Spader. Erik Weiland (sång och bas), Elis Kröger (bas, sång och gitarr), Daniel Schenk (lead gitarr) och Stefan Asplund (trummor).

Torpets kids har fått Spader

De hade knappt tagit ett ackord. Inte heller funderat på att starta band. Sedan tog personalen på Torpet dem under sina vingar och i dag, två år senare, släpper de sin första singel på Spotify. Det här är Spader.

  • Publicerad 12:06, 29 nov 2019

2017. Ett dammlager har lagt sig över förstärkarna på ungdomsgården Torpet i Segeltorp. Musikintresset bland kidsen har börjat sina och Torpets svältfödda musikledare Sofie Conte jagar nya talanger.

In kliver sjundeklassarna Elis Kröger, Stefan Asplund, Erik Weiland och Daniel Schenk. Det är första året de får komma in på Torpet och ingen av dem hade någon direkt tanke på att starta ett band. Då hugger Sofie klorna i dem och visar dem instrumenten, reprummet och förstärkarna.

Hon kopplar in en elgitarr och sätter plektrumet mot strängarna. Ut strömmar de första ackorden till AC/DC:s Highway to Hell.

En gnista tänds.

2019. De fyra vännerna kallar sig Spader. De har förkastat tidigare namn som Undercover och New Voice.

– New Voice lät som om vi var en sånggrupp typ. Spader är mer catchy och punk, säger Stefan Asplund.

– Det handlar mest om känslan, att få spader, säger Erik Weiland.

De har tagit sig igenom ett gäng genrer sedan starten. Det som började i klassisk gubbrock har utvecklats till punk.

– Vår framtid är punkig. Vi inspireras av Refused, KSMB och Ebba Grön. Vår första tydliga punklåt hette Ebba Blå och det är ju en dröm att få spela på Oasen, säger bandets gitarrist och textförfattare Elis Kröger.

De sitter i en soffa på Torpet, är hemtama. I morgon ska de fira sitt första Spotify-släpp med en spelning på samma ungdomsgård. Det blir bandets åttonde spelning. För två år sedan hade killarna knappt tagit ett ackord.

Vad är punk?

– För mig är det mest budskapet, texten är viktig och den måste betyda något, säger Elis.

– Det handlar också om det instrumentala, det ska vara snabbt och enkelt och ha mycket energi, säger Stefan.

Känner ni igen er i den dystra förortsverklighet som Ebba Grön och liknande band från punkens födelse sjöng om?

– Det har nog blivit bättre, vi har nog inte upplevt det där tråkiga, säger Daniel.

– Jag har haft det ganska tråkigt under perioder i mitt liv, så på ett sätt. Men de senaste åren har vi haft bandet och har haft fri tillgång till Torpet och replokalen. Det har öppnat dörrarna till så mycket annat, säger Elis.