Agneta Lundström, André Wallenberg, Klas Hallström och Eva Klingström delar med sig av sina bästa minnen från Djurgården.

Så minns vi vårt Djurgården

Tjocka drottningar, guldtackor och kulsprutor. Det är en spännande plats som träder fram när vi målar ett porträtt av Djurgården genom stockholmarnas minnen.

  • Publicerad 16:51, 13 jul 2020

Foto: Claudio Britos

Agneta Lundström:

"Jag blev vald till Djurgårdens lucia när jag var tio år. Det var i tobakskiosken man röstade. Min pappa var väldigt drivande och värvade massor av röster här i trakterna.

Jag har också jobbat för kungen. Det var dålig lön men roligt. Jag var chef för Kungliga husgerådskammaren. Vi tog hand om all lös inredning på tio kungliga slott – möbler, mattor, gardiner. Det man måste komma ihåg är att inget är kungens privata grejer utan det är statens.

Jag minns även min tid som chef för Livrustkammaren. Där startade jag en klubb för barn. Jag kallade mig för drottning Agneta – den tjocka och den feta. Jag var deras drottning med en specialtillverkad mantel och där vi lekte med kopior av riktiga svärd och dubbade riddare. Vi pratade mycket historia minns jag. Sju tusen riddare hade jag. Alla är vuxna nu."

Foto: Claudio Britos

André Wallenberg:

"När jag var barn gick jag på Junibacken, Vasamuseet och Skansen så klart. Jag minns att jag umgicks mycket med min farmor Gisela och det var hon som tog mig och min syster till Vasamuseet. Hon kände personen som hade hittat Vasaskeppet. Jag och min syster fick höra en hel del om det.

Jag är uppvuxen häromkring och fått höra vikten av historia och museer. I dag är Thielska galleriet en av mina guldpärlor och intressen. Jag minns första besöket här då jag och min pappa cyklade ut hit. Vi gick runt i parken och jag fick se alla statyer som fjortonåring. Jag minns att det regnade. Men kul var det."

Foto: Claudio Britos

Eva Klingström:

"Året är 1980 på Blockhusudden. Jag är 32 år gammal, gift med barn. Min man hade byggt om ett hus och vi valde att flytta ut hit till hösten. Det var under våren som jag fick se ett fyrtiotal segelbåtar som låg på svaj samlade i vattnet. Det är nog ett av de läckraste minnen jag haft härifrån. En vacker utsikt."

Foto: Claudio Britos

Klas Hallström:

"Det var en eftermiddag som jag och mina två kompisar kom cyklandes längs med Skånska gruvan. Året är 1952 och jag är tretton år. Och där står plötsligt entrén helt öppen. Nyfiken som jag var valde jag att cykla in ensam. Där inne möts jag av ett flertal guldtackor. Kort därefter kommer en man med en kulsprutepistol och skriker UT!"