Foto: Claudio Britos

Så blev 127 mer än bara ett postnummer

1.2.7. Tre små siffror som inleder vartenda postnummer i Skärholmen, Sätra, Bredäng och Vårberg. Men också – så mycket mer. Vi dök in i Sveriges bästa postnummer och fann stolthet, tatueringar och radhusoro.

  • Publicerad 07:50, 12 okt 2019

Ison och Fille gjorde det känt för hela Sverige. Sen fortsatte det reppas. 127. De första tre siffrorna i postnumret som Vårberg, Sätra, Skärholmen och Bredäng har gemensamt.

Och i dag har det spridit sig långt utanför hiphopens kretsar. 127 ingår i Bredängsbibblans namn, den populära sommarfestivalen, den lokala schackklubben, en trubadurduo, ett stadsodlingskollektiv. Det är en självklar del av kidsens profiler på sociala medier, och pryder skinnet på flera personer.

– Jag tror det handlar om stolthet. Det är så mycket djupare än bara en postkod, det är en identitet, säger rapparen Namo ”Lilla Namo” Marouf och fortsätter:

– Man har oftast inte samma möjligheter och förutsättningar som i innerstaden så man skapar sin identitet kring annat. Sitt närområde, där alla man umgås med är, platsen där man kan varenda liten vrå – på ett helt annat sätt än kidsen i innerstaden. Och man reppar den för att visa att vi har bra sidor här, inte bara dåliga. Det är ett fenomen i förorter och mindre välbärgade områden världen över. Media och politiker kommer aldrig att reppa våra orter, så vi får göra det själva.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Hon har själv en 127-tatuering, på tummen. Även fast hon egentligen växte upp i Gulddragaren och inte flyttade till Bredäng förrän hon var 18 år.

– Jag gick i Västertorpsskolan, men kände mig aldrig hemma där. Jag var i minoritet, kunde inte identifiera mig med de andra barnen. Det var bara jag och en annan kille som inte hade svenska föräldrar i min klass. Jag kom från Akalla som var jätteblandat men det var när jag kom till Västertorp som jag insåg att shit, jag har svart hår. Det var verkligen påtagligt.

Media och politiker kommer aldrig att reppa våra orter, så vi får göra det själva.

Reppar alla orter. Med tiden har 127-reppandet blivit mindre viktigt för Namo ”Lilla Namo” Marouf. I låten Tuggare utan ­gränser rappar hon om att reppa alla postkoder. ”Vi måste sluta vara emot varandra. Det måste sluta vara gängbråk bara för att någon är från en annan ort. Vi måste lyfta varandra – inte tvärtom. För vi är alla en enhet, oavsett vilket utanförskapsområde i världen man kommer ifrån delar vi alla kampen om att inte ha det lika lätt att få jobb och komma in i samhället eller att bli underskattad som person. Vi får inte låta det sära oss på ­hemmaplan”. Foto: Claudio Britos

Det var när hon som tonåring sökte sig till Bredäng och Skärholmens ungdomsgård som hon började känna sig hemma.

– Jag minns inte när jag använde 127 första gången, det vore bara konstigt. Men det blev en naturlig grej att säga, en del av ens identitet. Vi använde det alltid när vi freestylerappade på ungdomsgården – 127 var enkelt att rimma på. ”Alla fuckar ur, i 127”. Det var en klassiker.

Ison & Fille: "Shit, det har gått skitbra för oss"

Handlar om gemenskap

Bredängsföräldrarna Mats Ljus och Olga Orrit som är på väg hem från skolan med sina barn associerar 127 till sommarfestivalen och stadsodlingskollektivet Areal127 som finns i Bredäng.

– Men det handlar också om gemenskapen i hela Skärholmen. Och jag tror att alla gemenskaphetsskapande grejer här är bra, tre siffror är en bra början. I Fruängen där jag bodde innan, tittade alla bara ner när man mötte dem på gångstigarna. Här möter man varandras blick och säger hej, det är rotat i området, säger Mats Ljus.

Gemenskap. Att använda 127 är ett bra sätt att skapa gemenskap mellan orterna i 127-området tror Mats Ljus och Olga Orrit, här med döttrarna Irma och Pauline. ”Det är sådan lyckad mix här, alla kommer från hela världen. Och här lär man känna varandra – alla hejar på varandra”, säger Mats. ”Det är nog för att Bredäng är byggt så inkluderande, man behöver aldrig korsa några vägar här”, säger Olga. Foto: Claudio Britos

127-festivalen. Mitt127 har bidragit till att sätta 127 på kartan med sina populära sommar- och vinterfestivaler. ”Det bästa med festivalen? Att jag jobbar här! Haha nej, det är gemenskapen, alla är här tillsammans”, sa sommarjobbaren Malik när vi hälsade på. Foto: Claudio Britos

Stolthet. ”Jag själv har aldrig använt 127 så mycket, men många andra gör det. Man vill visa var man kommer ifrån, att det är ett bra område. Och kanske skryta om att folk som Nabil Bahoui och Ison och Fille kommer härifrån”, säger Bredängsbon Meron Wolde. Foto: Claudio Britos

Vanligt folk reser runt till andra länder när de vill utforska världen. För mig räcker 127. Jag behöver bara resa till Sätra eller Skärholmen.

På en bänk lite längre bort sitter två grabbar i fullt tuggmode. De vill inte uppge sina namn, säger att vi kan kalla dem för Comviq1 och Comviq2.

– 127 för mig – det är mitt hjärta. Alla här är som en familj, man hjälper varandra, inget kan gå fel, säger Comviq1.

– Vanligt folk reser runt till andra länder när de vill utforska världen. För mig räcker 127. Jag behöver bara resa till Sätra eller Skärholmen, säger Comviq2.

Varför då?

– Här finns allt! Solen. Vattnet, säger Comviq1.

– Och Skärisgallerian, god mat, bra kläder, knark, jobb. Allt möjligt – allt man behöver, fortsätter Comviq2.

Måste man reppa 127?

– Ja, det är viktigt. Man är skyldig att reppa sitt hem och sin ort.

– Reppar du inte ditt hem blir du klippt. Med en sax. Det kan du skriva som rubrik.

– Vadå med en sax? Hur ska jag klippa någon med en sax?

– Alltså klippt med sax. Som hos frisören. I håret.

Radhus i gränslandet. Det nybyggda radhusområdet i Bredäng bytte postnummer efter protester från boende som inte ville ha 127 som sitt postnummer. Foto: Claudio Britos

Många ser sitt postnummer som en symbol för var de bor och då kan det ju bli ett problem om man tycker Skärholmen låter sämre än Hägersten.

Men alla är inte lika positiva till postkod 127, postort Skärholmen. När Stockholmshem byggde nya radhusen på Rebeckagatan, i gränslandet mellan Mälarhöjden och Bredäng, utannonserades de som att de låg i Mälarhöjden.

Men när radhusborna flyttade in visade det sig plötsligt att det var ett 127-nummer som inledde deras postnummer. Ett mindre ramaskri uppstod hos vissa av de nyinflyttade.

”Tillhörighetskänslan för våra barn och oss blir problematisk [...] Det finns en anledning till att vi flyttar till Hägersten”, skrev en av dem i ett upprört brev till stadsdelsförvaltningen.

– Vi hade inget emot Skärholmen, vi var mest arga på Stockholmshem som hade gjort fel. Och att det sedan visade sig att vår försäkring skulle bli dyrare bara för att vi fick en annan postort och att det kunde bli knas med skolvalet eftersom våra barn gick i Hägerstensskolor, säger en man som bor där i dag men inte vill uppge sitt namn.

Postnumret byttes ut

Rent geografiskt låg husen faktiskt i Bredäng och Stockholmshem fick pudla sin felaktiga annons. Men till slut bar protesterna frukt, postnumret byttes och nu har radhusen faktiskt Hägersten som postort och 129 som postkod. Även om de faktiskt ligger i Bredäng fortfarande.

– Jag minns faktiskt inte varför det byttes, om det var på grund av de boende eller något annat, säger Tommy Jonsson, postnummeransvarig på Postnord.

Han säger att postnumret och postorten egentligen inte behöver säga något om var ett hus egentligen ligger – deras syfte är att bestämma hur post ska sorteras och av vilket kontor den ska delas ut.

– Men i dag används det till så mycket annat än det var tänkt från början. Många ser sitt postnummer som en symbol för var de bor och då kan det ju bli ett problem om man tycker Skärholmen låter sämre än Hägersten. Men det blir ju också tokigt när till exempel försäkringsbolagen använder vårt system för sina tariffer, systemet är ju inte ämnat för det, säger Tommy Jonsson.

Och även om de tre första siffrorna i postnumret är ganska grundmurade kan det komma en tid då 127 inte längre är 127 – om det skulle passa bättre för postutdelningen, varnar Tommy Jonsson.

– Det finns vissa saker man inte ska tatuera. Kvinnonamn och postnummer – de kan förändras.

Det är inget som oroar Namo Marouf.

– 127 kommer vara 127, oavsett vad det kallas på papperet. För mig representerar tatueringar tiden då man gjorde dem och jag gjorde min 2015 när jag insåg hur mycket det här området har format mig, säger hon.

Foto: Claudio Britos

127 tar plats på museum

Visste du att 127 nu har tagit plats på ett museum? I utställningen ”Älskade postnummer” som visas på Postmuseum fram till den 28 februari 2020 är 127 en självklar del.

I den berättar hiphopartister som Lilla Namo, Ison Glasgow, Linda Pira, Salazar-bröderna, Labyrint och Cleo om förhållandet till sina respektive postnummer och musikjournalister, forskare, konstnärer och gymnasieelever berättar om hur och varför plats och postnummer är viktigt för hiphopkulturen.

”Redline körde Norra Botkyrka och Röda linjen. Vi kunde inte claima eller försöka ta något av dem. Jag menar, det går bara inte, det är helt omöjligt, man skulle ha dödat sig själv då. Jag skulle säga att 127 var vår grej men hela linjen var deras” berättar Ison Glasgow i utställningen.