonien, Ungern, Tyskland, Danmark. Jag var själv. Mamma är kvar i Afghanistan. Min pappa dödades av talibanerna när jag var tre år. Jag vet inte om jag får vara kvar i Sverige. Det är inte bra att åka tillbaka. Det är mycket talibaner och döda där. Det känns inte bra, såklart.”
 

Elias. Foto: Christoffer Röstlund Jonsson

De dödade min pappa så de kommer att döda mig. Det är en svår känsla.

Elias, 16 år, årskurs 9

”Jag vill bli ingenjör eller tandläkare. Fast Migrationsverket har sagt nej. Jag kunde inte bevisa att min pappa dödats av talibanerna. De säger att jag ljuger, att jag måste visa en bild eller film där min pappa dödas. Men jag har inte det. Så nu ska de skicka mig till Afghanistan när jag blir 18 år. Migrationsverket har skrivit i sina papper att jag har familj där. Men det har jag aldrig sagt! Min mamma och mina syskon är i Iran. Och jag är här. Min mamma har inte telefon, inte Facebook. De dödade min pappa så de kommer att döda mig. Det är en svår känsla. Jag kommer att skickas till Kabul som jag inte kan lämna för att det är så mycket talibaner omkring. De tar ut oss från bilarna och skjuter oss. Jag fattar inte. Det är krig i Afrika, Afghanistan, Iran och Syrien. Alla de får stanna. Men inte vi hazarer. Är du från Syrien får du jättesnabbt uppehållstillstånd. Allt är konstigt.”

Vad innebär avtalet?

I oktober gick Afghanistan med på att ta emot sina medborgare som fått avslag på uppehållstillstånd inom EU. Tidigare har regeringen i Kabul ställt sig skeptiska till detta, och har vägrat ta emot människor som tvångsavvisas. Därför har bara ett fåtal afghaner kunnat utvisas de senaste åren. Migrationsverket bedömer Afghanistan så pass tryggt att även barn kan utvisas dit, beroende på vart i landet det gäller. Utrikesdepartementet avråder dock från alla resor till landet. Det har de gjort sedan 2006.

Visa merVisa mindre