EXOTISKT. Så här ser Henrika Margareta Schröder ut när man möter henne i det Tottieska hemmet på Skansen. Hon bodde både i det Tottieska huset på Skeppsbron och på Tullinge gård. Foto: Skansen/Sophie Bordenave Lindborg

Tottie från Tullinge planerade för slavhandel

En gång för 200 år sedan var Anders Tottie och Henrika Margareta Schröder herr och fru Tullinge gård. Deras väg slingrade hela vägen till hamnarna på Guineakusten och tillbaka förbi Skeppsbron innan den slutade på Botkyrka kyrkogård. En väg kantad av kryddor och frasande siden, nattmössor och människohandel.

  • Publicerad 07:00, 28 sep 2019

”Wälsignelse och Frid Öfwer deras Hvila”.

Så står det på en sten på Botkyrka kyrkogård. Den är täckt med lavar och en liten grön skylt vid stenen avslöjar att kyrkan har gravrätten – det finns alltså ingen släkting eller vän som sköter om och betalar för den här graven.

– Jag fick leta länge innan jag hittade den. Men när jag väl hittade den så tänkte jag att att det nog var en sådan plats som en förnäm person fick, nära ingången till kyrkan, säger Tullingebon Andreas Bylger.

HISTORISK. Andreas Bylger som själv bor nära Tullinge gård är väldigt intresserad av platsens historia. ”Det är synd att den herrgård där Anders och Henrika bodde brann ner 1943. Den hade jag gärna sett”, säger han. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

Han har länge intresserat sig för historierna kring Tullinge gård och hittade Tottie i en skrift från 1802. Där stod det, översatt från latin, ungefär att i det på Tullinge gård bor en ”världsmedborgare och grosshandlare” – Anders Tottie.

– Han var barnbarn till en skotte som flydde undan förföljelserna efter Stuartkriget och som grundar en tobaksfabrik i Stockholm. Och på den vägen är det, säger Andreas Bylger.

Anders Totties skotska farfar blir rik på sina tobaksaffärer och hans pappa blir ännu rikare genom att starta Stockholms Stads Brandförsäkringskontor.

Businessbygge à la 1700-tal

Henrika Margareta Schröder föddes 1746 in i en lika mäktig handelsfamilj, som också gjort sina pengar på tobak. Att hon gifte sig med Anders var ett klassiskt exempel på hur business byggdes på 1700-talet.

– Man gifte sig ofta inom handelshusen. Det var nog en blandning av att vilja gifta sig fördelaktigt och att man umgicks i samma kretsar. Man förenade lite nytta med nöje, helt enkelt, säger Ewa Kron.

Hon är kulturhandläggare på Skansen där det Tottieska hemmet står uppbyggt. Det är inredningen från den Tottieska malmgården som flyttats hit från Södermalm – en gård som var byggd åt Anders föräldrar Charles Tottie och Maria Arfwedson. Anders ärvde den när hans mor dog på 1790-talet, men han och Henrika bodde aldrig där.

PAMP. Anders pappa Charles Tottie tjänade storkovan på bland annat försäkringar. Här är han med Vasaorden runt halsen. Han dog 1776.

LYX. I det Tottieska hemmet på Skansen kommer inredningen delvis från den Tottieska malmgården, men där bodde Anders och Henrika aldrig. ”Vi vill visa ett hus i staden och här får familjen Tottie representera en period och sig själva, säger Ewa Kron som är kulturhandläggare på Skansen. Foto: Skansen

I stället fanns deras hem, och imperium, i det Tottieska huset på Skeppsbron. Där tronar handelshuset Tottie & Arfwedson, med Anders som delägare och, modernt uttryckt, styrelseordförande, med hans kusin Carl Arfwedson som operativ vd.

Tullingegård med 30 rum

Men Anders och Henrika hade också olika gårdar runt om i Sverige, som försåg huset i stan med grönsaker, frukt och blommor. Bland dessa var Tullinge gård ett. På den tiden fanns det en herrgårdsbyggnad på gården med utsikt över Tullingesjön och runt 30 rum.

För Anders och Henrika, som förlorade sitt enda barn i smittkoppor innan hen blivit ett år gammalt, kan hela 30 rum tyckas lite onödigt stort. Men för dessa två var pengar inget problem.

Under 1700-talets andra hälft har deras handelshus nämligen kommit att bli ett av Sveriges mäktigaste. Handeln med Ostindien är i full gång, Europas kolonialmakter slåss om att dominera handelsrutterna och Anders Tottie och hans kusin har gett sig in i kampen.

Människohandel

Ut i världen exporteras järn, tjära, trä och mässing. Och tillbaka kommer kryddor, socker och exklusiva tyger. På väggarna i huset på Skeppsbron sitter exotiska träslag som skulle visa besökarna att det här var en plats som stod i direktkontakt med världshandeln.

– Cederträ och mahogny är träslag som inte finns i Sverige och som var dyrt även på 1700-talet. Att fylla huset med detta visade familjens välstånd och handelsmöjligheter, säger Ewa Kron.

Men med kolonialhandeln på 1700-talet kommer inte bara handel med kryddor, te och siden, utan även med människor.

Ett västindiskt kompani grundades 1786, ett år efter att det första svenska handelsfartyget anlänt och satt sin blågula flagga i den karibiska ön St Barthelemy. Det kompaniet var Tottie & Arfwedsson med och grundade och de hade långgående planer på slavhandel.

– Man förberedde ett svenskt fartyg för handel på västafrikanska kusten, handlade upp last och anlitade en kapten, säger Victor Wilson, forskare i historia vid Uppsala universitet.

Sålde röda och vita nattmössor

Det köptes in ett parti brännvin från Bordeaux och 250 gevär från Norrtälje. Dessutom handlades det upp speglar, målade blecksnusdosor, rakknivar samt röda och vita nattmössor.

Allt skulle säljas på Guineakusten där kompaniet sedan skulle köpa människor och frakta dem tillbaka till S:t Barthelemy där de skulle säljas som slavar.

– Men man förberedde expeditionen precis innan Gustav III:s ryska krig bröt ut. Då blev farvattnen i Östersjön så osäkra att man inte ville segla ut. Bland annat blev ett av svenska västindiska kompaniets skepp kapat av Ryssland 1787, berättar Victor Wilson.

SISTA VILAN. Anders och Henrika är begravda på Botkyrka kyrkogård. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

Riskerna blev för stora för att ge sig in i den transatlantiska slavhandeln.

– Jag skulle säga att Tottie & Arfwedsons slavhandelsprojekt stannade vid planeringen, och relativt lite av dessa planer förverkligades, säger han.

Men även om just Tottie & Arfwedson drog sig ur slavhandeln så var andra svenskar involverade i den, menar Victor Wilson.

En av de största slavhandlarna på S:t Barthelemy var till exempel stockholmaren Adolf Fredrik Hansen. Han var en av de första svenska handelsmännen på ön och dog där 1844.

Spenderade sista tiden i Tullinge

Vid det här laget var Anders redan död. Under hans sista år spenderade han och Henrika mer tid på landet i Tullinge.

1816 begravs Anders Tottie på Botkyrka kyrkogård och 14 år senare får han sällskap av Henrika.

”Brukspatron och grosshandlare” står det vid Anders namn. Vid Henrikas namn, som på gravstenen har sitt tyska stavning och flicknamn, står inget annat än ”dess maka”.

IDYLL. Herrgården där Anders och Henrica bodde låg framför de två vita flygelbyggnaderna på Tullinge gård. Det huset har dock brunnit ner. Foto: Sophie Bordenave Lindborg

Tullinge gård

Ett säteri anlades på platsen under 1630-talet av Johan Adler Salvious, som var diplomat och fredsförhandlare under trettioåriga kriget.

Huvudbyggnaden som Anders och Henrica Tottie bodde i byggdes på 1760-talet. Den brann dock ner en vinternatt 1943. Brandbilarnas vatten hade frusit till is och huset brann ner på bara några timmar.

I dag ägs gården av Svenska kyrkan. Botkyrka församling använder vissa av byggnaderna som församlingshem.