Christoffer Röstlund Jonsson. Foto: Sacharias Källdén

KRÖNIKA: "Rimligt att mindre scener får leta sig utanför stan"

De som vill söka sig bortom Mello och mainstream får från och med nu gräva ännu lite djupare, och längre ut, i myllan. Och det är kanske så det ska vara.

  • Publicerad 16:40, 26 aug 2019

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Just nu bor det 968 455 människor i Stockholm. Det innebär att det finns 96 845 stycken stockholmare som älskar death metal; en extrem form av hårdrock.

Texterna handlar ofta om uppsvällda lik och djävulsdyrkan. Den gutturala musiken påminner om en besticklåda som blixtsnabbt rasar nedför en betongtrappa i sällskap med en tjackad bisvärm.

Kort sagt: det är inte för alla. Så att nästan 100 lax 08:or tycker det här är toppenhärligt att gå loss till, tja, det är inte alls illa pinkat. Go death metal!

Klassisk hårdrocksscen på Kungsholmen stängs

Nå, nu kanske man inte ska ta krögaren på Coppefields på fullt så blodigt allvar, när han skämtsamt mellan tumme och pekfinger drar till med att det ”bara” är tio procent stockholmare som gillar death metal. Och att det därför inte går att bygga ett stadigt klientel på smala kulturyttringen.

Oavsett höftandet så har han lagt om inriktningen på sin kvarterskrog vid Fridhemsplan. Inget mer metalmecka, nu ska det bli folkligt. Något för alla. Det smala flyter ut i det breda och stan tappar ännu en etablerad livescen. De som vill söka sig bortom Mello och mainstream får från och med nu gräva ännu lite djupare, och längre ut, i myllan. Och det är kanske så det ska vara.