Oroligt. Om tio månader ska alla vara utflyttade men redan i april kan Nooryeh Khavari (till vänster) hamna på gatan, eftersom hon inte har råd med hyran och inte hittar boende. Till höger systern Masoumen. Foto: Sacharias Källdén

Så blev livet på omstridda Dianagården

Nu är det drygt två månader sedan det gamla äldreboendet i Hjorthagen fylldes med nyanlända. Vi träffar Nooryeh Khavari, 35, som har svårt att betala hyran och Shevali Khavari, 27, som lyckats få jobb på Grönans restaurang.

  • Publicerad 20:00, 26 feb 2020

Det är jättebra här. Jag har egen lägenhet och nära till mitt jobb. När jag ser många människor jag blir så glad.

På Dianagården bor, sedan december, unga mellan 20 och 40 år som någon gång behövt fly sitt hemland. De bor i lägenheter på 24 kvadrat och har en månadshyra på 6 500-7 000 kronor. Det är ett genomgångsboende, vilket är sista "hjälpbostaden" innan de kastas ut på bostadsmarknaden.

Redan om tio månader ska alla vara utflyttade.

När vi går runt i huset och knackar dörr den här tisdagseftermiddagen är det ingen som öppnar. Majoriteten är fortfarande på jobbet eller i skolan. Men efter ett tag stöter vi på två kvinnor med ryggsäck i korridoren. Nooryeh och Masoumen Khavari, som varit på SFI-undervisning och jobb.

De är systrar och kom till Sverige från Afghanistan för fem år sedan. Innan de flyttade till Dianagården bodde de på ett vandrarhem i Farsta.

"Jag kommer bli hemlös"

Nooreyh, 35, trivs bra i Hjorthagen men är orolig för framtiden. Om två månader går hennes jobbkontrakt ut och då kommer hon inte kunna betala hyran.

– Hyran är jättedyr. Jag jobbar nu på ett äldreboende men mitt kontrakt går ut om två månader. Det är mycket svårt. Alla mina pengar går åt. Snart kommer jag inte kunna betala hyran. Jag är mycket orolig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer bli hemlös, säger Nooreyh med sammanbiten röst.

På Artemisgatan i Hjorthagen ligger det tillfälliga hemmet Dianagården. Foto: Sacharias Källdén

I huset finns 48 lägenheter på 24 kvadrat med en hyra på 6 500-7 000 kronor. Foto: Sacharias Källdén

Hon letar efter nytt jobb och boende, men det är svårt.

– Att hitta ett jobb och bostad är inte lätt. Jag fick det här via Arbetsförmedlingen, men utan hjälpen kan jag inte. Jag orkar inte.

Nooreyh har en sorglig historia. När hon kom till flyktinglägret i Flen kände hon sig utsatt som ensam kvinna.

– Jag har hotats mycket. Blivit förföljd. Jag kunde knappt gå till affären.

Efter att hon kommit till Sverige har hon också valt att byta religion från islam till kristendom, berättar hon, men vill inte förklara närmare varför.

– Det är komplicerat. Men kvinnor i Afghanistan lever inte bra.

Syskonmys och kortspel

I en annan del av huset bor Shevali Kamran, 27, vars livssituation ser helt annorlunda ut. Sedan drygt ett år tillbaka jobbar han som restaurangbiträde på Mamma mia på Gröna lund, tre dagar i veckan. Resten av tiden pluggar han svenska.

– Det är jättebra här. Jag har egen lägenhet och nära till mitt jobb. När jag ser många människor jag blir så glad. Jag skulle vilja ha min egna restaurang, säger Shevali och ler.

Sportlovshäng. Shevali Khavari har besök av sina bröder som har sportlov. Ikväll ska de laga middag tillsammans och spela spel. Foto: Sacharias Källdén

Han har besök av sina två yngre bröder som har sportlov, Kamran, 17 och Shafi, 10.

Shevali och hans bröder kommer också från Afghanistan. De kom hit för drygt fyra år sedan. Idag bor ena lillebrodern på ett ungdomsboende i Sköndal och den yngre brodern inneboende hos en iransk familj i Stuvsta, med ett fjärde syskon.

Vad är planerna för kvällen?

– Vi ska väl laga lite mat, spela kort, berättar Kamran, som egentligen heter Leiqat.

– Alla kallar mig Kamran, säger han bestämt med ett leende, sittandes i Shevalis säng med ett Nintendo.

När Shevali får frågan om han är stressad över att de behöver flytta ut om några månader skakar han på huvudet.

– Nej.

Shevalis dröm är att leva som andra svenskar, berättar han. Ha bil, hus och familj.

Vet du var du ska bo sen?

– Jag vet inte än men jag kollar.

Händer på Dianagården

Varje vecka erbjuds samhälls- och boendevägledning då personal från staden och Shis Bostäder hjälper de nyanlända söka jobb och bostad och svara på frågor. Det ordnas också med språkcafé, där flera Hjorthagsbor hjälper till som volontärer.

Bakgrund

Dianagården var tidigare ett äldreboende. Förra året beslutade stadsdelsnämnden att det skulle bli ett tillfälligt genomgångsboende för nyanlända.

I december 2020 ska alla vara utflyttade, då huset ska göras om till seniorboende.

När planerna uppdagades var det många Hjorthagsbor som involverade sig. Flera var kritiska mot planerna och kände en oro för tryggheten i området. Andra erbjöd sig att vara volontärer för aktiviteter och stöd.

Sedan huset blev inflyttat i december har det dock inte kommit några klagomål från grannar, enligt Sonya Aslami, bovärd på Shis Bostäder.