AVSLÖJAR. En dagbok på villovägar har hittat hem till Barbro Gramén och Stig Geber i Grödinge. Foto: Claudio Britos

Tonårsdagbok dök upp på loppis – 150 år senare

Fester, kompisgäng, kläder och en mamma som inte förstår en. Vilken tonårsdagbok som helst? Absolut, bara att den här är skriven på 1800-talet.

  • Publicerad 08:40, 4 maj 2019

Under sex somrar på 1870-talet skrev Elin Sirenius i sin dagbok. I fyra små häften skrev hon om flirtar på herrgårdsdanser, om skogsutflykter i krinoliner och korsetter och om att köra hästar i fyrspann längs landsvägarna i Grödinge.

Sedan gifte sig Elin och blev herrgårdsfru i Finland. Åren gick och dagboken kom på drift. Men så dök den upp igen, på en loppis i Malmköping.

Sörmlands museum tog hand om den och så småningom hamnade den i händerna på Uttranbon Stig Geber och Barbro Gramén, ordförande för Grödinge hembygdsförening. De har nu tillsammans gett ut dagböckerna som en bok.

– Det är något spännande med tonårsdagböcker. Och det finns inte många dagböcker bevarade på det sättet. Det är det roligaste jag gjort på många år, säger Barbro.

Så vem var då Elin?

– Hon framstår som sportig och fri. Här klänger hon runt i skogen och hakar upp sig på buskarna, och simmar och badar i sjöarna. Jag tror hon var friare här. I Göteborg var det mer socialt reglerat, säger Barbro.

Elin var nämligen göteborgska till vardags. Hennes pappa var grosshandlare och i Göteborg levde hon ett societetsliv med ganska stränga förhållningsregler kring uppträdande och umgänge.

Men på somrarna tog familjen antingen tåget på den nyanlagda stambanan från Göteborg till Tumba eller båten på Göta kanal, för att fira sommarlov på gården Norlinger i Grödinge.

ELIN SJÄLV. Norlinger gård vid tiden för Elins dagbok. Elin och hennes yngre systrar spelar krocket på gårdsplanen. Gården är i dag i privat ägo. Foto: Grödinge Hembygdsförening

– Det var många ungdomar i alla gårdarna och de träffades mycket. Och hon var kavat och körde själv med flera hästar. Ibland brakade det ihop och de körde i diket, berättar Stig.

Han pekar ut över Malmsjön mot gården som ligger på andra sidan.

– Där är Malmsjö gård och där bodde en änkefru som besöktes varje år. Det var lite mer formella visiter, men när de skulle dit tog de en roddbåt och rodde över. Det var trevligare än att gå landsvägen runt, säger han.

Från herrgårdsfesterna berättar Elin i sin dagbok vilka som var med, om klänningarna hon hade på sig, hur de dansade fyrmanspolka så de krockade in i varandra och hur hennes yngre syster en gång blev bjuden på cigaretter i parken.

”Mamma förstår inte”

Hon är rätt saklig och kortfattad. Under första året spricker hon upp i tonårsförtvivlan om att ”min mamma förstår mig inte”, men annars är det inte mycket känslor som spricker fram.

Men Stig och Barbro har ändå en ganska klar bild av vem hon var.

– En framåt tjej. Initiativrik och populär. Och inte alltid så snäll. Bland annat fanns det en herr Stråle i kretsen av ungdomar och han blev nog lite mobbad verkar det som, säger Barbro.

– Ja hon kunde nog vara lite småelak i sällskapslivet, säger Stig.

GENVÄG. När Elin skulle besöka änkan på Malmsjö gård så rodde hon över. Det var smidigare än att åka landsvägen runt Malmsjön. Foto: Claudio Britos

Elin och hennes kompisgäng åker ofta till Stockholm med stambanan från Tumba. Men mest håller de till runt varandras herrgårdar i Grödinge.

– De klängde runt i skogen mycket. Plockade svamp och kokade kaffe. Hon nämner till exempel ett utsiktspunkt som de klängde upp till, väldigt otillgängligt. Jag förstår inte hur de med långklänningar och alla grejer kunde ta sig fram genom skogen, säger Stig.

– Vid ett tillfälle berättar hon att de stannade i skogen tills det blev mörkt och då fastnade de i ett buskage, säger Birgitta.

Eldsvåda

En annan gång orsakade kompisgänget eldsvåda vid Getaren, när de en midsommar skulle vaka in solnedgången och kokade kaffe över en eld som spred sig i gräset.

Av det intensiva klassamhälle som präglade livet vid herrgårdarna berättar Elin inte mycket. Personalen på de olika gårdarna nämns bara i förbifarten som någon som finns i bakgrunden och fixar maten eller ror båten åt dem.

– Hon skriver att det ordnades midsommarfirande för folket och att de gick ner och tittade. Men sedan hade de egen dans för familjen uppe i salongen. Hon kommenterar det inte vidare, utan berättar bara att det var så, säger Birgitta.

Häst bet ihjäl skötare

– Men hon berättar om en hemsk händelse, där en häst bet ihjäl en skötare. Han gick in i spiltan och hästen tog tag i hans nacke och bet ihjäl honom. Det skriver hon om i dagboken, säger Stig.

I kyrkböckerna och artiklar i Dagens Nyheter och Aftonbladet har han fått bekräftat att hästen faktiskt bet ihjäl skötaren och att en veterinär sedan avlivat hästen. Enligt tidningsartiklarna om händelsen hade skötaren blivit ombedd att sitta på hästens huvud när den skulle kastreras. Detta mindes alltså hästen många år senare.

– Hästen hette Napoleon och honom hade Elin kört själv många gånger. Han är omnämnd i dagboken ett flertal tillfällen. Han var en trotjänare i stallet. Sådana detaljer berättar hon, varvat med detaljer om en klänning som någon sömmerska inne i Stockholm skulle sy upp åt henne, säger Birgitta.

Sista inlägget i dagboken skrev Elin när hon flyttat till bruksgården i Finland tillsammans med sin nyblivna man. ”Jag hoppas jag ska trivas här fast det är så långt hemifrån”, skriver hon.

– Man anar att hon är orolig även om hon inte skriver det. Och där slutar det. Det hade lika gärna kunnat sluta mitt i en mening, någonstans i svampplockningen, säger Birgitta.

RADARPAR. Stig Geber och Barbro Gramén har tillsammans gett ut Elins dagböcker. Barbro har varit redaktör och Stig har varit faktagranskare. Foto: Claudio Britos

Hur gick det sen?

Elin levde mellan 10 och 15 år med sin man Albin på hans familjegods i Finland.

Sedan kom hon tillbaka till Grödinge och slog sig så småningom ner vid Malmbro gård, som nu är golfbanans klubbhus. Där levde hon fram tills hon dog 1956, 99 år gammal.

Elin och Albin fick en dotter, Siri. Hon gifte sig med greven Stenbock och de levde tillsammans på gården Korsnäs. De fick inga barn och på gården Korsnäs har Hare Krishna-rörelsen numera ett tempel.

GRÖDINGELANDET. Korsnäs gård, dit Elins dotter Siri så småningom flyttade. Nu har Hare Krishna-rörelsen sitt hem här. Foto: Henrik Lindstedt

Boken om Elin

Elins tonårsdagbok ges ut av Balkong förlag med stöd från bland annat Botkyrkas Kreativa fonden.

11 maj klockan 14.00 är det bokrealease på Vasastugan i Vårsta. Då kommer Barbro Gramén och Stig Greber berätta om sitt arbete med boken. 50 kronor kostar inträdet och då kommer det ingå kaffe och kaka, samt specialpris på boken.

LÅNGTIDSPROJEKT. Boken är ett resultat av flera års arbete. ”Det roligaste jag gjort på många år”, säger Barbro Gramén. Foto: Claudio Britos