Mumieskräck. Under några dagar var Sätramumien toppnyheten i kvällspressen. "Det här var nog det största som hänt Sätra", säger Marianne Lindqvist, som fortfarande har ett nummer kvar av tidningen. Foto: Lars Nyberg/Expressen/TT, Claudio Britos

Våren då mumieskräck tog över en hel förort

Mumieskräck i Stockholmsförort! En mumie som slog ihjäl katter, skrämde hästar i sken och ylade som varulv spred terror i Sätra under några rysliga månader. Men vad var det som hände egentligen skräckvåren 1973?

  • Publicerad 18:08, 31 okt 2018

Det är en kylig kväll i mars 1973. Thomas Fergéus, då elva år, har hängt med kompisarna på jakt. Några har dragit iväg på mopeder, andra letar i skogen. Själv står han och håller vakt där några skogsstigar korsas, nära båtklubben i Sätra.

– Jag stod där med mina stora ficklampa och skakade av rädsla. Och när jag var som mest rädd såg jag en gestalt som rörde sig vid båtarna bakom träden, en bit ifrån, minns han.

Två dagar senare är han på bild i Expressen, med rubriken "Thomas, 11, har sett mumien!". Men vi återkommer till det.

Något hade hänt i området den vårvintern. Lärare skakade sin huvuden i förundran, polisen var förbryllad, ungarna livrädda, tonårsgrabbarna vädrade blod. Ordet på allas läppar: Mumien.

Det sades att han slog ihjäl katter, skrämde hästar i sken och ylade som en varulv.

– Jag minns hur min son alltid ville att vi skulle få in katten på kvällen, så inte mumien skulle få tag på den, minns Marianne Lindqvist, som vid den tiden var 44 år, och skrattar.

I Sätraskogen, vid vattentornet och andra kusliga områden – där sades det att mumien höll till. Foto: Claudio Britos

Jag minns att vi levde i skräck, på riktigt.

Under flera år undvek Ann-Britt Wåhlin det lilla berget vid Björksätravägen. "Mumien fanns där, det visste man". Foto: Claudio Britos

Flera påstod sig ha sett honom. Signalementet: vitklädd, med vit huva, stel gång och armarna lätt uppsträckta.

– Jag minns att vi levde i skräck, på riktigt. Det sades att mumien fanns på en bergknalle vid Björksätraskolan och vi var så rädda att vi alltid sprang förbi den på väg till och från skolan, säger Ann-Britt Wåhlin.

Hon var elva år på den tiden och gick i femman på Björksätraskolan.

– Varje rast när vi var ute sneglade vi bort mot knallen. Några modiga var där och gick runt, men jag vågade aldrig. Varje dag samlades man och fick rapporter, det var vilda historier om folk som mött mumien. I närheten av skolan hängde gasbindor i träden. Det kändes helt verkligt, det var ingen tvekan om att den fanns, säger hon.

Jakten börjar

Ryktet om mumien börjar spridas. Allt fler ungdomar beväpnar sig med hockeyklubbor och påkar för att på sina mopeder jaga rätt på mumien. Vissa står på vakt vid det gamla ridstallet.

– Vi var ju småkillar och hade inte så mycket annat att hitta på. Nu blev det här vårt stora fokus. Vi samlades kanske sex stycken och drog och jagade mumien, men vi hade ju verkligen ingen aning om vad vi skulle göra om vi såg honom, skrattar Thomas Fergéus.

Men skräcken växer i Sätra. Den börjar närma sig hysteri.

– Det blev bara större och större. Till slut blev det så att folk inte vågade gå ut på rasterna på Björksätraskolan, någon tjej skrek från skolgården om mumien och alla gömde sig, berättar Thomas Fergéus.

Även de vuxna börjar märka av det. Vissa gav barnen utegångsförbud, andra, som Marianne Lindqvist försökte förklara att mumier inte finns på riktigt.

– Egentligen borde jag inte tro på det. Men så många har ju sett honom. Och barnen är livrädda. Häromdagen kom en liten flicka till mig och grät alldeles förtvivlat. Hon vågade inte gå hem. Jag fick be kvarterspolisen följa med henne hem, berättade korvgubben Georg Gustafsson till Expressen då.

Mumiejakt. Många av barnen och ungdomarna i området gav sig ut på mumiejakt, beväpnade med ficklampor och hockeyklubbor. Thomas Fergéus, i mitten, som då bodde i Bredäng, var en av dem. Foto: Lars Nyberg/Expressen/TT

Kvällstidningarna får nämligen nys om händelsen. Både Aftonbladet och Expressen åker till Sätra och hänger med i jakten på den rysliga figuren. Och de drar på – stort.

Den 26 mars täcks Expressens förstasida av rubriken "Mumieskräck i Stockholmsförort". På bilden har en man klätt ut sig till mumien, enligt de anmälningar polisen fått in. Ett stort och högt bandage, med bara en springa för ögonen.

Polisen utreder

För anmälningar får polisen in. De vet inte exakt hur de ska utreda mumiens brott, men det borde vara någonstans mellan "ofredande" eller "förargelseväckande beteende". Skulle mumien åka fast var det runt 500 kronor i böter som väntade.

– Vi spanar på fullt allvar, men vi har nog inte stor chans med en bil som det står "Polis" på, konstaterar polisassistent Mats Lindkvist till Expressen, den 27 mars 1973.

Kvarterspolisen Ingvar Hofstedt började jobba som kvarterspolis i Sätra den 1 januari 1973. När mumieskräcken slog till skrattade han först, berättade han då för Aftonbladet.

– Men nu har jag fått följa tillräckligt många hysteriskt rädda barn hem för att tycka att det börjar bli olustigt. Till och med en 18-årig flicka som såg den här vandrade vålnaden blev så rädd att hon ringde polisen, sade han.

Idag minns han inte så mycket av händelsen. En massa år på våldsroteln har trängt undan minnena från de nio månaderna som kvarterspolis i Sätra.

– Det har liksom bleknat i min minnesbild. Men jag kommer ihåg att det var väldigt speciellt, det var så omtalat och uppskruvat, folk var både nyfikna och halvskraja. Vi försökte luska fram om det över huvud taget fanns någon mumie, men jag tror inte att vi kom till något avslut, säger han idag.

Efter ett tag lugnar saker och ting ned sig i Sätra. Skolbarnen drar på sommarlov, och mumien faller i glömska.

Så såg han ut. Med ett högt bandage och en springa till ögonen, tjutandes som en varulv, enligt vittnesuppgifter som polisen fick in. Foto: Lars Nyberg/Expressen/TT

Det var ju aldrig något som tydde på att personen var farlig, det hela var bara väldigt mystiskt.

Här höll han till. Vid det gamla ridstallet, där det idag står nya bostäder, och vid Sätras ikoniska vattentorn. Det var några av platserna där mumien påstods hänga. Foto: Claudio Britos

Men vad var det som händer egentligen de där veckorna 1973? Fanns det en mumie? Ryktena och teorierna var och är många. Vissa trodde att det var en psykiskt sjuk person från Beckomberga som klädde ut sig. Andra att det bara var ett rykte som spreds mellan barnen.

– Jag tror inte att det fanns en människa bakom, det var nog mest barnen som hade livlig fantasi. Att en ensam människa skulle hålla på och klä ut sig och skrämmas, det låter lite för otroligt i min tankevärld, säger Marianne Lindqvist.

Polisen lyckades aldrig lösa fallet.

– Men antagligen så var det bara någon som ville göra sig intressant. Som ville skaka om Sätra och säkert hade väldigt roligt åt det hela. Det var ju aldrig något som tydde på att personen var farlig, det hela var bara väldigt mystiskt, säger tidigare kvarterspolisen Ingvar Hofstedt.

En klintbergare?

Etnologen Bengt af Klintberg har dock en annan förklaring. Några månader innan mumiehysterin i Sätra hade liknande historier spridits på andra platser i landet. Både i Trelleborg och Jakobsberg rapporterades det om varulvar som skrämde barn.

Fenomen som mumien i Sätra är oerhört oskyldiga och oftast ebbar de ut efter ett tag. Då är det mycket mer skrämmande med rykten och fördomar som biter sig fast i århundraden.

Enligt honom är svaret på dessa rykten enkelt: Sveriges television, som var de enda tv-kanalerna på den tiden, hade sommaren 1972 visat en serie klassiska skräckfilmer på sena onsdagskvällar. En av dem var "Dr Yogami från London", där en varulv förekom. En annan "Mumien" från 1932, med Boris Karloff i huvudrollen.

– Jag tror man tryggt kan utgå från att det var därifrån ryktena kom. Det hade aldrig tidigare förekommit att svensk TV visade skräckfilmer på det sättet. Så när barnen kom tillbaka till skolorna på hösten började ryktena poppa upp på olika håll, säger Bengt Af Klintberg.

Varför tror du att det blev så stort?

– Jag tror att det beror på att vuxna inte är förberedda på att bemöta det när sånt sprids bland barn och det visar att vuxna borde veta mer om hur barns fantasier tar sig uttryck. Det kan ju gå väldigt långt. Som under trolldomsprocesserna på 1600-talet där barns vittnesmål ledde till att mängder av människor avrättades och brändes på bål, säger han och fortsätter:

– Fenomen som mumien i Sätra är oerhört oskyldiga och oftast ebbar de ut efter ett tag. Då är det mycket mer skrämmande med rykten och fördomar som biter sig fast i århundraden, där vuxna människor tror på konspirationsteorier som antisemitism.

Liknande historier idag

Journalisten och spökhistorieexperten Jack Werner kallar Sätramumien för en typiskt lokal spökhistoria. Liknande har funnits på alla platser, under alla tider.

– Jag minns på min egen skolgård, där alla sa att det fanns en kvinna som bodde i krokarna, som hade förlorat sitt barn och letade efter nya barn som hon kunde kidnappa, berättar han.

Han tror att historierna kommer upp som en kontrast till den utlovade tryggheten på skolgården, klassrummen eller lekparkerna.

– Vad man gör som barn är att söka sig till utkanterna av det man är rädd för, för att testa sina vingar och långsamt utöka sina trygga zoner. Det är det man gör med de här historierna, man utforskar sina egna trygga rum och gränser.

Idag är det i stället clowner som har tagit mumiens plats och gårdagens skolgårdar och lekplatser har flyttat över på internet, där rykten som det om skräckspelet Momo och andra spökhistorier sprids.

Både Bengt af Klintberg och Jack Werner är kritiska till hur medier och föräldrar behandlar ryktena.

– När ett barn förr sa att de hade ett monster under sin säng sa kanske föräldrar "jag förstår att du är rädd, men det finns inget monster under sängen, här är du trygg". Idag skriker de istället "det finns ett jättemonster under sängen! Jag blir jätterädd!". Självklart ska man ha koll på vad ens barn gör på nätet, men att skrika fara och dela vidare varningar tror jag inte är det bästa sättet att hantera det på, säger Jack Werner.

"Det var här jag såg honom!". Från sin utkiksplats längre upp i skogen såg Thomas Fergéus något, den där marsdagen 1973. Men att det skulle vara en mumie är han väldigt tveksam till idag. Foto: Lars Nyberg/Expressen/TT, Claudio Britos

Men Thomas Fergéus då? Han som enligt Expressen sa "Jag såg honom igår. Han hade något vitt om huvudet. Han vinkade åt mig och skrek någonting. Huu, det var hemskt!"?

Idag är han lite mer försiktig.

– Jag såg nog egentligen ingenting. Det kanske bara vara en synvilla för att jag var ensam och rädd, en presenning som fladdrade eller någon som jobbade med sin båt. Men när Expressen kom och frågade om någon sett mumien sa jag att jag tyckte jag såg honom och sen gjorde de en höna av en fjäder, säger han.

Hur har hela mumiehistorien påverkat dig?

– Jag tror inte det har påverkat mig på något sätt direkt, jag har aldrig varit rädd för mumier efter det. Men just det där "huu, det var hemskt" var inte ens mina ord, men jag har fått leva med det i många år! Varje gång något är lite läskigt säger alla i min familj det, haha!

Det här hände också 1973

Den då 34-årige Alf Svensson blir partiledare för Kristen Demokratisk Samling, senare Kristdemokraterna.

Pink Floyd släpper albumet The dark side of the moon.

World trade center invigs i New York.

Journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjar den så kallade IB-affären, om det tidigare okända svenska underrättelseorganet Informationsbyrån.

Riksdagen antar en ny lag om föräldraförsäkring, som bland annat ger pappan rätt till tio dagars ledighet vid barnets födelse.

Norrmalmstorgsdramat, som gett namn åt Stockholmssyndromet, utspelar sig under fem dagar i Stockholm.

Den Pinochet-ledda militärjuntan genomför en blodig statskupp och störtar Chiles president Salvador Allende.

Kung Gustav VI Adolf dör och efterträds av sin sonson, dagens kung, Carl XVI Gustaf.

Filmen Exorcisten har premiär.

David Bowie dödar Ziggy Stardust och släpper skivorna Aladin Sane och Pin ups. Samma år släpper Iggy and the Stooges albumet Raw Power.

Filmen Gudfadern, som hade premiär året innan, nomineras till sju Oscar och vinner tre av dem.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

StockholmDirekt Comment Policy

Håll dig till saken. Håll god ton. Du ansvarar själv för att ditt inlägg inte bryter mot svensk lag.

Please read our Comment Policy before commenting.