Grönt är skönt. Arkitekt Magnus Isæus inspirerades av Paris 16:e arrondissement när han fnulade fram det här. Foto: Stockholms stadsmuseum

Villastaden i Hornsberg blev ett praktfiasko

Ett välbehagligt paradis. Det var planen med villastaden i Hornsberg. Men man sålde inte en enda tomt – och hela projektet gick i putten.

  • Publicerad 08:00, 5 jan 2020

Man ville ha ett Hornsberg fyllt av lyxiga träkåkar, prunkande trädgårdar. Villastaden längs Ulvsundasjön och Karlbergskanalen skulle bli storslagen. Istället blev den dödfödd.

Mellan 1880 och 1890 föddes det nutida Stockholm. Då byggde man 2 000 hus; det som är innerstaden. Fram tills dess hade städer sett ut ungefär på samma sätt i hundratals år. Men nu svällde stenstaden enormt snabbt.

– Det födde en motreaktion mot vad många tyckte var en tät, krånglig stad. Det var ohygieniskt att bo så trångt, innergårdarna var risiga med utedass. Det var tufft i City på den tiden, säger Henrik Nerlund från Skönhetsrådet.

Konsekvensen blev att villastäder växte upp, med inspiration hämtad från England, Tyskland, USA. Man ville fräsa samman det bästa av två världar. Landsbygdens grönska och friska luft skulle, genom närheten till det urbana livets nöjen och arbetsplatser, skapas utan den tristess som kommer med vischan.

Två exempel som blev succé är Djursholm och Saltsjöbaden, projekt som kom med att man drog järnväg dit. Profil: bygg för rika.

Enligt Henrik Nerlund skiljer man på villastad och trädgårdsstad. Den sistnämnda är när staden själv planerar, till exempel Enskede. Villastad är privata entreprenörer och brukar generellt ha större tomter.

Till exempel då Hornsbergs villastad, som blev ett redigt praktfiasko.

Längs kanten. Längst ut på västra Kungsholmen ville man bygga ett paradis för rika. Foto: Stockholms stadsmuseum

Tomt AB Hornsberg köpte 1876 upp marken längst ut på Kungsholmen, det som idag är Hornsbergs strand och lite av Stadshagen. Med inspiration från Paris ville man sedan 1885 skapa en "tidsenlig och verklig villastad", och lät den framstående arkitekten Magnus Isæus skissa upp en vision med olikformade hus i en grönskande park.

Arbetare avskräckte

Från början tyckte stadens tjänstemän att det här var en dålig idé. Man tänkte att närheten till Kungsholmens fabriker och arbetarklassbostäder skulle göra att området blev oattraktivt för den tilltänkta målgruppen, de mer välbeställda samhällsklasserna.

En fransk look. Bostadshusen skulle stå minst 7,5 meter från tomtgränsen, och fick vara max två våningar och 12 meter höga – exklusive torn.

Husens förebilder plockade man från lyxiga badorten Archacon utanför Bordeaux, och 1887 klubbade politikerna i fullmäktige igenom igenom stadsplanen för Hornsbergs villastad.

Och sedan lyckades företaget Tomt AB Hornsberg inte sälja någon markplätt alls.

Projektet övergavs och glömdes bort. Det enda som överlevt till idag är de flärdfulla kvartersnamnen, som Välbehaget och Paradiset, som väckte mycket sociala medier-hån när debatten om kebabstället Midan rasade som värst i höstas.

Inga villor. Så här ser det ut idag, och enligt Henrik Nerlund beror det på att Hornsberg ansågs ligga ute i spenaten för 100 år sedan. Foto: Christoffer Röstlund Jonsson/Ylva Bergman

– Hornsberg är centralt nu. Men då sågs det som väldigt långt borta, bökigt och svårtillgängligt. Man gick på den tiden och det var jobbigt att ta sig till västra Kungsholmen. De som var rika nog för villastaden ville inte lägga pengar på att bo så avsides, förklarar Nerlund grundskälet till att lyxområdet gick om intet.

"Det bästa staden byggt på decennier"

Även om illustrationen över villastaden är "oerhört pastoralt gullig", tycker experten inte att Stockholm ska sörja sina uteblivna villakvarter.

– Klart att det hade varit fint. Men nu har vi istället Hornsbergs strand-parken som är det bästa staden byggt på decennier. Om man har en offentlig miljö som lockar människor från hela staden så är det kvitto på att den är bra.

Hornsbergs strand har slutit sig