När parkeringshuset i Skärholmens centrum byggdes rymdes 4000 bilar. Det blev aldrig fullt. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Så blev Skärholmen symbolen för ett misslyckande

Vilket är det inbyggda felet i Skärholmen? Och hur ska det undvikas när tusentals nya bostäder för första gången på länge ska byggas? Det, och mycket mer, ska diskuteras i Skärholmen nästa vecka.

  • Publicerad 12:01, 22 nov 2018

– Det blir inte alltid som man tänkt sig, säger Jonas Lindström och tittar sig runt på Skärholmens centrums gigantiska parkering.

När det byggdes var det norra Europas största. Ett riktigt skrytbygge i fyra plan med plats för 4000 bilar. Det finns till och med ett flygledartorn på det. Men fullt – det blev det aldrig.

– Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste. Man ville visa hur bra det går – Skärholmen centrum var som ett monument över det. Men man drog kanske i en växel för mycket, säger Jonas Lindström.

Han är doktor i sociologi på Södertörns högskola och forskar bland annat om Skärholmens framtida utveckling när över 4000 nya bostäder ska byggas i projektet Fokus Skärholmen. På onsdag arrangerar han ett samtal på Stadsteatern om Skärholmens då, nu och framtid.

"Riv Skärholmen!"

För vad kan vi lära oss av Skärholmen? Konfettin efter Prins Bertils invigning för 50 år sedan hade knappt hunnit sopas upp innan stadsdelen två dagar senare totalsågas i tidningarna under rubriker som "Riv Skärholmen!".

– Det satte igång ett jordskred av artiklar. Journalister, forskare och socionomer åkte ut hit för att se "eländet". Man tog bilder av barn i bland höghus och asfalt, lyfte allt som inte var bra, skrev om barn som sniffade, säger Jonas Lindström.

Filmer som Stenansiktet, där bråkiga ungdomsgäng drar runt i Skärholmen och Hasse och Tages film Äppelkriget, där en greve riskerar att tvingas flytta till Skärholmen, sprider bilden ytterligare.

– Det var en problembild som spreds över hela landet och Skärholmen, som var kronan på verket på det moderna stadsbyggandet, fick istället bli en symbol för en vision som inte blev som man tänkt sig. Och så har det bara fortsatt. Barn och unga som växer upp här får ärva den stigmatiserade bilden. Man får inte vara stolt över sin hemort.

Hur rättvis är bilden?

– Den är väldigt orättvis. Visst fanns det problem och en viss substans i kritiken, men problemet var att de som faktiskt bodde i Skärholmen aldrig fick komma till tals. Andra aktörer tog tolkningsföreträdet.

Då. Konfettin efter Prins Bertils invigning för 50 år sedan hade knappt hunnit sopas upp innan stadsdelen totalsågas i tidningarna. Då fick inte de nyblivna skärholmsborna en chans att komma till tals, säger forskaren Jonas Lindström. Foto: Simonsson, U

Men det fanns problem. Ett av de viktigaste var att man aldrig tänkte på "livet mellan husen" när man byggde Skärholmen, menar Jonas Lindström. Och när de nya samhällena växte fram var de få som frågade de boende hur det ville ha det.

Samtidigt: stora barnkullar, en ny tid och ett bostadsöverskott som leder till att människor med missbruk och social problematik placeras i förorterna – det var ju där det fanns lediga lägenheter.

– Det var en helt annan tid på 60-talet. En ny tonårskultur växte fram, det var mellanöl och hasch, och de vuxna blev tagna på sängen. Många var förblindade av framtidstron och fattade inte den baksida som växte fram. Det var först på 70-talet som man började märka att det inte gick så bra för arbetarklassens barn, säger Jonas Lindström.

Det är samma strukturer då som nu. Med skillnaden att polariseringen mellan innerstad och förort bara har vuxit ännu tydligare de senaste 50 åren, säger Jonas Lindström.

Allt finns i Skärholmen

Men har är positiv inför framtiden. I Skärholmen finns allt som kan behövas – bra infrastruktur, nära till både natur och service.

Och samtidigt som tusentals nya bostäder ska byggas finns nu både boende och lokala organisationer som gör sina röster hörda.

– Tidigare har aktörer ofta kommit utifrån, med en välvillig men naiv "vi-vet-vad-ni-behöver"-inställning. Men nu finns organisationer som Mitt127, som är experter på Skärholmen och som visar att samhällsbyggnad inte bara är bostäder – det hänger ihop med så mycket annat. Vill man verkligen leva upp till de fina orden om samverkan och delaktighet är det så man måste jobba.

Tror du att bilden av Skärholmen kommer förändras?

– Jag tror den redan är på väg att göra det. Och i takt med att Stockholm växer kommer alla inte kunna bo i innerstan. Det är när de barriärerna bryts som folk kommer inse att det är inte så tokigt att bo här som de läst.

Lyssna på samtalet

På onsdag den 28 november hålls samtalet "Tur och retur till framtiden" på Kulturhuset stadsteatern i Skärholmen. Jonas Lindström är moderator och medverkar gör Karin Ahlzén, projektchef för Fokus Skärholmen, Mats Franzén, proffessor i urbanforskning, Stephan Guiance, Skärholmsbo och medlem i KSMB och Aseffa Hailu, verksamhetschef för Mitt127.

Klockan 16.00 till 18.00, gratis inträde. Arrangörer är forskningscentret Reinvent vid Södertörns högskola.

Hej!

Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter.

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.