Terapeuter. ”Folk kan berätta helt sjuka historier för oss, man kan bli lite obekväm. Man sitter ju i flera timmar med dem och folk har kanske fördomen att tatuerare är fucked up, det är lätt att öppna upp sig för oss”, säger Yoceline Navarro. Foto: Rasmus Panagiotis

Sätras enda tatuerare gör konst som varar för evigt

I en liten lokal på övervåningen i Sätra centrum skapas dag ut och dag in konst som ska hålla hela livet. Vi hälsade på i 127:s enda tatueringsstudio.

  • Publicerad 12:59, 29 nov 2019

Sätrabon Tommy Fagerberg tar plats i den gamla tandläkarstolen som står i en liten lokal på övervåningen i Sätra centrum. Snart ska loggan från Hammarbys matchprogram för evigt inpräntas på hans vänstra underarm.

Här har tatuerarna Yoceline Navarro och Fanny Conant haft sin studio i snart ett år. De träffades som lärlingar på en annan studio, men när den blev uppköpt bestämde de sig för att starta eget.

– Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, jag skulle aldrig byta. Tidigare har jag jobbat som servitris, ekonomiassistent, telefonförsäljare... En massa skit som man inte vill göra. Men här – det är bara så underbart, säger Yoceline Navarro.

Började som 15-åring

Men vägen till tatueraryrket stakades ändå ut tidigt. Yoceline Navarro fick sin första maskin som 15-åring, av sina föräldrar. Första tatueringen blev ett MJ (för Michael Jackson) och en G-klav på syrrans pojkväns fot, därefter märktes släkt och vänner i en rasande takt.

– Jag hade alltid ritat när jag var yngre och mamma tyckte att det var en bra idé att göra något av det. Sen ändrade hon sig när jag tog över hela hennes vardagsrum som studio, haha! Men nu, när jag som 21-åring har en egen studio är de båda stolta, säger hon.

Fanny Conant började också hemma, som 19-åring.

– Men jag gav upp ganska snabbt. Sen fick jag barn och behövde försörja mig. Så jag började jobba som målare, men ledsnade så grovt. Jag grät varje dag innan jobbet. Sen sålde jag bilen och satsade allt på nya maskiner – och då gick det snabbt. Efter tre månader kunde jag köpa samma bil – fast med bättre motor och skinnklädsel!

Ångrar sig. Hade tatueraren Fanny Conant fått välja idag hade hon inte haft lika många tatueringar. "Jag hade inte haft några som syns, det är roligare om de kommer som en överraskning", säger hon. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Inte petig. ”När man kommer över sådär tio tatueringar så är man inte så noga längre. Jag bestämde motivet fem minuter innan”, säger Sätrabon Tommy Fagerberg. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Blickar framåt. Josefs motiv är en symbol för att alltid försöka ta sig framåt och iväg, gärna till tropiska platser. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Jag hade en 73-årig man som kom in för sin första tatuering. Han skulle åka tillbaka till sitt hemland och ville överraska sin mamma med en tatuering med hennes namn.

I dag rullar kunderna in på löpande band till studion i Sätra. Ryktet går och de har behövt anställa en till tatuerare.

– Det är alla möjliga som kommer in här, allt ifrån 18-åringar till nyligen när jag hade en 73-årig man som kom in för sin första tatuering. Han skulle åka tillbaka till sitt hemland och ville överraska sin mamma med en tatuering med hennes namn. Sen händer det att vi måsta avråda unga tjejer från att tatuera sina killars namn, eller övertala folk som kommer upp ifrån puben att fundera på saken över natten. De kommer oftast inte tillbaka, skrattar Yoceline Navarro.

Rosor är för evigt

Både Fanny och Yoceline föredrar att göra realistiska tatueringar, men kundernas önskemål är blandade och trenderna är nuförtiden inte lika tydliga.

– Rosor försvinner aldrig, de har hängt med sedan sjörövartiden, säger Yoceline.

– Sen verkar chicanogrejen komma mer och mer, säger Fanny.

– Och många ungdomar som vill representera att de kommer från orten och en tuffare bakgrund väljer grejer som ”Omerta” och ”Loyalty”. Och vi gör en del kartor från folks hemländer, säger Yoceline.

Laddar med buffé

På stolen intill Tommy Fagerberg ligger Josef. Han ska göra större delen av armen och har laddat med buffé dagen innan för att inte bli för svag under alla timmar av nålkrafsande i huden.

– Man måste ha lite extra energi i kroppen och så får man fylla på med lite socker ibland. Men det kändes mest i början, nu knappt alls, säger han.

Motivet? Kompasser, kartor, klockor och palmer – en symbol för att alltid försöka ta sig framåt och iväg, gärna till tropiska platser. I samma veva ska en tidigare gadd täckas över.

– Jag gjorde den på fyllan hos en kompis för tio år sen. Och den blev, tja, inte så snygg. Den ska bort!

Klart! Efter någon timme är Tommy Fagerbergs nya tatuering inpräntad i huden för alltid. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus