Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Exotiska Kalmar län

  • Publicerad 19:09, 7 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.

Del 1 av äventyret var, som beskrivet i tidigare inlägg, förlagt till Öland. Välgörenhetseventet blev mycket lyckat och samlade in runt 100000 kr. Detta uppmärksammades bl a i Ölandsbladet. Jag fick köra mitt eget race till hyfsat stor del, men under det racet fick jag definitivt möjlighet att upptäcka Öland. Alltså jag har tänkt att det antagligen är en vacker ö. Men så vacker och magisk…? Nej det hade jag inte fattat. Natten innan Lighthouse run startade spenderade jag i närheten av Figeholm där min swimrunpartners föräldrar har sommarhus. Jag anlände lagom till isterbanden var klara:

35363805694_4c11daa8bb_k

Vi hann även med lite öppetvattensim. Jag körde ett sista jobbmöte per telefon precis innan vi hoppade i.

36068658851_e87beb4743_k

Min plan var att ta cykeln från Figeholm till Köpingsvik på Öland, där första nattlägret var, vila lite och sedan genskjuta löparna, även jag springandes, bakifrån. Huvudvägen från Figeholm, eller snarare Fårbo, till Kalmar är E22. Jag har åkt och kört den vägen många gånger. Helt klart en väg som inte är bra att cykla längs. Inte nog med att det är förbjudet, dessutom så är vill en inte det. Smal eller icke-existerande vägren. Bilar, lastbilar och husvagnar i massiva mängder som kör fort och ligger dikt an vid omkörning. Det finns alternativa vägar men just mellan Fårbo och Oskarshamn vet jag ingen sådan. Samling för löparna var i ottan. Jag startade samtidigt som swimrunpartnern och även en annan fyr-löpare gav sig av med bil. Det var lika bra så att jag skulle vara i Oskarshamn innan det blev allt för mycket trafik. Gps-klockans logg startade 04.02. Väldigt nöjd med det valet när jag trampade på längs E22. Klart obehagligt trots att det inte var så mycket trafik.

Väl i Oskarshamn så började himmelriket. Gamla riksvägen finns att tillgå, plus lite andra småvägar, vilket gör att Oskarshamn till Kalmar är perfekt för långcykling. Bra väg och lite trafik. Bra (cykel)skyltat dessutom hela vägen. Kort inslag av grusväg men den var fin så det funkade även på racer.

36048670902_20ecdf94bb_k

På väg in till Kalmar fick jag äntligen en något sen frukost (i förhållande till väckning), givetvis på en bensinmack, och rullade sedan ner till hamnen för att ta cykelfärjan till Färjestaden på Öland. Bron får en inte cykla på. Men färja är ju trevligt så det är helt ok med mig. Lyckades dessutom tajma den perfekt.

36179913046_63586e4583_k

På Öland finns också en väg att undvika för cyklar. Den heter 136. Tack och lov finns på stora delar en parallell väg på östra sidan. Och den är fantastisk. Jag körde rakt österut från Färjestaden och tog den tills jag var i höjd med Köpingsvik då jag bytte sida igen. Bra flyt, inte alltför långa stopp och bra tajmad cykelfärja gjorde att jag var klar med de runt 150km innan kl11. Gott om tid till energipåfyllning och vila innan löpning. Nyttjade stranden för ”dusch” (mitt första bad i år utan våtdräkt!) och en campingtoalett för ”tvätt” av cykelkläder. Minimal packning under resan så det var en uppsättning cykelkläder som gällde.

Löparna skulle knata 70km första dagen så för att genskjuta dem insåg jag att jag behövde vänta åtminstone till kl15, och ännu hellre kl16, innan jag började min löpning norrut. Planen var ca 15km för min del. Runt 14-hugget tröttnade jag, gav upp idén att träffa fyr-löpare och sprang ändå. Vilken lycka! Andra passet på tre och en halv vecka (jävla slemsäck). Inget ont. Bra klipp i benen. Fantastisk natur. Kändes som jag aldrig hade haft löpuppehåll. Egentligen skulle jag i det läget helst vilja slänga cykeln och haka på resten av gänget på två ben istället. Men en grej att tänka på här är att vaderna inte jobbat speciellt mycket under de 3.5 veckorna. I början kunde jag knappt gå och inte göra tåhävningar och definitivt inte hoppa hopprep (bra grej för att stärka vader och fötter). Cyklat har jag ju gjort men där använder jag inte vaderna speciellt mycket. Så att börja springa som om uppehållet inte existerat skulle med största sannolikhet leda till att träningsvärken jag fick i vaderna i samband med de första löppassen snabbt skulle förvandlas till överansträngning med vader som russin. Tålamod!

Ännu en ”dusch” och ”tvätt”, denna gång av löpkläder som även de bara fanns i en uppsättning. Och efter ett tag började fyrlöparna anlända. En hel del välkända ansikten och väldigt många nya bekantskaper. Härligt! Vi inkvarterade oss i skolan i Köpingsviks gympasal och blev utfordrade. Efter det orkade viss traska iväg för att dricka öl, medan vissa andra var väldigt nöjd med att softa på tjockmattan med en bok.

Eftersom jag missade besöket vid fyren Långe Erik, där fyrlöpet utgick från, så var min plan att ta det dag två. Delar av vägen var tvunget längs 136 så jag startade så tidigt jag kunde, direkt efter frukost. Jävlar vilken fart jag hade upp till Långe Erik! Och ja, det berodde på MEDVIND. Norra udden är helt klart min favoritplats på Öland (av det jag sett hittills). Kargt. Hur nöjd som helst att jag inte mesade och hoppade över att cykla hela vägen upp, trots att det innebar en ganska långcykling dag två och jag mest bara vill springa.

36073707222_7ade9c084d_k

Nattlägret var natt två i Mörbylånga så efter att ha njutit lite av naturen på norra udden så var det bara att sätta fart söderut igen. Mot vinden. Jag hade laddat. Men inte tillräckligt. Jag tror denna dags cykling är ett av de jobbigaste träningspass jag någonsin gjort. Otroligt vacker omgivning men det kunde liksom inte rädda situationen helt. Verkligen redo att lägga mig ner i vägrenen och ringa efter taxi. Knappt 190km (vilket är en bra bit kortare än jag cyklat på andra lååångcyklingar), varav 135km i obarmhärtig motvind. Men men. Till slut kom jag fram till Mörbylånga och fick en välförtjänt lunch. Efter det la jag mig platt på marken utanför denna natts gympasal tills någon med nyckel kom och släppte in mig. Helt inkapabel att göra något annat än just det.

Och sedan bytte jag om till löpkläder och körde en kortare vända med ungefär samma känsla som dagen innan i benen. Oklart hur det kan funka men det gör det.

När jag har gjort cykelpass liknande det jag hade dag två så blir jag så trött på att cykla och vill verkligen inte cykla dagen efter, eller ens veckan efter. Tänkte på det att det aldrig händer med löpning. Jag kan köra intervallpass så jag är spyfärdig. Eller vara ute när det haglar från sidan, eller framifrån. Eller jag har för lite kläder på mig för aktuellt väder och kommer hem hypotermisk. Osv. Men jag känner ändå alltid för att springa dagen efter iallafall.

Bra nog var min plan att den sista dagen skulle jag minsann springa med övriga fyrlöpare!

Efter utfordring och natt på tjockmattan så var det äntligen dags. Min stora dag! Typ en mara, med paus för lunch. Det är inte något större problem en vanlig dag men nu visste jag inte riktigt hur kroppen, eller snarare häl och vader, skulle reagera.

Teamade upp mig med en trevlig tjej från Uppsala som jag inte träffat tidigare. Vi diskuterade lämpligt tempo och satte sedan iväg söderut.

35458047483_0f7af7b6cc_k

 

Visade sig att vi funkade finfint ihop. Bra tempo som var lite lagom jobbigt, inte värre än att det gick att snacka. Vi pinnade på till Degerhamn där det var lunch. Som alla måltider, och övernattningar, under fyrlöpet var också denna sponsrad. Hur lyxigt som helst. Och för en bra grej. Har gjort mitt bästa för att sprida informationen om Lighthouse run via mina kanaler och hoppas att det gett incitament till åtminstone någon att lägga ett litet (eller stort) bidrag.

Sista biten flöt på och helt plötsligt var vi framme.

36094766282_e8bcb3c204_k

Jag gillade norra udden mer än södra udden, men jag tror att det delvis beror av att där uppe var jag ensam. Södra udden är mer av en turistgrej och jag kom dit tidig eftermiddag (jämfört med tidig morgon). Jag får åka tillbaka någongång i ottan och utforska mer.

Del 1 avklarad!

 

 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.