Expert. Herman Geijer är expert på att överleva en zombieattack och har skrivit flera böcker på ämnet. Obs, bilden är ett montage. Eller...? Foto: Rasmus Panagiotis Columbus, Mostphotos

Så skulle orten klara en zombieinvasion

Åtta dagar har gått sedan allt gick åt helvete. Levande döda har tagit över hela Stockholm och från ditt vardagsrumsfönster i Bredäng ser du dem vandra planlöst nere i lekparken. Hur skulle miljonprogrammen klara en zombiekatastrof? Och hur förbereder man sig på apokalypsen?

  • Publicerad 19:50, 30 okt 2019

Första dagen. Du är på väg hem. "Nästa Bredäng" klingar ut från den krängande tunnelbanevagnen. På väg upp för backen kommer de första pushnotiserna.

"Florida man shot after killing and eating homeless man".

Du rycker på axlarna, traskar vidare med Hemköpspåsarna. Men du har knappt kommit till Flygplansparken innan mobilen surrar igen.

"Bror, har du sett?", skriver din kompis och länkar till en skakig mobilvideo. Horder av tilltufsade människor i trasiga kläder omringar ett skrikande par i vad som ser ut att vara typ Beirut. De når fram till dem. Sliter i dem. Videon slutar abrupt när mannens armar lossnar från kroppen.

Väl hemma slår du på tv:n. Kaos i Lissabon. Undantagstillstånd i Kuala Lumpur. Militären evakuerar befolkningen i Santiago.

Dagen efter. Det har nått Sverige. De döda lever igen. Smittan sprider sig som en löpeld. Zombieapokalypsen är här.

– Till en början skulle det nog vara ganska kaotiskt. Det skulle vara mycket osäkerhet och oro, folk skulle inte våga gå ut lika mycket. Man skulle isolera sig, säger zombieöverlevnadsexperten Herman Geijer.

I flera år har han hållit kurser och föreläsningar i hur en ska göra för att överleva en zombieinvasion. Under höstlovet håller han i en gratis zombieöverlevnadskurs för barn på Kulturhuset i Skärholmen.

Och vi kanske ska vara tydliga – ett sådant scenario är inte supertroligt.

– Nej, det är väldigt låg sannolikhet. Men det är en bra ingång till att tala om kriser och naturkatastrofer och hur vi fungerar i dem utan att det bara blir gravallvarligt och tungt, säger Geijer.

I ett desperat försök att stoppa spridningen sprängde militären broarna till Södermalm, Kungsholmen och Gamla stan. Men förgäves.

Tillbaka till scenariot.

Dag tre. Smittan nådde Stockholm via Arlanda. Sedan gick det snabbt.

De rapporter ni får från omvärlden är genom en vevradio, som den konstiga gubben på våning tre hade hemma. Sveriges Radio P4 är det enda som funkar och det ni hör låter inte lovande. Innerstan är körd. Smittan spreds snabbt i tunnelbanan, på turisttäta gator och i kontorsskraporna. I ett desperat försök att stoppa spridningen sprängde militären broarna till Södermalm, Kungsholmen och Gamla stan. Men förgäves.

Nu står ni där. Du, de där två grabbarna som brukade tugga i centrum, gymkillen i lägenheten bredvid, gubben från våning tre och småbarnsfamiljen på sexan. Tillsammans lyckades ni barrikadera ert skivhus och i hyresgästföreningslokalen har ni samlat ihop maten och vattnet ni hade hemma. Nu är det väl bara att vänta på räddningen?

Hur förbereder man sig bäst på en oväntad och otänkbar kris? För Herman Geijer är svaret ganska enkelt.

– Att man känner sina grannar, har starka sociala nätverk och kan organisera sig. Det är det vi ser i zombieskildringar – bortom zombien är det oftast en historia om organisering, att göra saker tillsammans och få en grupp att fungera. Människan är extremt sårbar ensam, både psykologiskt och fysiskt och i kriser blir det tydligt vilken gruppvarelse människan är. Det räcker med en kris i det lilla – att en familjemedlem dör – så sluter människor upp och hjälper till. Den inbördes hjälpen och solidariteten är grundläggande för människan, säger han.

Sen är det såklart bra att tänka på de fem grundläggande behoven – värme, vatten, mat, sanitet och information, säger han.

– Man kan till exempel se till att ha extra vatten hemma och en radio som inte behöver batterier. Eller ännu bättre – se till så att det finns i din lokala hyresgäst- eller bostadsrättsförening, det är ekonomiskt enklare och resursmässigt bättre.

Foto: Claudio Britos, Mostphotos

Dag fem. I Huddinge är det galet sägs det. Efter bara några timmar vällde de levande döda ut genom sjukhusets portar. Östra söderort ligger i ruiner efter det att Skogskyrkogårdens invånare vaknade till liv, samtidigt som smittan spreds i raketfart på Allsvenskanfinalen på Tele2.

Folk försökte fly i staden i panik, men bara efter någon timme täpptes motorvägen igen. I dag står övergivna bilar som ett kromfärgat radband på stadens största vägar.

Än så länge verkar det lugnare här i området. Ni har sett att ljus brinner i lägenheterna mittemot. Centrumgrabbarna har smugit ut på några turer. I Sätra har folk stängt in sig. Mälarhöjden tycks märkligt öde. Det sägs att de som hade råd flydde i helikoptrar. Längre bort än så har killarna inte vågat sig.

Nu sitter du där i din lägenhet. Det börjar bli krisigt med mat och vatten. För några dagar sedan hörde ni att människor samlades vid Heron city och Skärholmen centrum, den där gymkillen i lägenheten bredvid tog på sig att gå dit och kolla läget. Han kom aldrig tillbaka.

Kan det vara värt att dra dit ändå?

Nej. Det är en riktigt dum idé, tror Herman Geijer.

– Jag tror att väldigt många andra tänker så också. Man har sett filmen Dawn of the dead utan att ta till sig vad som händer – alla dör i slutet. Andra vanliga ställen där folk kommer att samlas är polisstationer, kyrkor och sjukhus, för att man tänker att man är säker där. Men när många rädda och osäkra människor befinner sig på samma plats är det stor risk att det blir dålig stämning. Jag tror att det är bättre att ta sin första tanke – och sedan göra tvärtom, säger han och fortsätter:

– Bor man här i Bredäng skulle man till exempel kunna försöka hitta en båt och ge sig ut på vattnet, mot öarna och komma ifrån de mest tätbefolkade områdena.

Där jag bor finns det bara kommunikatörer och folk som jobbar med media, helt värdelösa vid en zombieinvasion, de skulle bara vara kanonmat.

Närheten till vattnet är en av 127-områdets fördelar om zombieinvasionen kommer, enligt Geijer.

– Det finns också mycket kunskap här, det är ett diversifierat område. Där jag bor finns det bara kommunikatörer och folk som jobbar med media, helt värdelösa vid en zombieinvasion, de skulle bara vara kanonmat. Men här finns folk med riktiga jobb, som kan saker och kan dela med sig av sin kunskap.

En annan fördel är det starka föreningslivet, som kan hjälpa till med organisering, informationsspridning och återuppbyggnaden av samhället.

Men det finns nackdelar också. Språkförbistring och låg tilltro till myndigheter kan hindra spridningen av viktig information. Och många människor på liten yta skulle ytterligare förstärka den resursbrist som skulle slå hårt mot Stockholm.

– Rent krasst tror jag också att myndigheterna skulle bry sig mindre om de här områdena. För det gör man ju i vanliga fall också, säger Herman Geijer.

Dag tio. Maten är närapå slut. Vattnet, som ni samlat ur toalettstolar och det badkar några hann fylla upp, börjar sina. Det är dags att dra.

Centrumgrabbarna greppar kofötter och järnrör de hittat. Mamman sätter fast sitt barn i en bärsjal. Konstiga gubben har tagit på sin en hockeyhjälm och bär radion under armen. Du fyller en ryggsäck med de sista konserverna och havregrynsgröt. Kikar ut från dörren. Springer.

I flygplanet i lekparken har två zombies trasslat in sig, vevar med armarna och väser när de ser er. Annars lugnt. Ni springer. Ner mot centrum. Från bron till tuben ser ni en flock levande döda nere på torget. De river och bankar på nerdragna jalusier. Skit i dem. In på stationen, ner på spåret, över staketet, nerför sluttningen och över den igenfyllda kyrkogropen.

Genom skogen, mot båtklubben. En båt guppar fortfarande vid en av bryggorna. Hundra meter kvar. I ögonvrån ser ni rörelser från bygget av Förbifarten. Ur tunnlarna väller de ut. De är tusentals. Kommer ni hinna fram?

Stadsdelens chefer: Vi är redo för zombiekris

Weapon of choice. En kofot är det vapen experten Herman Geijer skulle välja i en zombieapokalyps: "Den går aldrig sönder, är hyfsat lätt att använda och man blir inte för kaxig med den", säger han. Foto: Mostphotos

Expertens bästa filmtips

Night of the living dead. George Romeros film från 1968, som startade hela zombiegenren. "En fantastiskt bra film".

Train to Busan. Sydkoreansk film från 2016. "En klassisk zombiefilm – snabba zombies, mycket fart!".

The girl with all the gifts. Brittisk film från 2016. "Mänskligheten är bara en liten spillra av sig själv, som lever i enklaver i England och försöker klara sig. Superbra!"