BEKANT HÖRNA. "Spilta-Berra" hänger i hörnet utanför Elverket på Östermalm. Det har han gjort många gånger förr, fast då som "skräckinjagande gängmedlem". Foto: StockholmDirekt

Spiltaligan – 50-talets värsta gäng på Östermalm

K-pistar, knivslagsmål och rånöverfall. På 50-talet skrevs det flera smaskiga rubriker om Spiltaligan, ett beryktat gäng Östermalmsligister som satte skräck i stadsdelens befolkning. Men hur farligt var det ökända gänget egentligen?

  • Publicerad 12:19, 13 maj 2019

2011 bestämde sig ÖstermalmDirekt (fd Östermalmsnytt) att snoka reda på de påstådda ungdomsbrottslingarna i Spiltaligan. Vi fann inte några hårdkokta gängmedlemmar – däremot en grafiker och en svampexpert. Här är reportaget från 2011.

Eftersom det knappast ringer några klockor när man idag säger ordet ”Spiltaligan” kan det vara på sin plats med en kort resumé. Själva namnet Spiltan härstammar från lekplatsen i hörnet av Styrmansgatan och Linnégatan, som var gängets samlingsplats. De ursprungliga kärnmedlemmarna var ett tiotal Östermalmskillar som bodde i de kringliggande kvarteren.

Men det handlade inte om några överklasskids – tvärtom. De flesta i gänget var så kallade ”gårdshusbarn” och bodde i trånga lägenheter på gårdarna innanför de vackra Östermalmsfasaderna. Det ”fina” folket bodde vid den här tiden i gathusen.

1957 började det för första gången florera rykten om ungdomsgänget – och historierna om gängets brutalitet ökade i takt med att fler människor hörde talas om och pratade om ligan på Östermalm. Ryktena var många, bland annat ska de ha burit knivar, hoppat på och rånat oskyldiga Östermalmsbor, rispat folk i handlederna samt specialiserat sig på att ”låna” bilar – vilket innebar att de stal en bil, körde runt i stan några timmar innan de slutligen parkerade den på samma plats där den togs. Stöld av kyrkokollekt fanns också med på Spiltaligans brottsliga meritlista.

Dog under oklara omständigheter

I så gott som alla gäng finns det en ledare – och Spiltaligan var inget undantag. ”Byting” var den som styrde och ställde. Han lever dock inte längre. Själva dödsorsaken är inte helt klar, men det mest troliga är att han avled efter att ha dragit till sjöss och sedan ramlat ner i en torrdocka i Amsterdams hamn. Två före detta gängmedlemmar som i allra högsta grad fortfarande lever är Bertil ”Berra” Eklund och Klas ”Svampklasse” Jaederfeldt. Svampklasse bor i dag på annan ort och har inte möjlighet att träffas för att återse barndomskvarteren tillsammans med Berra. Båda minns dock ungdomsåren på Östermalm med glädje.

– När tidningarna började skriva om ”Spiltaligan” blev många personer helt enkelt rädda för oss. Det var aldrig tal om att vi behövde köa när vi gick på bio, när vi kom med våra Spiltajackor flyttade folk på sig ganska snabbt. Vi gillade uppståndelsen men till en början tänkte vi inte så mycket på det, säger Klas.

– Mycket av det som stod om oss i tidningarna var rena rama dikten. Visst, vi var ett gäng som brukades samlas för att dricka sprit och bli fulla. Det var många som sniffade thinner eftersom det var billigare än sprit. Men oftast stod vi faktiskt bara och hängde vid ett utsläpp med varmluft från Elverket, eller så drev vi omkring i stadsdelen. Vi var inte så farliga, men många bytte sida när vi kom gående på gatan, säger Bertil och skrattar.

Portade från Östermalms kaféer

Han blir nostalgisk när han återigen, efter drygt 50 år, går omkring i kvarteret. Han pekar, gestikulerar och berättar om minnen som åter väcks till liv.

– Förut låg det en Esso-mack här som vi brukade hänga vid, och här låg ett fik som kallades ”skitiga knuten” som vi brukade invadera. Vi blev portade därifrån efter ett tag, det blev vi förresten på i stort sett alla fik på Östermalm. Och för några år sedan när jag skulle ta en kaffe på Östermalmstorg ropade snubben bakom disken ”Ut med dig Spiltan-Bertil”, så det finns tydligen en del folk som fortfarande minns.

"Halsade brännvin"

När de forna Spiltamedlemmarna minns tillbaka låter det till en början som allt egentligen var ganska oskyldigt – och så var det nog också. Men efter ett tag förstår man att det trots allt finns fog för vissa av de smaskiga rubrikerna från förr.

– Det var en konstig snubbe som varje gång han blev full fick för sig att han var en indian. När vi inte hängde utanför Elverket brukade vi sitta nere i Nobelparken och dricka. Han halsade i sig brännvin, fick sin indianknäpp och började rulla sig i lera och blev totalt svart av all gegga. Just då rodde ett fashionabelt och välklätt par förbi längs Djurgårdsbrunnsviken. Indianen fick spel, tog en stor kniv i munnen och simmade ut till båten. Sedan tog han tag och gungade i roddbåten tills den välte. Personerna i båten var fullkomligt livrädda – medan vi satt fulla på första parkett och skrattade, säger Klas som skrattar gott åt historien även denna gång.

Ytterligare en incident, när ett ”bonngäng” från Solna sökte sig till Östermalm för att bråka, visar att det ligger en viss sanning bakom myten om gänget.

– Jag minns det bråket tydligt. Vi skulle möta Solnagänget på Valhallavägen men precis när vi skulle börja slåss dök ”Byting” upp. Han öppnade sin skinnpaj och innanför västen hängde det en k-pist. Solnagänget försvann snabbaren än en avlöning, säger Bertil som sedan berättar att han aldrig såg vapnet igen och fortfarande inte fått svar på om det egentligen var äkta.

Däremot vet han att vissa av de andra killarna beväpnade sig med andra föremål. Något som även Klas kan intyga.

– På den tiden var det ju inte olagligt att bära kniv. Vissa av oss hade stiletter, men själv hade jag en stålkam som många trodde var en kniv när jag viftade med den, säger Klas och fortsätter:

– Men det var verkligen inte ofta. Det vi gjorde mest var att träffas och dricka sprit. Det fanns ingen öl på den tiden och det här var precis efter att motboken försvunnit. Men i stället för en stämpelbok kunde man köpa sprit på Systemet på Kommendörsgatan med hjälp av fullmakt. Jag jobbade som springschas på en firma och smet in på dirrens (direktörens, red. anm.) varje vecka. Han hade en namnstämpel som av en händelse alltid hamnade på min fullmakt. De måste ha undrat på Systemet om den där förnäme dirren som alltid drack den fulaste spriten och det billigaste vinet.

Omskrivna i pressen

Både Klas och Bertil är övertygade om att det aldrig hade skrivits en rad om deras ungdomsstreck om de skett i dag – eller om de hade vuxit upp på Söder. Men ingredienserna slagsmål, gängbråk och Östermalm var vid den tidpunkten hett nyhetsstoff. Små händelser fick stora proportioner.

– Jag kan förstå att det finns något intressant i det faktum att ett ungdomsgäng med kids från Kungliga Östermalm härjade lite. Men egentligen var det tidningarnas fel. På grund av all uppståndelse och alla skriverier började vi dra till oss en del riktigt skumma typer, både sådana som ville vara med oss och sådana som ville slåss med oss. I den vevan la vi två av och började gå på Nalen i stället, säger Klas.

– När vi blev äldre var det längre inte lika kul att snuten kom och hällde ut vår sprit och jävlades med oss. Det föll sig naturligt, vi blev äldre och växte ifrån hela grejen. Spiltaligan självdog kan man säga. De flesta av oss gjorde karriärer och avancerade i yrkeslivet. Jag blev grafiker och Klas svampexpert på Naturhistoriska Riksmuseet. De värstingar som tillkom i slutet åkte i fängelse eller dog, men de var aldrig några äkta ”Spiltamedlemmar”. Vi i gänget var inga gangsters, däremot snälla grabbar som gillade att busa och inte kunde hantera sprit, säger Bertil.

FAKTA Spiltaligan

Tidpunkt: 1957-59 Klädsel: skinnjacka eller så kallad koreapaj (midjekort grön jacka)

Signalement: Stort ”S” målat på ryggen samt ”Spiltan” målat i rött på ena axeln.

Övrigt: Spiltaligan har även blivit omsjungna av Cacca Israelsson i låten ”Sången om purfinland” med texen: ’’Om du sticker kniven i den rike kronofogden. Och sticker sen till Sverige – är det bra att du kan slåss. Men akta dig för Spiltaligan (...) för det lär finnas fullt med folk som alla liknar oss.’’

Sant eller falskt? Spiltaligans brottslista

STÖLD AV KYRKOKOLLEKT
– Det var en flicka anställd på kyrkan som gjorde det, men vi blev oskyldigt misstänkta.
Icke skyldiga

RÅN
– Det hände aldrig något sådant – vi var jävliga och fulla, men inte elaka.
Icke skyldiga

BILSTÖLD
– När vi var 16-17 år gick det rykten om att två 12-åriga tvillingar med rött hår stal en bil. Jag vet exakt vilka de är, men de var inte med i Spiltaligan eftersom de var för unga för att hänga med oss.
Icke skyldiga

MISSHANDEL
– Visst var det en del bråk, men det berodde på att flera bonngäng tog sig till Östermalm för att söka upp oss.
Skyldiga

HÄLERI
– Vi köpte en motorcykel från en tidningsannons som visade sig vara snodd. Vi plockade ut den på Gärdet och monterade ner den i smådelar. Det blev ett jäkla liv när snuten tog oss.
Skyldiga

HEMBRÄNNING
– En farsa till en av oss i gänget hade en hembränningsapparat. Han åkte ut på vischan en helg och hann knappt stänga ytterdörren innan vi satte i gång och bränna. Helt plötsligt ringde det på dörre och två konstaplar stod utanför. Vi trodde det var kört – men de bad oss bara sänka volymen på vinylspelaren.
Skyldiga