En juvel i samlingen. Prinsessan Sofia Magdalenas klänning plåtas innan den förseglas i sin monter. Konservatorn Therese Holmgren är varsam. Foto: Sacharias Källdén

Snart öppnar Sveriges äldsta museum igen

Kvinnor och kronologi: det är det nya när Livrustkammaren öppnar igen efter sin totala omgörning. Vi fick en exklusiv smygtitt i det mystiska museet som genomgått sin första och största förändring på 40 år.

  • Publicerad 17:00, 12 apr 2019

Större delen av museet på Slottsbacken har stått igenbommat i ett och ett halvt år. Men i juni klipper kungaparet bandet och inviger den nya basutställningen, den första förändring som museet genomgått sedan det öppnades 1978.

Ljust, fräscht och datoriserat? Nej. Långt ifrån. Dunkelheten under slottet är intakt, trots en ombyggnation för 15 miljoner kronor.

Nu får Stockholm ett kvinnohistoriskt museum

– Vi är noga med att behålla den mystiska känslan som finns. Den är häftig och inget som går att ersätta med digitalisering, säger museichefen Grundberg medan hon guidar mellan de halvfärdiga montrarna.

Oräkneliga arbetstimmar från intendenter och konservatorer har gått åt. Alla föremål har plockats ner, gåtts igenom, fräschats upp, magasinerats, fotograferas och ska nu ställas ut bakom förseglat tjockt glas igen.

Foto: Sacharias Källdén

Många är desamma, men en hel del har bytts ut. En önskelista på 1 400 föremål av de cirka 35 000 stycken som Livrustkammaren har på lager, har nu landat på cirka 1 200 stycken som kan beskådas av allmänheten.

För skör för att visas upp

Vissa är för ömtåliga för att musta med det slitage som det innebär att visas upp. Som drottning Desiderias bröllopsklänning från när hon gifte sig med till Karl XIV 1798, den är för skör och stannar i magasinet. Besökare får nöja sig med att se släpet.

Intendenten Sofia Nestor lyfter på ett tunt skyddspapper. Under den döljer sig den uniformsjacka som Gustaf III bar vid statskuppen 1772, komplett med den vita armbindel som upprorsmakarna knöt kring vänsterarmen.

Det är se men inte röra som gäller. I museiuppdraget ingår inte att talla på objekten, hur lockande det än kan vara att vidröra historia.

– Om vi måste hantera föremålen bär vi alltid handskar, berättar hon.

Väntar. Gustaf III:s kuppkavaj och Streiff, Gustav II Adolfs uppstoppade stridshäst, ställs snart ut igen. Foto: Sacharias Källdén

Lyfter kvinnorna inom kungapolitiken

Livrustkammaren 2.0 har genomgått tre större förändringar: kungafamiljens 1800- och 1900-tal får mer uppmärksamhet, utställningen är numera kronologisk istället för tematisk, och drottningarna lyfts fram mer för att visa kvinnornas betydelse för storpolitiken.

– Det har på senare decennier skett mycket ny forskning som visar hur betydande roller kvinnorna spelade inom kungasläktena. De var politiskt viktiga, man byggde nätverk och slöt fred genom giftermål mellan släktena, säger Nestor, och visar stolt upp danska prinsessan Sofia Magdalenas brudklänning från 1766.

Kvinnor tar plats. En monter om Josefina av Leuchtenberg, fru till Oscar I. Foto: Sacharias Källdén

Släp: bakåt

Även där har forskningen gjort framsteg. Intendenterna har, efter samråd med en stor grupp internationella experter, kommit fram till att det tre meter långa släpet förmodligen bars bakåt när prinsessan gifte sig med Gustaf III, och inte draperad över den nästan två meter breda höften.

Så från och med nu kommer klänningen, helt omöjlig att värdera i pengar, att visas upp med släpet bakåt.

Nu visas unik utställning av döda djur i sprit

Foto: Sacharias Källdén

Sveriges äldsta museum

Livrustkammaren är från början kungahusets förråd för kläder, rutsningar, vapen, och annat, Anledningen till att det idag kan titulera sig äldsta museet i landet, är att Gustav II Adolf lämnade in två dräkter 1628 med order om att de skulle sparas för evigt.

Då klev kammaren upp från ett simpelt lager, till ett museum med syfte att bevara kungligheternas ägodelar för framtida generationer.

Foto: Sacharias Källdén