Sorg. Efter morden på tre unga män i Sätra har sorgen och oron varit stor i området. Men har stödet från staden och resten av samhället varit tillräckligt? Foto: Arkivbilder

Stockholms stad saknar krisplan för dödsskjutningar

Rätt stöd saknades efter morden i Sätra. Det vittnar Sätrabor om, som själva fick arrangera krismöten och trösta förkrossade ungdomar. Nu ska staden ta fram bättre riktlinjer för stadsdelarna – något som hittills helt saknats.

  • Publicerad 12:33, 3 maj 2019

– Jag satt med ungdomar som som bröt ihop efter att precis ha förlorat sina bästa vänner. Ringde och ringde och bad er skicka hjälp. Men ingen kom. Var var ni?

Nattvandraren och Sätrabon Lena Ölander är starkt kritisk när hon riktar frågorna till stadsdelsdirektören och stadsdelens politiker på stadsdelsnämndens möte förra veckan.

Nyss har de ansvariga föredragit vad de gjorde de där sorgfyllda dagarna efter att två unga män hittades mördade i ett källarutrymme i Sätra och en tredje sköts ihjäl två dagar senare.

– Det skakade om hela Sätra. Och oss alla. Så fort vi fick veta att det hänt såg vi till att vår fritidspersonal och fältare skulle komma dit. Tillsammans med stadens ordningsvakter, polisen och Lugna gatan jobbade de med att vara synliga och trygghetsskapande åtgärder direkt på torsdagskvällen, säger Susanne Leinsköld, stadsdelsdirektör.

Ryckte in. Lena Ölander är starkt kritisk till hur stadsdelen reagerade efter morden i Sätra. Foto: Rasmus Panagiotis Columbus

Vem åker till Skärholmen när sorgen är i Sätra? Det funkar ju inte.

Men även om fritidspersonalen och fältarna var bra, var det långt ifrån tillräckligt, tycker Lena Ölander.

– Vi stod väldigt ensamma till en början. Vi var tvungna att skrika – varför finns ni inte här? Det var så många unga som mådde psykiskt dåligt. Och att ni öppnade upp medborgarkontoret i Skärholmen för stödsamtal... Vem åker till Skärholmen när sorgen är i Sätra? Det funkar ju inte, säger Lena Ölander under stadsdelsnämndens möte.

Sätrabon Grace Caspers och den ideella föreningen Sätra Kidz var några av dem som insåg att insatser skulle behövas snabbt i Sätra.

– Vår första tanke var att det skulle behövas en slags krishanteringsgrupp och en plats där oroade och ledsna människor kunde samlas och prata. Men när vi ringde runt till stadsdelen, kyrkan, socialjouren och polisen fanns det inget, säger hon.

De bestämde sig ändå för att öppna sin lokal i Sätra centrum, och där på plats träffade de personal från stadsdelen. Följande dagar kom deras lokal att fungera både som en plats för tröst och för information om var det gick att få stöd.

– Under fredagen, lördagen och söndagen kom det ändå fler insatser, det känns som att de jobbade så snabbt de kunde. Men det borde inte vara så svårt och omöjligt att få tag på en krishanteringsgrupp när något sånt här har skett, säger Grace Caspers.

Timmarna efter morden i Sätra stod Grace Caspers och föreningen Sätra Kidz nästan ensamma om att erbjuda något slags krisstöd i Sätra. "Jag vill verkligen ge en eloge till fältarna och Fryshusets personal som var där med oss. Även om man hoppas att något sånt här inte händer igen, så känns det som att det kommer fungera bättre nästa gång", säger hon. Foto: Henrik Lindstedt

Enligt Susanne Leinsköld så agerade stadsdelen på information från polisen, som gjorde bedömningen att det inte behövdes några extra insatser från stadens sida.

– Vi valde ändå att sätta in insatser för ungdomar, och jag är glad för att vi gjorde det. De rapporter jag har fått från våra medarbetare har visat att det behövdes och var uppskattat, säger hon.

Stadsdelsförvaltningen har ännu inte gjort någon utvärdering av insatserna i Sätra, men Susanne Leinsköld säger att hon hittills inte sett något som borde ha gjorts annorlunda.

Gemensamma riktlinjer saknas

Och exakt hur en stadsdel bör agera och vilken typ av stöd som ska erbjudas efter att en dödsskjutning skett i ett område är i dagsläget oklart. Några gemensamma riktlinjer finns inte i staden.

– Varje sådan här händelse är olika. Det vi alltid gör när det gäller ungdomar är att sätta in personal som har någon form av relation till ungdomarna, det tror vi är viktigt, säger Susanne Leinsköld.

Varför Sätrabor som försökte inte kunde få kontakt med staden är svårt att säga, säger hon.

– Vi hade snabbt folk ute och det gick att få kontakt med förvaltningen. Men jag förstår att det var en otroligt svår och stressig situation och vi är medvetna om att civilsamhället gjorde en fantastisk insats. Vi är otroligt glada att de var där och jag förstår att det blev väldigt tungt för dem, säger hon.

Det tog närmare 20 timmar efter att de döda hittades innan ni gick ut med information på webben om var en kan få stöd. Varför?

– Vi prioriterade att trycka upp flyers som vår personal kunde ha med sig ut. Vi tänkte att de som främst behöver stödet inte tittar på Facebook eller vår internetsida, utan kände att det är viktigt att de både kan prata med någon och ha alla telefonnummer om stöd samlade på en lapp.

Snacka. "Alla som vet något, kliv fram och berätta vad ni vet, även om det sker anonymt till polisen. Det är inte att gola, utan en solidaritetshandling med offrens föräldrar", säger socialborgarrådet Jan Jönsson (L). Foto: Claudio Britos

Trots att det sedan 2015 har skett cirka 100 skjutningar om året i Stockholms län, saknas gemensamma riktlinjer för hur staden ska agera när det sker. Nu ska det ändras, säger Jan Jönsson (L), Bredängsbo och socialborgarråd: "Vi ska inte behöva uppfinna hjulet varje gång".

Det kan inte vara så att varje stadsdel ska uppfinna hjulet varje gång, redan från första timmen måste saker och ting vara igång.

Cirka 100 skjutningar varje år. Av dem totalt 48 med dödlig utgång. Så såg facit ut när polisen i slutet av förra året summerade det dödliga våldet mellan 2015 och 2018.

Hittills i år har nio personer dött till följd av skjutningar. Tre unga män i Sätra hör till de senaste offren. Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholm stad, kallar det för en nationell kris.

– Det händer inte bara i Sätra och Stockholm, det händer på så många platser och det är så många offer. Det är fler som har fallit offer för skjutningar än av terrorbrott och det borde ges minst lika hög prioritet av regeringen och polisen nationellt, säger han.

Trots att problemet pågått en längre tid saknas gemensamma riktlinjer för hur staden ska agera när en dödsskjutning sker i ett område. Jan Jönsson tror att det till en början berodde på att staden var ovan vid dödsskjutningar.

– Men på senare år tror jag att det delvis har handlat om att man, i oron för att stigmatisera områden, inte kunnat föra en öppen och konstruktiv dialog om frågan. Och det har fått den olyckliga konsekvensen att man inte heller jobbat fram några planer eller tittat på hur man kan samordna sig.

Ska bli bättre

Han ser flera saker som borde ha fungerat bättre än de gjorde i till exempel Sätra för tre veckor sedan. Bland dem att information borde komma ut snabbare, anhöriga borde bli erbjudna stöd av sjukvården direkt och avhopparverksamhet borde finnas på plats.

– Vi vet att det är just de närmaste dagarna efter en sån här händelse som fler kan känna en ökad motivation att hoppa av kriminaliteten och ta tag i sina liv. Det är då de känner att det här börjar bli läskigt. Då ska avhopparverksamheten finnas där, det ska kicka igång direkt, säger Jönsson.

Stadsledningskontoret har nu fått i uppdrag att ta fram en slags manual för hur stadsdelar kan agera och vilka olika aktörer som kan kontaktas när en skjutning ägt rum.

– Varje ärende kommer fortfarande ha sina speciella förutsättningar. Men det kan inte vara så att varje stadsdel ska uppfinna hjulet varje gång, redan från första timmen måste saker och ting vara igång, säger Jönsson.

Går på köparna

På lång sikt gäller det att jobba förebyggande, bland annat med machonormer och impulsivitetskontroll, för att få stopp på skjutningarna, tror socialborgarrådet. Staden har också inlett ett forskningssamarbete med polisen, för att se vad som funkat bra på andra ställen.

Men ska man stoppa våldet måste man också komma åt det som driver det, säger Jan Jönsson.

– Vi vill sätta mycket mer fokus på festdrogandet i Stockholms nattliv, och hoppas att kunna ha en konkret form för det efter sommaren. Drogerna är en viktig motor för de kriminella grupperingar som ofta kopplas till mord och skjutningar, men själva drogandet sker oftast i helt andra miljöer än där skjutningarna sker. Här handlar det om människor från ganska rika områden med stabila förhållanden – och de har ett stort ansvar för den situation som uppkommit. Det är lätt att lägga all skuld på utsatta områden, men den ekonomiska drivkraften är oftast inte där.

Ingen gripen efter morden i Sätra

Ministern: Skjutningarna är en nationell kris

"Låt oss sörja idag, men komma tillbaka starkare imorgon"

Sätra samlades i sorgen och ilskan

Sätra i sorg efter misstänkt dubbelmord

Två personer hittade döda i Sätra

Det här gjordes efter morden

Torsdag 11 april: Samma kväll som två unga män hittades mördade i Sätra riktades stadsdelens fältare och fritidsledare till Sätra. Även stadens kommunala ordningsvakter och Lugna gatan var på plats.

Fredag 12 april: Sätraskolan hade en krisgrupp på plats tidigt under morgonen och skoldagen avslutades klockan 13.30. På stadsdelsförvaltningen beslutar man om att fältare och fritidspersonal ska finnas på plats under hela helgen till klockan 24.00. En kristelefon öppnas och det beslutas att medborgarkontoret i Skärholmen ska vara öppet med krisstödspersoner under fredagskvällen och lördagen. Även fritidsgårdar som brukar vara stängda på lördagar öppnar. Information om stöd skickas ut på flyers, internet och Facebook.

Lördag 13 april: Ytterligare en person dödas i Sätra. Stadsdelsdirektören sammankallar en krisledningsgrupp och det planeras för fler trygghetsskapande insatser.

Därefter: Veckan därefter och fram till Valborg hade stadsdelen och socialförvaltningen personal i form av fältare och stödpersoner i gula västar på plats kvällstid. Även stödtelefoner har varit öppna.