TRUBADUR. Inspirationen pensioneras aldrig, därför fortsätter Stefan Demert att spela och dikta även på äldre dagar. Foto: Carina Bergwik

Trubadur med bravur diktar även efter pensionen

Kreativiteten låter sig inte domderas. Åtminstone inte för Stefan Demert. Ibland kommer suget efter att skapa i en våg av inspiration, andra gånger måste tankarna jäsa. Inte heller försvinner den med åren. Trubaduren må vara pensionerad, men så ej hans musa.

  • Publicerad 06:00, 6 jan 2012


Visor och Bockfot. Så hette det under vis–boomens 70–tal, när Stefan Demert var rejält i farten tillsammans med Jeja Sundström, Björn Ståbi och Sid Jansson. Den trallande kvartetten fyllde folkparker och hembygdsgårdar över hela Sverige med sina frejdiga melodier. Folkmusiken var firad, utsvängda jeans oundvikliga, och Stefans skivor klättrade snabbt upp på topplistorna. Två stycken sålde guld.

– Jag hade oerhört roligt under den tiden, minns Stefan Demert, som numera bor i ett radhus i Sollentuna tillsammans med sin sambo och katten Mysan.

– För mig hände allt helt plötsligt, kontrakt och bokningar och allt. Bara sådär så var man efterfrågad.

Då, när hans framgång började, var Stefan Demert nära trettio år gammal och en relativt okänd deltagare i folkfesten i Eskilstuna 1969.

– Jag var ju inte direkt någon purung debutant, erkänner Stefan Demert, och skrattar lite åt hur han chockades av Aftonbladets rubrik efter hans spelning.

– Det stod någonting i stil med ”Okänd trubadur slog ut Cornelis”. Det var nästan pinsamt. Fast visst var det kul, jag kastade mig ju på telefonen och sade åt morsan att köpa tidningen.

Startskottet för karriären innebar slutet på en lång period av depressioner och osäkerhet. Efter att ha gått ut Realskolan så ville Stefan Demert nämligen bli tecknare. Han gick redan på kvällskurser i Konstfack medan han samtidigt arbetade som litograflärling, men det kändes inte som om tiden räckte till. Istället ville han utöka konststudierna till heltid. Kompisarna tecknade, och nog skulle Stefan själv klara av det lika bra. Men när brevet kom och hans mor läste beskedet på hans ansökan fick han sig en knäck.

– Jag kom inte in. Det kändes som en riktig snyting. Jag var helt vilsen, bara totalt nedstämd. Självkänslan var körd i botten.

Stefan Demert slutade med kvällskurserna och hade ingen klar riktning under de tio åren som följde. Han gick till ett jobb från ett annat för att tjäna pengar, främst lagerjobb. Sina visor fick han skriva vid sidan om. Erfarenheterna har låtit honom bilda en stadig livsfilosofi, och han berättar att det egentligen inte spelar någon roll vad för titlar och utmärkelser någon samlar på sig.

– Det viktiga är hur man är, där man är. Man ska vara schysst, det är det som betyder någonting. Livet är en moralisk upplevelse.

Likväl har han fått åtskilliga priser under karriären, däribland Olrogsstipendie, Taubepris och Nils Ferlin–sällskapets trubadurpris. Men det är en annan historia som värmer mest om hjärtat.

– Det var i Malmö, vattenfestivalen... Jag tror i slutet av 80–talet, säger Stefan Demert.

En man kom då plötsligt fram till honom och skakade hans hand med en allvarlig blick.

– Han sade ”Tack, du har räddat mitt liv”. Det måste ha varit någon visa som han fått hjälp av, fast jag vet egentligen inte alls vad det handlade om. Han försvann så snart han tackat och tagit i hand.

Stefan Demert har legat bakom många kända visor och limmerickar, som ”Balladen om den kaxiga myran” eller ”SJ, SJ gamle vän”, och när det pockar så måste han ännu ta fram penna och papper och skriva ner några versrader. Trots att han idag är 72 år ger han sig fortfarande ut och spelar, senast på konsert med Rotebrokyrkans kör lördagen den 12 november. Men bokningar via e–mail tycker han inte om.

– Det är mest min sambo som har koll på e–posten. Jag är inge bra på det där. Jag förstår inte varför man inte ringer istället, det är ju mycket enklare.
Ofta är det svårt att komma överens om uppdrag via mail, och Stefan tar prissättning som exempel.

– En del skickar e–post och frågar efter en prislista. Problemet är att det inte finns någon prislista; det där kommer man ju överens om efter förutsättningarna.

Pensionärsföreningarna vet hur proceduren går till. När de ringer tar de alltid upp frågan om betalning sist.

– Jag förstår ju att de inte har så stora resurser, så jag brukar oftast fråga: hur mycket passar för er? Då svarar de ”Njaa... det vore bäst om det inte blev för mycket...”

Stefan skrattar lätt.

– Man får utgå från det.

Relaterad information

Mer om Stefan Demert

Familj:
Stefan Demert bor i Sollentuna med sambon Carina, 52, och katten Mysan, 11
Stefan har också dottern Anna, 44, som bor i Stuv på västkusten
Carina har sonen Emil, 24, som bor i Linköping
Favoritmat: Husmanskost

Stefans Diskografi:
Visor för smutsiga öron (1970) Guld
Marsch på er alla pannkakor (1971) Guld
Den siste ornitologen (1973)
Jeja & Stefan (1975) – med Jeja Sundström
Sidensammetrasalump (1978)
Till Anna (1981)
Katten och andra visor (1993)
Å vi È AIK (2002)
 
Böcker:
"Utsikt från en studsmatta" (1996).
”Edith Amalia” (2001) om Stefan Demerts mor och hennes sista tid i livet. I Sverige har den kommit att användas inom pedagogisk undervisning.
 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Fler nyheter i Vi i Sollentuna

Bussförarnas stress måste utredas

Nyheter Bussförarnas stress måste riskbedömas. Det slår Arbetsmiljöverket fast och har utfärdat ett föreläggande med vite mot SL:s leverantör.onsdag 19/9 11:06

Fortsatt renoveringsiver i Stockholm

Nyheter Det senaste årets oro på bostadsmarknaden tycks inte ha påverkat renoveringslusten bland Stockholms invånare. Hittills i år har vi köpts rot-tjänster för miljarder, visar siffror från Skatteverket.onsdag 19/9 9:09

Svampälskarnas tid är nu

Nyheter Gott om soppar i Sollentunaskogarna Den extremt varma och torra sommaren gjorde att många svampälskare började misströsta. Men efter några rejäla regnskurar för ett par veckor sedan kunde de andas ut. Nu finns det nämligen gott om...tisdag 18/9 16:00