Stammis på Garnadiset. Tjusningen med att sticka ligger i att få skapa något med händerna, enligt Simone Björk. Hon lärde sig hantverket när hon var sex–sju år och plockade upp nålarna på nytt för några år sedan. "Jag har virkat en del också, det var det som körde mig in på den här riktningen", säger hon. Foto: Sofie Axelsson

Trenden: Söderort har drabbats av stickfeber

Runtom i Söderort poppar de upp: stickkaféerna. Och i Bandhagen skvallrar besökssiffrorna i den lokala garnaffären om en trend värd att nysta i. Vad är det med stickning som lockar så?

  • Publicerad 08:30, 1 mar 2020

Jag tror absolut att det är en större trend i dag än för tio år sedan.

– Det tar längre tid och är bra mycket dyrare än att köpa en tröja i en butik, säger Simone Björk.

Ändå kan hon inte låta bli att sticka. Så fort Simone får chansen åker garnet och nålarna fram, vare sig det är framför teven eller i bilen (men inte när hon sitter i förarsätet, försäkrar hon).

För det mesta stickar hon åt andra, och resultaten lägger hon upp på sitt Instagram-konto "knittedbybjork".

– Jag tror absolut att det är en större trend i dag än för tio år sedan. Folk tänker mer ekologiskt och hållbart; man vill hellre ha en kofta i 100 procent alpacka än en i akryl som gjorts av barn i Bangladesh, säger Simone om stickningsfenomenet.

Som så mången gång förut har hon i dag vägarna förbi Garnadiset i Bandhagen, där hon inhandlar fem nystan som ska användas till en kofta i storlek 12–18 månader.

Få vill ha konstgjort

Även Garnadisets ägare Sofia Sundström upplever ett ökat intresse för stickning.

– Jag har jobbat med det här sedan början av 2000-talet och ser en stor skillnad i kunders medvetenhet om material. Det är få som vill ha konstgjort material i dag, säger hon.

Det växande intresset för stickning innebär olika förutsättningar för yngre och äldre. Till exempel när det gäller var man hämtar information om hur man stickar ett plagg.

– Den yngre generationen har lärt sig att sticka på internet och de flesta beskrivningarna där är på engelska. Det ställer till det för de äldre. När jag öppnade den här butiken sålde jag inga fysiska beskrivningar men nu gör jag det, säger Sofia.

Hon har tidigare arrangerat välbesökta stickkaféer – eller syjuntor om man så vill – i butiken, men lade nyligen ner dem på grund av arbetsbörda och platsbrist.

Gemenskap och trygghet

I stället frodas stickkaféerna på andra håll. Mittemot Garnadiset ska ett vegankafé dra i gång en sådan verksamhet, och i Svedmyra har den lokala hyresgästföreningen Myran gjort samma sak. Vid det första tillfället dyker fem deltagare upp i föreningslokalen, vissa mer erfarna än andra.

Enligt dem är gemenskap och trygghet i området skäl till att satsningen behövs.

– Det är avkopplande och kreativt, och man får idéer av varann, säger stickentusiasten Ingela Ståhlbrand.

Bredvid henne sitter en något yngre kvinna som precis påbörjat sitt förstlingsverk i form av en klänning ("efter mycket svordomar ska det nog bli bra"). På andra sidan bordet en nioåring som i tidningen vill kallas för "Isa". Än har hon inte huggit tag i nålarna, det får vänta tills vi journalister har gått. Men en mössa ska det bli.

"Fint och kul", tycker Isa om stickning.

– Jag tror att mina killkompisar tycker att det är ...

(Hon gör en "tummen ner"-gest.)

– ... men tjejer är nog intresserade.

Ingela konstaterar att många killar i stället virkar.

– Det kanske är för att det är enklare att hålla i bara en nål, säger hon.

Galen i garn. "Jag älskar att sticka, det har jag gjort i 60 år", säger Ingela Ståhlbrand. Foto: Sofie Axelsson

Gammal i garnet. Sofia Sundström har koll på om stickning trendar: "Min gamla chef har sagt att när kunderna frågar efter grovt garn är det på uppgång, för det betyder att de stickar snabbt." Foto: Sofie Axelsson

Även i Bagis, där Bagarmossens biblioteks vänner arrangerat stickkaféer sedan januari 2016, är det i princip enbart kvinnor som lockas till träffarna.

– Jag kan bara gissa att det beror på tradition. Om man ska följa ett mönster är det ju ungefär som att bygga med Lego. Det finns egentligen ingenting i stickningens natur som gör att det skulle vara kvinnligt jämfört med att till exempel tälja, säger medarrangören Charlotte Thorén.

Hon tror att stickningsintresset kommer att hänga kvar en lång tid framöver.

– Det ligger väl lite i tiden med hållbarhet att göra något som är långsamt, som slow cooking och sådant.

Kan det också ha att göra med skrytfaktorn, att man visar upp ett plagg som man gjort själv?

– Ja, samtidigt som målet inte är att det ska synas så tydligt att det är hemmagjort. Då har man inte lyckats så bra.

I Svedmyra hoppas man på att antalet deltagare ska öka framöver. Ett första steg kan vara att värva Ingelas partner Johan Kangaslampi, som än så länge sitter för sig själv utan något nystan.

– Det är hemtrevligt tycker jag, men det räcker att titta på, säger han.

Så du är inte intresserad av att själv börja sticka?

– Vem vet, det gäller bara att våga göra det.

Tre stickkaféer i Söderort

Farsta bibliotek

Arrangören: "Det är drop-in, så det är bara att dyka upp när du kan. Ta med valfritt handarbete. Vi ses vid ett bord i cafét."

Nästa tillfälle: 3 mars kl. 17:00–19:00.

Bagarmossens bibliotek

Arrangören: "Ta med dig ditt projekt och material, vi bjuder på enkel fika och trevligt sällskap."

Nästa tillfälle: 4 mars kl. 18:00–19:30.

Myran Lokala Hyresgästföreningen

Arrangören: "Kom en gång eller alla gånger, ingen anmälan! Ta med eget material eller använd vårt ”provapå-kit”. Vi bjuder på fika."

Äger rum på Postiljonsvägen 28. Nästa tillfälle är 5 mars kl. 18:00–20:00.

Godisförsäljningen sjunker i coronatider

Nyheter Butikerna hoppas på påsklyft: "Det är en stark tradition" Vad är väl den gula högtiden utan påskägg? I coronavirusets tidevarv märks dock en minskad försäljning av lösgodis – fastän det inte finns något som tyder på att du kan bli smittad genom att äta det.tisdag 31/3 12:01